Här - i Dejefors - börjar två resor: en i nutid och en som blivit historia.
Från Dejefors tuffade Lustenbåtarna iväg under flottningens många år på Klarälven. Just här inleder också flottardottern Anna Ask sin resa som barnboksförfattare, där hon följer båtarna i spåren.
Lusten ett, den går snett.
Lusten två, den kan inte gå.
Lusten tre, den går på sne...
Så där lät ramsorna om Lustenbåtarna förr i världen och visst har Anna Ask med dem i sin bok. Hon minns dem från sin barndom och hon stod allt själv och ropade dem längs Klarälvsstranden, när båtarna kom. Det fanns 19 båtar, så många ramsor blev det!
Nya ramsor
Nu har Anna Ask hittat på helt nya Lusten-ramsor. I sin sprillans färska barnbok tar hon med ramsornas hjälp med läsarna på en lustfylld resa längs vattenvägen, från kraftstationen i Dejefors till Skoghall.
Det var denna väg som timmerstockarna flöt, med Lusten-båtarna som följeslagare och draghjälp.
– Båtarna utgick från sjön Lusten, jämt söderut här. Därifrån fick de sitt namn, berättar Anna Ask.
I boken berättar hon om hur timret kom flytande norrifrån i Klarälven och buntades ihop i sjön. Sedan drog båtarna iväg med virket mot sin slutstation, pappersfabriken.
Djur och fåglar möter upp
I hennes bok får läsarna också stifta bekantskap med diverse värmländska djur i älvens närhet, från den sällsynta hackspetten i Deje till en svan vid Klarabron inne i Karlstad. Några mygg syns inte till, dessbättre:
– Jag skippade dem! lovar Anna Ask.
Huvudpersonerna i boken är två: ”Johnny och Kalle kör Lustenbåt” heter boken och det är två alldeles verkliga personer som fått ta klivet in i en sagobok.
Pappa och Kalle Maskin
Kalle är den legendariska Kalle Maskin och Johnny är Annas pappa, Johnny Johansson, och dessa båda var även i verkligheten arbetskamrater i flottningen.
– Pappa var flottare i över 40 år, säger Anna Ask. Jag är född och uppväxt vid sjön Lusten, där båtarna utgick ifrån. Pappa var flottare i hela sitt liv och körde de flesta Lusten-båtarna. Detta var vardag för mig där och då och var väl inte så märkvärdigt, men det var spännande förstås.
Ibland fick barnen åka med på Lusten-båtarna, men det fanns andra sätt för modiga barn att färdas på älven.
– Vi åkte på timmerstockarna när vi badade. Vi satt på stockar och åkte med en liten bit, när de kom löst, säger Anna.
Åren gick, 1991 lades flottningen ner, pappa blev pensionär.
Lusten att berätta
Idén att göra en barnbok kom många år senare - väckt av en annan bok. Anna Ask läste faktaboken som Helena Lundgren Landin gjorde om Lusten-båtarna för några år sedan.
– Det är en fin och betydelsefull bok och det är en viktig del av historien kring den värmländska massa- och kartongindustrin, säger Anna Ask.
När hon läste den, fick hon lusten(!) att också berätta om båtarna, på sitt vis.
– Jag tänkte att varför har inte någon gett en barnbok om Lusten-båtarna? Det är ju konstigt egentligen, att ingen gjort det tidigare. Helt plötsligt var det en självklarhet att jag skulle göra det. Jag är absolut ingen författare, men jag kunde inte släppa idén helt enkelt.
Tog hjälp
Återstod frågor som ”hur gör man en bok” och - vem ska göra bilderna?
– När kreativiteten flödar mer än kunskapen, måste man ta hjälp av andra. Om jag minns rätt var det mamma som tyckte att jag skulle ta kontakt med Marja i Myrom.
Marja nappade. Hon bodde ett tag i Deje-trakten och har även hon träffat Kalle Maskin.
– Jag brinner för den sortens folk, allt det jordnära, säger Marja.
Marja levererade en ”pöse med bilder”. Sedan fick formgivaren Anita Stjernlöf Lund göra sitt.
Resultatet blev en vacker och lekfull bok, precis som Anna hoppats.
– Marja har erfarenhet och är så duktig konstnär. Sen har hon sån fantasi och färgstarka bilder, säger Anna och påminner om att boken inte var tänkt som någon strikt faktabok:
– Det ska lämnas till fantasin och det känner jag att Marja verkligen har gjort bra.
Många äldre minns
I efterhand har hon upptäckt att även många äldre i bygden uppskattar boken.
– Det är många som har minnen av flottningen. Många har en pappa eller farfar som jobbat med det, eller de själva, men även de som inte har det minns, säger hon.
– Det är väldigt viktigt, igenkännandet, säger Marja.
Beställningar har dessutom ramlat in från både Norrland och Schweiz, berättar Anna.
Ett tungt kulturminne
Minnena av flottningstiden lever också på annat sätt i Värmland.
– Klarälven, flottningen och Lusten-båtarna har ju bidragit till att Värmland idag har en väldigt stark position inom kartong- och massaindustrin. Det är ett tungt kulturminne, vad flottarna och skogsarbetarna och alla inom skogsindustrin har bidragit till, säger Anna Ask.
Boken för minnet vidare till nya generationer, på ett lättsamt sätt, hoppas hon:
– Det är ett kulturarv, men det ska vara en bok som ska användas. Låt barnen bläddra i den. Går det en sida sönder, ta fram tejp - barnen ska få använda den.