På Hammarö, strax bredvid Skärgårdsmuseet, finns en promenadslinga där alla vandrande bjuds på en alldeles fri konstupplevelse, där det enda som smittar är glädjen.
Det har pensionerade kärlkirurgen Becke Lundqvist sett till. Han gör skulpturer med utgångspunkt från fynd från skogen – och stor fantasi.
Beckes älgskog står det på en skylt vid en dunge, strax bredvid Vänervattnet. Där bland trädstammarna huserar flera älgliknande varelser, men också hjortar och fåglar av det fantasifulla slaget.
Längre bort längs stigen finns fler varelser, alla tillkomna med små medel men ändå med stora uttryck. Grundmaterialet är grenar, rötter, stubbar:
– Man hittar saker i skogen som ser ut som någonting och så gör man lite till och så blir det någonting!
Så förklarar Becke Lundqvist själv hur han gör. Inspirationen kommer när han och hans fru Suzanne är ute på sina skogspromenader.
– När vi går omkring säger vi att den där ser kul ut, den där ser ut som en drake och den där ser ut som ett ansikte. Så tar vi hem dem och lägger till lite till för att det ska bli tydligare för alla som inte har samma fantasi!
Tilläggen är små – det kan vara ett par ögon där, ett par horn där – och de färdiga verken är fortsatt naturnära.
Faktum är att det gäller att titta noga för att uppfatta alla. Totalt finns det 22 stycken, i dungen och längs vandringsleden, och de har kommit dit allt eftersom.
– Det var en stubbe därborta som ser ut som en tupp och så gjorde vi ett huvud på den. Sedan började folk reagera på det där och undra vad det var, och vi har hittat mer saker och byggt ut mer och mer, berättar Becke.
Hemligheten bröts
Från början var upphovsmannen lite hemlig, men snart spred det sig vem som gjort verken. I parets bekantskapskrets spreds samtidigt en viss förvåning: Suzanne har arbetat som bildlärare i många år och därför trodde många att hon gjorde skulpturerna, men det är alltså Becke, den pensionerade kirurgen, som är den drivande i projektet.
– Hon har åsikter ibland, om jag placerar ögonen eller armarna på fel ställen. Men det är mest jag.
Coronaprojekt
I ungefär ett år har han varit igång med sitt projekt. Det är ingen slump att denna tid sammanfaller med coronatiden. Som för så många andra, har vandringar i naturen blivit en återkommande aktivitet för paret, när pandemin stoppat resor och sociala kontakter med andra.
– Vi kan inte resa och göra andra saker, så nu får det bli sånt här istället. Varje dag är vi ute och går, ofta här, och i skogar över huvud taget, säger Becke.
Vad betyder naturen för dig?
– Den är jätteviktig. Det är det som gör att man överlever den här coronatiden, när man inte kan träffa folk. Att vara ute i naturen istället är ju fantastiskt.