Mellominnen med Top Cats: "Kände oss som träsktroll"

Det blev en fjärdeplats för Top Cats i Melodifestivalen 2012.

Bandet sångare och gitarrist Jon Kleppenes minns sena festkvällar och känslan av att vara kusinen från landet bland alla de etablerade stjärnorna.

Det var schlagerprofilen Thomas G:sons idé från början. Han såg när Torsbys rockabillykungar gjorde succé i TV4:s "Talang" och drog slutsatsen att de där killarna säkert skulle gå genom rutan även i ett sammanhang som Melodifestivalen.

– Jag tror det var på midsommarafton som G:son ringde, för jag minns att det var en festlig stämning runt mig, börjar Jon Kleppenes.

– Först var jag övertygad om att han hade ringt fel, att han förväxlat oss med något mer etablerad grupp – på den tiden var vi bara ett hobbyband som spelade på 50-årskalas, mc-klubbar och raggarträffar. Den festliga stämningen fick mig också att tro att allt var ett skämt. Men han stod på sig.

Thomas G:son ville skriva en låt som bandet kunde skicka in till Melodifestivalen. Efter en viss intern diskussion så landade gruppens medlemmar i beslutet att köra. Vad hade de att förlora?

– Det resulterade i låten "Heartache". Den låten kom att sätta igång hjulet för oss, det började rulla.

Ratades av Björkman

Dock ratades låten av Christer Björkman och festivalledningen, men den gav gruppen kontrakt med skivbolaget Warner Music och blev titelspåret på debutalbumet som släpptes 2011. När så gruppen fick en ny förfrågan om Melodifestivalen sommaren efter, var beslutet redan fattat. Med låten "Baby Doll" tog sig Top Cats in i startfältet. En av låtskrivarna var Susie Päivärinta, tidigare i den svenska popduon Lili & Susie.

– Lite otippat kanske! Konstigare då än nu, i dag är alla vana vid att de som sysslar med musik är breda. Då var musiken hårdare kategoriserad, det var ovanligt att man arbetade genreöverskridande.

Hur vill du beskriva ditt första intryck när du hörde låten?

– Först tycke jag den var... sådär. Den var producerad på ett väldigt sliskigt sätt.

Det lät mer Lili & Sussie tyckte du än Top Cats?

– Haha, ja! Det lät väldigt lite oss. Texten var inte tipptopp, det hördes att det var någon som inte till vardags höll på med rockabilly. De hade klämt in alla klyschor som fanns, det lät som en pastisch. Men efter att texten gjorts om kändes det bättre.

De spelade in låten sommaren 2011, snart tio år sedan.

– Formen på låten var i stort sett satt, men vi fick vara med och tycka – vi kunde ju vår rockabilly. Från början hade vi faktiskt med trumpet i introt, men den klipptes bort.

Från Harrys till Scandinavium

Jon Kleppenes berättar om kontrasten mellan bandets vardag på mindre klubbar och den glättiga värld som brukar kallas mellobubblan.

– Vi spelade på Harrys i Säffle helgen innan deltävlingen i Göteborg. En liten lokal på andra våningen. På den tiden reste vi med eget ljud och ljud, vi kånkade på en massa prylar. Vi skämtade om att ringa till Björkman och höra om vi skulle ta med egen utrustning eller om det fanns på plats i Scandinavium.

Jon ler åt minnet.

– Kontrasten mellan Harrys i Säffle och Scandinavium inför miljonpublik var enorm såklart. Båda världarna har sin tjusning. Det var väldigt bekvämt i mellon, jag behövde inte ens stämma gitarren, det gjordes åt mig. Och det var faktiskt inte så nervöst.

I direktsändning är musiken förinspelad, det enda som är live i Melodifestivalen är sången.

– När låten väl rullade igång kunde det inte skita sig så jäkla mycket. För de flesta av oss handlade det mest om att se snygga ut i tre minuter. För mig gällde det att sjunga en låt som jag hade övat väldigt, väldigt mycket på. Så själva framträdandet var mest bara roligt.

Han hejdar sig och utvecklar:

– Klart det var pirrigt! Men vi gick på endorfiner. Jag kände mig aldrig trött, vi kunde vara uppe sent och slira på kvällarna, men vaknade tidigt och var pepp på livet. Allt var väldigt roligt.

"Mer accepterade"

För de fem medlemmarna – Jon Kleppenes, Fredrik Lilja, Robert Jansson, Martin Lindahl och numera avhoppade Olle Sätterström – öppnades dörren till en betydligt större artistvärld än den de hade tagit del av i Värmland. Inledningsvis fick de dras med känslan av att vara kusinerna från landet.

– Det var ju ingen som trodde på oss till en början. Vi var sämst enligt oddsen på spelbolagen. Motståndet var etablerat, Charlotte Perrelli, Di Leva och Sonja Aldén bland andra. Men det vände när vi gick vidare till Andra chansen, då blev vi mer accepterade.

I Andra chansen, som huserade i Nyköping, duellerade gruppen framgångsrikt mot både Dynazty och Timoteij.

– Tjejerna i Timoteij såg hela tiden så fräscha ut, vi kände oss mer som träsktroll när vi kom till repetitionerna efter sena festkvällar.

Delade loge med Loreen

Väl i finalen fick bandet 142 000 röster i finalen vilket resulterade i en fjärdeplats.

– Vårt mål var att vi skulle få minst en röst av den internationella juryn. Det upplägget tror jag inte finns längre, men så var det då. Den första poängen som delades ut fick vi och det blev också vår enda! Men vi nådde vår målsättning och fick ju väldigt många röster från tittarna.

Vann gjorde Loreen med "Euphoria" och tvåa blev Danny Saucedo.

– Vi delade loge med Loreen eftersom vi låg på samma skivbolag. Det var väl egentligen aldrig någon som trodde annat än att hon skulle vinna. Det kändes glasklart.

Melodifestivalen gav bandet ett rejält uppsving som kom att hålla i sig under flera år.

– Vi fick hänga med kungafamiljen och turnerade flitigt. På Grammisgalan följande år fick jag Laleh till bords under hela kvällen. Jag hade nallat lite för mycket på det mousserande så jag råkade kalla henne för Loreen. Jag kom dock på mig själv vid elva-tiden när jag hade nyktrat till och bad om ursäkt. Det året fick vi spela på Sandgrundsudden i stället för Sven-Ingvars minns jag, det var också väldigt stort för oss. Det hände mycket roligt.

Tänkte ni någon gång ställa upp igen?

– Jo, visst. Det gäller fortfarande om rätt låt skulle dyka upp. Samtidigt kan det vara dumt att försöka återupprepa saker. Var sak har ju sin tid. Jag tittar på klippet där vi kör "Baby Doll" när jag efter en öl eller så blir lite nostalgisk – det brukar hända någon eller några gånger varje år. Det är kul att se, det var en väldigt rolig tid. Full av äventyr.

– Några av oss var med och kompade Owe Thörnqvist när han tävlade för några år sedan. Det är väl så nära en andra gång vi kommit.

Följer du årets festival?

– Jag har sett alla deltävlingar utom den första. Som vanligt är det någon bra låt, någon lite lustig grej och en hel del som inte är så bra. Kanske SVT skulle kunna ta på sig ansvaret att ta med en eller några akter som har bärighet utanför mellon och gratisfestivaler? Någon per deltävling. Det har varit med några i år och det känns givande. För det finns ju så mycket kultur i landet som borde få visa upp sig.

Top Cats planerar att spela in nytt material under året. På måndag inleder Jon Kleppenes sitt arbete som läkare på sjukhuset i Torsby.