Föreningsarkivet i Värmland: Oslagbart när man vill komma nära vanligt folk

Föreningsarkivet i Värmland bevarar och vårdar drygt 7000 föreningars arkivmaterial som speglar samhällsutvecklingen sedan 150 år tillbaka. Här kan du också komma nära de otaliga människor som arbetat med små och stora uppgifter inom föreningarnas ram.

– Det är oslagbart när man vill komma nära den ”lilla” människan, säger arkivets chef Berith Sande.

Berith Sande, Åsa Vålvik och Annika Eriksson är arkivarier på Föreningsarkivet i Värmland. De arbetar med att samla in, bevara, vårda och ställa arkivhandlingar till förfogande för föreningarna själva, studenter, yrkesforskare, släkt- och hembygdsforskare och andra intressenter. Föreningarna har spelat en stor roll för den lokala utvecklingen och arkiven utgör en viktig del av det värmländska kulturarvet.

Nykterhet och padel

Från mitten av 1850-talet bildades de föreningar som hörde till de stora folkrörelserna: Frikyrkor, nykterhetsföreningar, fackföreningar och politiska föreningar. Lite senare, runt sekelskiftet, tillkom hembygdsföreningar, idrottsföreningar, studieförbund, föreläsningsföreningar och humanitära organisationer. Föreningar som bildas idag är exempelvis bostadsrättsföreningar och föreningar inom nya idrotter som padel.

En del föreningar som Rädda Mellerudstorp och Hela Edas lista har poppat upp utifrån politiska sakfrågor genom åren. Berith Sande minns när Ny demokrati gjorde entré 1991 och visar en slips från den epoken prydd med Ian och Berts politiska budskap.

Eldsjälar

Alla som varit med i en förening vet att den ofta bärs upp av en eller flera eldsjälar. I Föreningsarkivet är det lättare att hitta dem än att välja ut några av dem. Att lyfta Föreningsarkivets initiativtagare Viola Sandell känns ändå givet då hon själv personifierar begreppet föreningsmänniska.

Hon växte upp i Östergötland och 1931 flyttade hon, 21 år gammal, till Stockholm för att arbeta som hembiträde. Eller ”hemslav” som hon själv senare kom att uttrycka det. På den lilla fritid hon hade engagerade hon sig i nykterhetsrörelsen, SSU och hembiträdesföreningen i Stockholm.

1941 utsågs hon till hembiträdesföreningarnas första ombudsman på riksplanet. Under sex år reste hon land och rike runt för att organisera hembiträden fackligt. Det var ingen lätt uppgift att samla till möten och organisera en yrkesgrupp som inte hade reglerad arbetstid. Efter uppdragets slut anställdes Viola av Arbetsförmedlingen i Karlstad och 1949 var hon en av de eldsjälar som tog initiativ till Föreningsarkivet.

Hennes föreningsengagemang var fortsatt starkt och från 1952 och fram till 1975 satt hon i riksdagen för Socialdemokraterna på den så kallade Värmlandsbänken. I hennes personarkiv finns en dagbok där hon skrivit ner sina minnen inför sin 50-årsdag: ”Grabbarna svärmade kring Viola som flugor på en gödselhög men hennes stora kärlek blev tidigt föreningsarbetet. Visst förekommer rätt många andra förälskelser men de kanske ej höll måttet."

Från Ransäter till Strandvägen

Om Viola Sandell med tiden blev en offentlig person så var Leonard Rosén, född 1875 i Ransäter, mer av en doldis bland eldsjälar. Han var aktiv inom bland annat Missionskyrkan och Blåbandsföreningen. Den senare var en nykterhetsförening där också en viss Erik Gustaf Erlander -Tages far - var aktiv.

I Leonards personarkiv finns dagböcker där han skrev om livets stora och små händelser och vi kommer nära en människa vid tiden runt sekelskiftet. Han var byggnadsarbetare och 1899 lämnade han lilla Ransäter för ett arbete på paradgatan Strandvägen i Stockholm. På sin fritid besökte han Skansen, kyrkor och konserter och han tog intryck av tidens stora talare som Ellen Key som han lyssnade till på Arbetarinstitutet.

Tillbaka i Ransäter gick han på föredrag av missionärer som varit i Kongo och arbetat. Men det är några rader i dagboken från våren 1903 som berör allra mest: ”30 april 1903: Nu är Maria begravd. Hon avvek från sitt hem den 14 april och fanns ej reda på förrän den 24:e då man henne i bäcken fann. Hon kunde ej bära skammen att bli moder utanför äktenskapet." Ett sorgligt men inget ovanligt kvinnoöde. Om den egna kärleken skrev han att: ”Den stora kärleken emigrerade till Amerika rakt framför ögonen på mig." Leonard bodde till sin död i sitt barndomshem i Ransäter och som den föreningsmänniska han var testamenterade han torpet till hembygdsföreningen i socknen.

Mesta föreningsmänniskan

Vilken värmlänning som varit med i flest föreningar är oklart men Dagny Danielsson, Daggi kallad, aspirerar nog på den utnämningen. Hon var född 1886 och gifte sig 1924 med jägmästare Carl August Danielsson i Storfors.

– Under andra världskriget var hon inblandad i det mesta som skedde i och omkring Storfors när det gällde humanitära hjälporganisationer. Hon var medlem i inte mindre än 15 föreningar där Röda Korset, Europahjälpen, Luftskyddsföreningen, Finlands Barn och Norgehjälpen utgör några exempel. 1945 mottog hon Svenska Röda Korsets förtjänstmedalj i silver, berättar Åsa Vålvik som nyligen upprättat hennes personarkiv.

Barnavlingsstrejk

Föreningsarkivets många protokoll är tidsmarkörer som avslöjar vilka frågor som varit aktuella i olika tider. På SSU:s studiecirkel i Folkets hus i Kristinehamn den 15 november 1908 lyftes frågan om en barnavlingsstrejk:

”A. Nilsson inkom med en diskutionsfråga om en allmän barnaflingsträjk. Nilsson inledde frågan, han ansåg för sin del att en aflingsträjk var berättigad därigenom att ju mer folkståcken ökas ju mera nöd och fattigdom blir det i samhället. Han ansåg vidare att om sträjken varade i 10 år så var det tillräkligt. O. Lokander var af motsatt åsikt. Han ansåg en sådan sträjk var en ren omöjlighet det komma nog att bli för många sträjkbrytare men han ville gå med på en komprimiss till äxempel att arbetarklassen införde tvåbarnsystemet. Det skulle vara den enda hjälpen mot öfverbefolkning. Flera talare instämde i enlighet med Lokander. Diskutionen fick utgöra svar på frågan”.

Brännvinsdraken

Fanor och standar var viktiga symboler inom flera stora folkrörelser och Föreningsarkivet har inte mindre än 520 i sitt förvar. De är färgrika och fantasifulla.

– Ett fantastiskt standar är det från IOGT Logen 3005 Stridsbaneret i Storfors 1902. Det liknar inget av de övriga vi har i vår samling. Motivet med Sankt Göran och draken är vanligt och symboliserar kampen mot alkoholen - brännvinsdraken. Vem som har målat just det här standaret vet vi dock inte, berättar Berith Sande.

Föreningsdokument kunde också bli rena konstverk. Det är Alsters biodlareförenings medlemsmatrikel ett bra exempel på. När föreningen startade 1916 fick Albin Zernander i Furulid uppdraget att färdigställa matrikeln. Det blev inte vilken matrikel som helst. Med grönska och fågelsång som inramning är den unik i sitt slag. Exceldokument i alla ära men nog var matriklarna vackrare på Zernanders tid.

Ishockeyfotboll

Att jippon och event av allehanda slag länge varit populärt vittnar arkivets 6000 affischer om. En av dem är den där Stavnäs IK bjöd in till ishockeyfotboll på Billingevallen i Stavnäs söndagen den 18 juni 1961. Hur ishockeyfotboll spelades framgår inte men däremot kan vi se att Stavnäs ishockeylag hade fått förstärkning av fotbollslegenden Gunnar Nordahl och Forshagas hockeystjärna Nisse Nilsson. Nordahl avslutade sin karriär som spelande tränare och sedan tränare i Karlstad BK 1959-1961 där också Nilsson, som kombinerade fotboll och ishockey på elitnivå, spelade. För motståndet stod Arvika HC. Till det facila priset av två kronor kunde man alltså beskåda sådana storheter i lilla Stavnäs.

Insamlingar till välgörande ändamål är inte heller det något nytt. I klippboken ”Glimtar från Hagfors baptistförsamlings verksamhet” berättar David Källberg intill bilden av söndagsskolans barn hur församlingen hösten 1951 samlat in kläder som skickats till flyktinghjälpen i Tyskland. Senare samma år gjorde de en insamling till ett sjukhus i Boshre i Kongo med ”det vackra” resultatet av 125 kronor. Vacker är också bilden av söndagsskolans barn i Uddeholm den 26 augusti 1951.

Föreningar i framtiden

Det råder ingen tvekan om att föreningslivet haft stor betydelse för människorna och samhällsutvecklingen i Värmland.

– Det är imponerande att människor i alla tider lagt så mycket tid och engagemang på föreningslivet vid sidan om arbetet. Allra mest fram till slutet av 1950-talet när tv-apparaterna kom och förändrade vårt vardags- och fritidsliv. De slog ut en del föreningar, säger Annika Eriksson.

Idag är det, förutom tv, många andra medier som också står för information och folkbildning. Konkurrensen om människors tid är stor.

– Vi har en lång tradition av föreningsliv i Sverige och Värmland och det är fortfarande många som gör olika ideella insatser ínom en bredd av organisationer. Under pandemin har vi dessutom sett nya initiativ till ideell verksamhet, säger Berith Sande.