Sex konstnärer med rötter i olika delar av världen skulle mötas i ett konstprojekt med olika kulturer som tema. Då kom corona och skiftade både arbetssätt och inriktning.
– Nu står alla inför samma problem. Det gav ett nytt lager och ändrade hela konceptet, säger projektledaren Abir Boukhari.
I ett av fönstren på Konstfrämjandet på Herrhagen i Karlstad visas en film på en skärm, med en vy som känns igen efter ett år i pandemin: en rad med ansikten i rutor, människor som möts via Zoom.
Det är så de sex konstnärerna mötts i projektet, istället för att träffas på riktigt inför publik, så som det var tänkt från början.
Och mer än så skiftade när pandemin slog till, berättar Abir Boukhari, som är curator för projektet.
Skiftade fokus
– Det ändrade hela konceptet. Från början var tanken att diskutera kultur och mångkultur, och hur konstnärer är som en brygga mellan olika kulturer, säger hon.
Och nog fanns det olika kulturer och inriktningar att utgå från bland de sex kvinnorna: Helene Karlsson och Sara Falkstad bor i Arvika, Eden Mengisteab bor i Karlstad och har rötter i Etiopien, Filippa Arrias har rötter i Finland och bor i Stockholm, Nisrine Boukhari är från Syrien och bor i Stockholm och Wien och Sandi Hilal från Palestina bor i Stockholm.
Abir Boukhari har sina rötter i Syrien och har bott i Sverige sedan 2015. Sedan 2019 driver hon konstprojektet Allartnow i Stockholm, där hon bor.
Alla har samma problem
Mötena var tänkta att utgå mycket från olikheterna, men när corona kom kändes likheterna snart större:
– Corona är ett globalt problem – alla står inför samma problem. Det gav ett nytt lager; du behöver inte bara hantera de olika kulturerna utan också frågor som hur kan vi fortsätta våra liv, hur är det med isoleringen och hur kan vi göra något för människor nu? Vi behöver hitta ett nytt sätt att arbeta, samtidigt som vi inte sätter folk i fara, säger Abir Boukhari.
Känslor via Zoom
Trots den fysiska distansen uppstod snart närhet, berättar hon.
– Det är skönt att få känslan att vi kan göra de här mötena tillsammans och ta oss an viktiga utmaningar, som vad gör vi nu, i den här tiden, när vi är i en pandemi, men kanske också är rätt tid att skapa något. Det är så viktigt, att visa människor att vi alla känner förvirring just nu.
De flesta konstnärerna kände inte varandra förut, men vågade snart dela sina erfarenheter med varandra.
– De delade en del riktigt privata saker, säger Abir Boukhari och tillägger en undran om hur det blir när de träffas på riktigt.
Det hoppas hon att de ska kunna göra, när pandemin klingat ut.
– Förhoppningsvis! De vill fortsätta och jag tycker det skulle vara intressant. Och vi har ett nytt ämne vi skulle kunna utforska: vad är ett hem och vad betyder hem för oss?
Känslan av gemensamma erfarenheter kan man också bygga vidare på, inte bara i projektet, tycker hon.
– Hela världen delar samma problem. Kanske är det tid att bygga en ny sorts solidaritet efter corona?
Ny plattform
Alla sex konstnärerna är kvinnor och utgångspunkten var att samla just kvinnors kraft i ett projekt, apropå att det i år är 100 år sedan svenska kvinnor fick rösträtt.
– Det är viktigt för kvinnor att mötas och att ha en plattform där kvinnliga konstnärer kan dela sina erfarenheter, speciellt nu i de här pandemitiderna. Jag tänker fortsätta bygga den här typen av plattformar online, för den här typen av möten för kvinnliga konstnärer där de kan stötta varandra och ge varandra kraft.