Scener ur ett äktenskap, del 1

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Helgmorgon. Barn på övervåningen, hunden kissad, kaffet klart, maken har gjort färskpressad apelsinjuice, Konflikt rullar på radion och framför oss på bordet ligger tidningar och magasin. Allt är sålunda lite underbart. Ända tills maken börjar läsa vinspalten.

Maken: Jag blir så trött på detta. ”Passar bra till kött och ost”. Ja, vilket vin passar INTE till kött och ost?!

Jag: Vad ska de skriva då?

Maken: Det är så himla förutsägbart!

Jag: Jaja.

Maken: Men det är ju skittrist! Det hade livat upp mig om någon till exempel hade skrivit ”passar till leverpastejmacka med saltgurka”.

Jag: Ingen äter det till middag. Frukostvin är väldigt ovanligt.

Maken: Vi äter saltgurka till middag.

Jag: Visst. Men det hade ju varit ännu tråkigare om de skrev ”passar bra till väldigt kryddig mat”?

Maken: ”Rökt skinka i skivor, passar bra att lägga på bröd”. ”Pytteliten bebis, passar bra ihop med blöjor och bröstmjölk”. ”40-fots segelbåt, fungerar utmärkt på vatten”. Så skulle ju ingen skriva, men gällande vin är tydligen vilka floskler som helst okej. Varför är det ingen som skriver hur gott det är med rödvin och popcorn, till exempel? Det passar jättebra ihop.

Jag: Gör det verkligen det?

Maken: Ja, det gör det!

Jag: Du tror inte att det möjligen finns en konsumentfaktor här som handlar om att nå en bred massa och att inte bara föreslå viner till folk som funderar på vilken druva som är bäst till torkad majs?

Maken: Vem äter inte popcorn?! ALLA äter det!

Jag släppte ämnet, han kan fastna annars och då blir han sittandes och gubbmorrar halva förmiddagen.

Den här publikationens redigeringschef bjöd en gång undertecknad på en alldeles lysande kombination som jag härmed å det varmaste rekommenderar er att testa: hushållsost i bitar, att sväljas ner i sällskap av champagne, ju torrare desto bättre.

Det värsta är att jag är likadan själv. Makens vinspaltsattack följdes nämligen av att jag själv gick igång på en notis om smink.

”Dags för en ny vana” ”Prova en palett” stod det, och sedan uppmanades folk som förvirras av många färger i sminklådan att begränsa sig till fyra ögonskuggsnyanser åt gången. En för att grunda, en för att skugga och sedan skulle man leka med de återstående två.

”Är du 20 och slät som en litchi fejset kan du göra vad du vill”

Maken lyssnade tålmodigt när jag gick på om att den som inte kan väl för jösse namn behöver en mer specifik instruktion än att ”leka”?

Internet svämmar över av kvinnor i min ålder som leker med smink och som landar någonstans mellan Doris i Jönssonligan och Jokern när de lekt färdigt, och när man sitter hemma med sin nya palett med 14 färger och är rådvill, är lek verkligen det man längtar efter då?

Jag tänker ju att folk kanske hellre vill känna sig fina än att de ser ut som om barnbarnet har sminkat dem, men jag kan ha fel.

Är du 20 och slät som en litchi fejset kan du göra vad du vill och allt ser fantastiskt ut, men har du passerat 50 beter sig ansiktet annorlunda och sminkandet påminner mer om att flotta timmer än om att finstämt dutta på färg. Den enda på hela planeten som kommer undan med att leka med färg i ansiktet är Vivienne Westwood, och det är för att hon skulle kunna sminka sig med koskit och lingonsylt och ändå vara coolast av alla.

Maken lyssnade igenom allt detta utan att tjafsa emot, trots att det är ännu mindre rim och reson i den harangen än i hans egen frustration över vinspalterna. Själv undrar jag vilka vi håller på att bli.

Det här gnällandet, herregud så tôligt. Kan man skylla på coronan kanske?

För övrigt finns det tre idiotsäkra dryckestips som funkar till allt, alltid: gin och tonic, champagne samt Coca-Cola. Rekommenderas till allt från lättskrämd kålrot till Findus Krögarpytt.

Ha en fin helg, krabater!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.