Uppvärdera praktiskt kunnande

Signerat
PUBLICERAD:
Om bristen någorlunda skall kunna undvikas måste mer än dubbelt så många ungdomar som i dag välja yrkesförberedande program på gymnasiet, skriver Mathias Bred.
Foto: Nelson
Nu håller alltså den förda politiken på att bita oss i svansen när det saknas yrkeskunniga inom snart sagt de flesta icke akademiska arbeten, skriver Mathias Bred.

Politikerna har länge talat om hur viktigt det är med högskoleutbildning. Nu står vi istället med brist på yrkeskunnigt folk och det hjälper inte att ringa en sociolog när avloppet är trasigt eller strömmen har gått.

År 2035 kommer svensk arbetsmarknad att sakna nära 300 000 personer med yrkesutbildning. Oroväckande nog är bristerna som störst inom industrin och vården. Både de som skall skapa resurserna till välfärden och de som skall utföra välfärden kommer alltså att saknas. Detta är det bistra budskapet i en rapport från Svenskt Näringsliv om gymnasieskolans yrkesutbildningar.

Om bristen någorlunda skall kunna undvikas måste mer än dubbelt så många ungdomar som i dag välja yrkesförberedande program på gymnasiet. Tyvärr pekar trenden åt andra hållet. Andelen gymnasieelever som går yrkeslinjer har minskat från 45 procent till 30 procent de senaste tio åren.

Noteras bör att detta inte är en utveckling som skett av sig själv. Nedvärderingen av det praktiska kunnandet kommer från politiska idéer. På 1990-talet blev det ett uttalat mål att hälften av varje årskull skulle läsa på högskola. Lite paradoxalt nog drevs denna akademiseringspolitik hårdast av ett arbetarparti.

Självklart får vuxenvärldens normer och värderingar avtryck på ungdomarnas val. Om det akademiska är normen kommer ungdomar att välja bort det praktiska. Och nu håller alltså den förda politiken på att bita oss i svansen när det saknas yrkeskunniga inom snart sagt de flesta icke akademiska arbeten. Hur skall vi då göra för att få fler ungdomar att välja yrkesutbildningar?

En början är att kommunerna bygger ut antalet utbildningsplatser på yrkesprogrammen. Det kan låta märkligt att öka platserna där det inte är någon efterfrågan, men elevernas val styrs också efter utbudet. Tillgången är skevt fördelad över ytan. I fler än hälften av landets skolpendlingsområden – vilka är geografiskt stora – finns färre än hälften av yrkesutbildningarna representerade. Här behövs bättre samverkan mellan kommuner för att se till att utbildningarna finns tillgängliga i hela Sverige.

En annan faktor är att förbättra både möjligheten för yrkeselever att läsa in högskolebehörighet och att inte göra det. En del elever väljer bort yrkesprogrammen därför att de inte ger tillräcklig valfrihet, andra därför att de tycker att det teoretiska inslaget är för stort. Här har politiken ändrat fram och tillbaka, och just nu verkar valmöjligheten i praktiken inte att fungera på många skolor.

Sedan faller också ett ansvar på grundskolan. Den måste fokusera mer på att höja lägstanivån hos de elever som har svårast för studier. I dag går runt 20 procent av eleverna på gymnasiet på olika introduktionsprogram för dem som inte fått godkända betyg i nian. Sannolikt kunde flera av dessa ha lockats till yrkesutbildningar istället, om de bara fått godkänt i grundskolan. Särskilt kunskaperna i matematik behöver förbättras.

Till sist måste vi allesammans utmana normen om att just akademiska studier är det högsta goda. Till exempel borde politikerna sluta tala som om det fanns massa ”enkla jobb” inom vården, på byggena eller inom industrin. Istället borde de arbeta för att sprida kunskapen om att här finns stora möjligheter för unga människor att snabbt få bra lön, roliga jobb och goda chanser att vidareutvecklas. Dessutom utan att behöva ta dyra lån för att läsa på urvattnade högskoleutbildningar. Vi behöver en renässans för praktisk kunskap.

Mathias Bred

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.