Wallmark: Socialdemokraterna trissar upp stämningen

Signerat
PUBLICERAD:
När det gäller samtalstonen delar jag Hans Wallmarks uppfattning att vi som framträdande politiker har ett betydande personligt ansvar att hålla en god och saklig ton i den allmänna debatten, sade Amanda Lind.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
När ministrarna blir påkomna och kritiska frågor ställs om språkbruk sätter de sig i hörnet och slickar pälsen samtidigt som en kaskad burfågelsfjädrar i gult, blått, rött och grönt singlar ned mot golvet, skriver Hans Wallmark.

Samma typ av skämtteckning finns i olika utföranden: Stor katt får frågan om den sett burfågeln. Munnen öppnas för ett nekande och ut ramlar en massa färgglada fjädrar.

Känslan infinner sig då olika ministrar förnekar att de på något sätt bidrar till en polariserande debatt. Den från en fusklapp läsande försvarsministern som gör utfall i tv menar att hans användande av ordet ”gris” är en liknelse medan motståndarens bruk av ”krig” är bokstavligt.

I riksdagen har jag ställt en fråga till Morgan Johansson, som också är ansvarig för grundlagsfrågor, ifall hans hävdande att M-ledaren kan ”gripa makten” föranleder någon form av översyn av dagens konstitution för att förhindra det som onekligen låter som ett djupt allvarligt hot. Svaret: ”Hans Wallmark anstränger sig för att misstolka min tweet. Eftersom Sverige är en demokratisk rättsstat kan den politiska makten naturligtvis bara vinnas med demokratiska medel.”

Med hårda ord och jämförelser trissas stämningen upp. När ministrarna blir påkomna och kritiska frågor ställs om språkbruk sätter de sig i hörnet och slickar pälsen samtidigt som en kaskad burfågelsfjädrar i gult, blått, rött och grönt singlar ned mot golvet.

Ett sådant debattklimat underlättar inte för pragmatism och samförstånd. Det riskerar att göda ytterkanterna. Och själva konflikten i sig är något fientliga aktörer från andra stater gärna vill se i ett land. I nyanslöshetens offentliga rum är det lättare att påstå något, sprida lögner och ytterligare hetsa landsmän att ge sig på varandra än se faran utifrån. Utländska trollfabriker sprider inte bara falsarier utan önskar även skapa stämningar. Så effektivt om en demonstration med hård kärna kan piskas fram och en lika tydlig motkraft stimuleras att gå till attack.

Att försvarsminister Peter Hultqvist (S), som borde vara förtrogen med just denna typ av vad som brukar benämnas som strategisk kommunikation, inte reflekterar kring det är anmärkningsvärt. En upphettad partisjäl bortser från varningssignaler.

Att polarisering uppnåddes illustreras av den liberala riksdagskollegan Fredrik Malm som på Facebook skrev: ”Får i all enkelhet konstatera att det var närmast plågsamt att se Peter Hultqvist talepunktskrika mot Jimmie Åkesson i SVT Aktuellt i går kväll. Man vinner inte förtroende mot gaphalshögern genom att vara ännu mer gaphals själv.” Ett på alla sätt balanserat inlägg som renderat cirka 200 kommentarer – starkt emot eller välvilligt för. Kanske var det precis detta S-strategerna ville uppnå. Splittra och vi kan fortsätta styra!

Problemet med denna strategi är att den är direkt farlig. När en minister slungar ut ord om att ”gripa makten” och sedan får eldunderstöd av andra framträdande kamrater återstår frågan hur långt man är beredda att gå. Trump ifrågasatte ju inte presidentvalet endast under de sista dagarna före och tiden efter sammanräkningen. Det hade skett långt tidigare. Så ifall det är Ulf Kristersson som läser upp regeringsförklaringen efter valet 2022 hur förhåller man sig till detta maktskifte?

För en tid sedan hade jag en debatt med kulturminister Amanda Lind som också är ansvarig för demokratifrågor. Utgångspunkten var Morgan Johanssons deklarerade tvivel om att någon är på väg att ”gripa makten”.

MP-statsrådet var tydlig i sitt första inlägg: ”När det gäller samtalstonen delar jag Hans Wallmarks uppfattning att vi som framträdande politiker har ett betydande personligt ansvar att hålla en god och saklig ton i den allmänna debatten. Jag har varken ansvar för eller intresse av att recensera enskilda statsråds eller opinionsbildares språkbruk.”

Det är inte orimligt att trappan städas uppifrån. Så som regeringen och dess företrädare legitimerar detta språkbruk och tankefigurer ökar risken för att andra känner sig sporrade.

Amanda Lind konstaterade: ”Vi kan naturligtvis diskutera den semantiska skillnaden mellan orden gripa och ta. Men jag kan inte se framför mig att någon i den här kammaren skulle ifrågasätta ett valresultat.”

Efter en stunds diskussion landade ministern således i slutsatsen om att det mest var en fråga om ord. Högst sannolikt ärligt menat. Men hon gör klokt i att även fråga de som finns i hennes närhet. Vänder hon ryggen till kan plötsligt burfågeln vara försvunnen och hon möts istället av ett kollegialt mätt och vänligt flin.

Hans Wallmark

Riksdagsledamot (M) och utrikespolitisk talesperson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.