Från växlare av godståg i Torsby till trafikdirektör för kollektivtrafiken i Värmland. Mattias Bergh från Västra Ämtervik har klättrat till högsta position som tjänsteman inom sin bransch i Värmland.
– Uppdraget känns hedrande och viktigt. Men det var ändå inte självklart att jag skulle tacka ja till tjänsten, berättar han.
Det är ingen överdrift att säga att Mattias Bergh föddes in i kollektivtrafiken. Han växte upp på Västra Ämterviks järnvägsstation och levde nära sin morfar, Helge Bergh, som var stins på Rottneros station.
– Morfar är den stins som jobbat längst i Rottneros, från 1960-talet fram till 1991. Han är min förebild, berättar han och förklarar vilken påverkan stinsarna haft på järnvägstrafiken genom tiderna.
– Sunnes stins Åke Carlvik hade stor betydelse för att persontrafiken blev kvar. Och jag tror nog att morfar betydde en del för godstrafiken. Han tog hand om Rottneros bruk och gjorde extra service genom sitt personliga engagemang. Jag tror det var mycket tack vare det som bruket behöll järnvägstransporterna, när lastbilstrafiken blev mer offensiv. Dessutom sålde han entré till Rottneros park till dem som kom med tåg, så att de slapp gå ända upp till stora entrén. Hans sätt att jobba var uppskattat.
Mattias däremot, hade inga planer på att gå i morfars fotspår. Men när han muckade från lumpen 1989 fick han jobb på SJ och blev stationerad i Sunne och Torsby. Han växlade godsvagnar och sålde biljetter och var tågklarerare. Därmed var han inne i branschen och 1991, när morfar Helge skulle gå i pension, tog Mattias över jobbet som stins i Rottneros.
– Jo, morfar fick in mig på spåret. Rottneros var en tekniskt modern station med data. Dessutom kom första faxen dit 1987. Jag flyttade vagnar till bruket och sålde biljetter till kunder och vår och sommar kom grupper till parken. Det var ett varierat jobb, det roligaste jag haft.
Morfar hejade
1997 fjärrstyrdes Värmlandsbanan och bemanningen togs bort på stationerna. Flera av dem som jobbat där fick jobb i Hallsberg och Mattias antog att det skulle bli samma utveckling på Fryksdalsbanan. Därför sökte han också jobb i Hallsberg.
– Fast paradoxen är att Rottneros är bemannat än idag, vissa dagar i veckan, berättar han.
Morfar Helge hejade på Mattias som fick jobb som tågledare i Hallsberg.
– Han hade stora planer för mig och tyckte att jag skulle gå vidare. Tågledaren styrde trafiken och gav tillstånd till att lägga om möten vid förseningar. Det var stort att hamna där och det gällde att kunna ha många bollar i luften.
Att pendla till Hallsberg blev slitsamt i längden. Så när han erbjöds jobbet som produktionsledare för regionaltrafiken på SJ i Karlstad hösten 1998 tackade han ja.
Men tillbaka till tiden på Rottneros station. I slutet av 1990-talet började det arrangeras konserter i Rottneros park. Han föreslog då för SJ:s ledning att man skulle köra rocktåg från Karlstad till parken, men fick inget gehör för sin idé. Det var först när han själv blev produktionsledare, som han fick möjligheten att genomföra den. De satte in extratåg när artister som Bryan Adams, ZZ Top, Ulf Lundell och Sven-Ingvars uppträdde och succén var ett faktum.
– Vi sålde slut på två vagnar redan första gången. När Tom Jones skulle uppträda, hade vi fem motorvagnar med totalt 400 personer. Enda klagomålet vi fick var att folk tyckte resan gick för fort, berättar Mattias med ett leende.
2004 tog Mattias ett stort beslut när han sa upp sig på SJ och blev planerare på Karlstadbuss.
– Det satt hårt inne för en tågmänniska att börja med bussar, då vi sett dem som konkurrenter. Men insikten om att jag nu skulle jobba på beställarsidan och därmed hade ännu större möjlighet att vara med och utveckla, spelade roll. I en stad som Karlstad jobbade vi med infrastruktur där sex av tio är kunder i stadstrafiken. Jag var med och tog fram nytt linjenät och fick lära mig varenda gata i stan. Dessutom var det spännande med samhällsplaneringsfrågor. Kollektivtrafiken är ju inblandad när en ny stadsdel planeras och jag var med i processen kring mycket av det som byggs idag.
2019 tog Region Värmland över Karlstadbuss och slogs samman med Värmlandstrafik. Idag är namnet Kollektivtrafiken i Region Värmland. I den vevan blev Mattias chef för strategisk planering för infrastrukturen i hela Värmland. I slutet av samma år blev han och en kollega tillfälligt tillförordnade jobbet som trafikdirektör. Det fortsatte fram tills i höstas då man skulle tillsätta en ordinarie på posten.
– För mig var det inte självklart att söka, då jag kommer längre bort från verksamheten och istället blir involverad i större processer. Jag brinner för det kundnära, och att få vara nära de frågor som kunderna märker av. Å andra sidan får jag vara med och påverka ännu mer. Jag kan driva en riktning som ger förutsättningar att förverkliga våra ambitioner. I en politikerstyrd verksamhet har vi som förvaltning en stor och viktig uppgift att ta fram bra beslutsunderlag åt våra politiker.
Mattias fick tjänsten och började första februari.
Hur känns det?
– Lite konstigt och det är omtumlande att få detta förtroende. Men det är hedrande, viktigt och något jag tar mig an med stor ödmjukhet. Många är ju beroende av denna verksamhet varje dag. Den har framtiden för sig om vi ska tänka på miljön. Nu är också frågan hur vi ska utveckla sättet att resa och om vi även ska transportera varor. Det finns många vägar att gå.
Vad tror du morfar hade sagt om han vetat att du idag är högsta tjänsteman för kollektivtrafiken i Värmland?
– Han hade höga tankar om mig, så han hade säkert sagt att han räknat med det, säger Mattias med ett leende.