Tankar i vårvintern

Krönikor
PUBLICERAD:
Cissi Leibring

Kylan biter i kinderna när jag går i vinterhagen hos baggarna och ser ut över Klarälven. Jag har följt älvens bildande av istäcke under flera veckor. Det är mäktigt att se naturkrafterna, små isflak som frasar ihop och bildar ett stort växande.

Jag som bor alldeles bredvid älven följer automatiskt med i alla skiftningar under året. ”Nu ä ho låg!”, ”Nu ä ho hög!”, ”Nu ä slommen på G!” Ja, så där håller man på, år efter år.

Man har stor glädje av att bo vid ett vattendrag, men känner också en djup respekt. Strömmande vatten har man fått lära sig vara försiktig med sedan barnsben.

Jag är även uppväxt med oron över att bokstavligen hamna på glid. I många år hade vi mätpunkter på gården för att mäta skredrisken. Tack och lov byggdes en rejäl förstärkningskant nere vid älven, och det har även blivit ett populärt promenadstråk. Forshaga kommun har varit kloka som sökt stöd och stärkt upp farliga områden.

När jag läste om skredet i Gjerdrum i Norge 30 december berördes jag starkt av den fruktansvärda katastrofen då 10 människor miste livet. I Värmland är skredrisken stor, speciellt efter Norsälven och Klarälven. Något som också gjorde mig bestört var att regeringen tänker minska anslaget med 50 miljoner kronor till MSB för att kunna förstärka och förebygga. Det låter som en märklig politik, då vi idag vet att många ställen är farligt utsatta för kvicklera. Vi får hoppas att Norges fruktansvärda skred kan sända signaler för att tänka om.

Ja, det är mycket som man förhoppningsvis kommer att tänka om och prioritera annorlunda framöver. Äldrevård, sjukvård, beredskapslager och den inhemska livsmedelsproduktionen, är några områden. Men snart är det vår i sikte och jag tror vi kommer få se ljuset i tunneln för den rådande pandemin.

Här hemma ser vi fram emot lamningen och alla ulltottar som kommer se dagens ljus. Vi har också en fölning på gården att se fram emot. Våren är en fin tid, då startar mycket opp igen efter vintern. Jag längtar efter att få se laxarna hoppa och höra plasket som gör att det bildas stora ringar på vattnet. Då står jag och njuter och tänker att nu leks det i älven igen. Naturens kretslopp ger framtidshopp. Nu får se vi fram emot en ny vår och nya tider.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.