Little Nightmares var en av de bästa spelgestaltningarna av barndomens mardrömmar jag sett, tillsammans med Inside och Among the Sleep. Vi verkar helt enkelt drömma mycket mardrömmar som barn i Skandinavien. I svenska Tarsier Studios förra spel, så spelade man som Six, en liten flicka i en gul regnrock, som försökte ta sig levande ut ur The Maw, som sagt i princip en mardröm i vaket tillstånd.
I den här uppföljaren spelar du hand som Mono, en pojke med en papperspåse över huvudet. Redan tidigt i spelet får du dock hjälp av Six, och tillsammans måste ni ta er igenom en minst lika farofylld värld som i första spelet. Spelets stora styrka är återigen den vansinnigt läckra estetiken och ljuddesignen. Det är en värld som hela tiden tycks gömma groteska hot i varenda vrå, med krypande skuggor och märkliga läten som sakta men säkert kryper under huden på spelaren.
Spelrecension: The Medium - En imponerande besvikelseI grunden är det en ganska typisk plattformspusslare i 3D, med en hel del inslag av smygande. Jag hade önskat mig att Tarsier hade uppdaterat konceptet lite mer rent spelmässigt, dock. Kontrollerna kan kännas frustrerande fippliga ibland, och vissa pussel är mer omständliga än utmanande.
För det mesta är jag dock för fängslad av spelvärlden för att ha några större invändningar. Little Nightmares 2 känns överlag som ett ännu obehagligare spel än föregångaren. Spelets atmosfär är så stark att jag sögs in från första stund, och sedan har jag inte riktigt kunnat fly. Som i en mardröm, fast på ett bra sätt.