Fredrik och Kristina Lindroos i Karlstad försöker leva mer klimatsmart, samtidigt som de drömmer om att resa till Asien igen.
– Vi är verkligen inte Guds bästa barn, säger Fredrik.
Men genom kompost, räddad mat och begagnade kläder har de gjort mer för att sänka sina utsläpp än de kunde drömma om för två år sedan.
Klimatfrågan är mångbottnad. Samtidigt kan alla agera på sitt sätt, från internationella organisationer till länder, företag och privatpersoner.
Fredrik Lindroos, 39, och Kristina Lindroos, 37, bor i en villa på Romstad i Karlstad med sina två barn. För sju år sedan fick de sitt första barn och det var då Fredrik började tänka mer på klimatfrågan och framtiden.
”En ögonöppnare med kompost”
– Jag är teknikintresserad, teknikoptimist, och tänker att det kommer lösa en del och hjälpa oss att göra kloka val, men det kommer att lösa långt ifrån alla utmaningar.
För Kristina kom frågan in lite senare och det är först det senaste året de har börjat agera på allvar. De beskriver det som att de har tagit på sig klimatglasögon och ser vardagen i ett annat ljus.
En stor förändring har skett på tallriken – nu äter de båda mest grönt till vardags.
– Vi försöker äta mer och mer vegetariskt. Nu är det corona, men i den mån det går, när man bjuder på middag, så kan man bjuda på rödbetsbiffar i stället för stora köttbitar, säger Kristina.
Hon berättar också att de har börjat odla i trädgården.
– För mig har det varit en ögonöppnare med kompost och att börja odla mer själv. Det har blivit ett intresse, någonting att lära sig mer om. Man kanske får en förståelse och en respekt för att det inte bara är att dra upp morötterna eller tomaterna. Man tar hand om maten bättre när man faktiskt odlar den själv.
De har fått upp ögonen för matsvinn, som orsakar stora utsläpp av växthusgaser. För att minska svinnet har de laddat ner en app för att kunna handla mat som annars riskerar att slängas.
”Det känns bra att rädda mat”
– Varje morgon så plingar den om att ”nu finns det mat som du kan rädda”, säger Fredrik.
De får då veta vilken mat som ligger i farozonen i en närbelägen butik.
– Det kan vara en massa olika råvaror som går ut inom kort, som egentligen funkar väldigt bra att käka. Det kan vara allt från en färdig lunch, till grädde som går ut i morgon.
Att köpa den här maten har breddat deras matrepertoar.
– Vi tar hem lite råvaror som vi kanske inte annars brukar köpa och lagar mat på dem och på så sätt så hittar vi nya grejer att äta. Men framför allt känns det bra att rädda mat. Man vet att det kommer att slängas annars och får upp ögonen för hur enormt mycket mat som antagligen slängs, säger han.
Inköpsstopp
De har också, genom dokumentärer, fått upp ögonen för hur mycket klädindustrin påverkar miljön, både klimatet och genom att den kräver mycket vatten och kemikalier.
– Det fick oss att inse att nej, det här funkar inte. Till barnen har vi alltid varit duktiga på att köpa second hand eller ärva av äldre kusiner, men nu för egen del så är det inköpsstopp på alla textilier, säger Kristina.
Hon ska försöka att inte köpa några nya plagg under ett år.
– När jag väl har fått det här filtret för ögonen kommer jag ha jättesvårt att gå tillbaka, tror jag, säger hon med ett skratt.
Ingen sunkig second hand
Fredrik har inget uttalat inköpsstopp, men har börjat köpa second hand-plagg.
– Man tänker att det är gamla sunkiga kläder, men det är ju märkesgrejer, som någon har använt och tröttnat på av olika anledningar.
Via ett företag han handlar av går det också att få information om hur mycket koldioxidutsläpp och vatten han sparar genom att köpa ett begagnat plagg i stället för ett nytillverkat.
– Det känns bra på så många sätt.
De har även bättre koll på elförbrukningen och har fört över en del av sitt sparande till mer hållbara fonder.
Drömmar om Asien
Även om de har gjort många förändringar det senaste året vill de inte slå sig för bröstet.
– Vi är verkligen inte Guds bästa barn, säger Fredrik.
De älskar att resa, gärna långt – och då blir det med flyg, även om pandemin satt stopp för långresorna just nu.
– Vi är två restokar, det är vårt aber, säger Kristina och pratar längtansfullt om Malaysia, där de var för drygt ett år sedan.
Pandemin har gett dem tillfälle att upptäcka Sverige och de vill även tågluffa i Europa i framtiden. Men längtan finns efter att resa ännu längre
– Vi drömmer fortfarande om att kunna åka tillbaka till Malaysia eller sticka över till USA och så, men … det känns svårare, mycket svårare, säger Kristina.
Elbil och solenergi
De funderar över vad som är nästa steg och ibland handlar det om större investeringar.
– I helgen pratade vi om man ska ha en elbil eller en hybrid. Är det ens värt att byta till en hybrid? Det är kanske nästa steg för oss. Vi har en relativt ny dieselbil, det känns inte bra alls, men där är vi, säger Kristina.
Samtidigt väcker elbilar också frågor hos dem
– När man åker är det väldigt rent, men å andra sidan binder man upp mineraler och andra resurser som faktiskt kan göra mer nytta någon annanstans, säger Fredrik.
”Är det ens värt att byta till en hybrid?”
Solpaneler på taket är en annan fråga de funderar på. Det går ihop ekonomiskt på ett antal år, men hur stor klimatnytta gör det? Och borde de rensa i sina digitala gömmor med tanke på all energi som det stadigt växande antalet serverhallar förbrukar?
Och även om de anser att det är nödvändigt att agera mot klimatförändringarna undrar de hur åtgärderna påverkar både samhällsekonomin och den egna.
– Om vi nu alla drar ner på vår konsumtion, om inte jag köper de här nya jeansen och blusen på stan – vad händer med ekonomin?
Kanske blir ekonomin mer lokal, funderar Fredrik.
– Att man håller i gång de ekonomiska hjulen, att folk har ett jobb att gå till, men man handlar inte så mycket globalt, utan man gör det på ett annat sätt.
Pratar om det
De har börjat prata mer om klimatfrågan med släkt, vänner och kollegor, men – understryker de – inte för att propagera.
– Jag tror mer att vi vill inspirera. Vi kan visa att vi tar en lunchpromenad till affären och köper mat som går ut i dag och man gör det i sina second hand-handlade kläder och det funkar hur bra som helst, säger Fredrik.
Det handlar om att visa att det är möjligt.
– Det är väldigt många som säger ”varför visste vi inte om det här? Det är ju superenkelt!”. Ja, det är ju det. Att man tipsar tror jag är en bra grej, fortsätter han.
De säger att de själva har fått inspiration både från kompisar, sociala medier och tv.
Knuffa och dra
En ganska stor del av utsläppen sker i näringsliv och offentlig sektor. Här kan det kännas svårare att hitta sätt att påverka som enskild, men de kan båda tänka sig att agera.
Kristina säger också att det behövs politiska beslut och berättar om en podd hon lyssnade på med en av den amerikanske presidenten Joe Bidens klimatansvariga.
– Man behöver både se till att stimulera genom att gå in och investera i smarta lösningar, produkter och processer. Men också samtidigt kanske gå in med lagar och regler som pushar åt det hållet.
Så mycket släpper varje svensk ut
2018 beräknades en genomsnittssvensks konsumtion släppa ut 8 ton koldioxidekvivalenter, enligt Naturvårdsverket. Utsläppen kommer från följande sektorer:
Inom investeringar ryms till exempel utsläpp från företags lokaler och utrustning.
Offentlig konsumtion består av utsläpp från sådant som väg- och järnvägsbyggen, skolor och sjukhus.
Siffrorna bygger på uppskattningar, som med tiden blivit bättre, vilket gör att siffran över en genomsnittssvensks utsläpp minskat från tio till åtta ton per år. Men det beror alltså på bättre kvalitet på uppskattningarna, inte på att människors utsläpp minskat, enligt Jonas Allerup, som är klimatanalytiker på Naturvårdsverket.
Koldioxidekvivalenter innebär att utsläppen av olika växthusgaser räknats om för att motsvara utsläppen av koldioxid.
Frågan går inte att reducera till privatpersoners val av livsstil, var kontentan.
– Det är så pass stora förändringar så man kan inte bara vänta på att vi ska göra det som privatpersoner, utan det måste göras i kombination med den här pull och push-effekten.
Hittills har hon inte satt det i en svensk och värmländsk kontext.
– Vad det innebär i Karlstads kommun och Region Värmland eller Sverige, I don’t know!
Återbruksgalleria
Fredrik säger att han skulle vilja se en återbruksgalleria i centrala Karlstad. Konceptet finns redan i Eskilstuna och i sin yrkesroll som vd för Innovation park jobbar han för att det ska bli verklighet.
– Det är ett sätt att tänka lite nytt kring hur man skulle kunna utveckla centrum. Då skulle man kunna gå dit och köpa second hand-kläder och äta gårdagens, där man lagar mat på sånt som man slänger annars.
I en återbruksgalleria skulle man kunna göra allt från att köpa en begagnad dator till att få mobilen eller byxorna lagade, tänker de.
– Precis som man i dag lite slentrianmässigt slinker ner och köper sig en ny blus, så tar man med sig sina trasiga jeans och lämnar in, säger Kristina.
I sina jobb ser de att intresset för hållbarhetsfrågor ökar. Fredrik ser det bland UF-företagare och Kristina, som driver Ny i Värmland, ser det bland dem som kommer utifrån och vill jobba i länet.
– Många efterfrågar en arbetsgivare där man kan göra skillnad, säger hon.
När klimatglasögonen en gång har kommit på kan de vara svåra att ta av.
Hade ni kunnat föreställa er hur mycket ni förändrat nu, för två år sedan?
– Nej, jag tror inte det, säger Kristina.
