• idag
    24 feb
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    25 feb
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    26 feb
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    27 feb
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    28 feb
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

En rak höger för landsbygden

Debatt
PUBLICERAD:
För landsbygdspolitik är också en fråga om frihet, skriver Emil Olsén-Johansson.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Men frågan om landsbygden är inte ett välgörenhetsprojekt. Landsbygden är inget rikemanssafari eller naturmuseum över ett forntida Sverige, skriver Emil Olsén-Johansson.

När andra länders politiker i Bryssel kräver större inflytande över vargjakt än de som utsätts för vargens angrepp, när familjer på landets resor till skola och jobb blir dyrare för att miljöpartistiska gröna projekt ska bli större och stadslivet billigare, när det är billigare att köpa en italiensk, brasiliansk eller dansk köttbit fylld med antibiotika än kött från ett svenskt jordbruk. Då behöver vi verkligen ta oss en funderare.

För en Stockholmare som pendlar till jobb i Nynäshamn, eller vice versa, kostar resa med bussar eller tåg (som går var 30:e minut) 950 kronor i månaden. För en värmländsk familj på landsbygden – som måste ta bilen – kan samma sträcka kosta 3 600 kronor om man har en genomsnittlig bensinbil.

För en landsbygdsbo som utsätts för inbrott eller överfall kan tiden från samtalet till 112 tills polisen är på plats bli två timmar. Långa avstånd till BB, brist på myndigheter. Listan kan göras längre, men verkligheten talar sitt tydliga språk om de orättvisa villkor som landsbygden står inför.

Landsbygden är ofta en populär fråga för många politiker – när det är val. Landsbygden ska stöttas, det ska ges bidrag till höger och vänster. Fina tankar, absolut. Men frågan om landsbygden är inte ett välgörenhetsprojekt. Landsbygden är inget rikemanssafari eller naturmuseum över ett forntida Sverige.

Mat från friska djur utan antibiotika i fodret, el och energi från naturen, virke och bränsle från svenska skogar. Stockholm må vara ansiktet utåt för landet, men det är landsbygden som är ryggraden. När vi som tror på landsbygden sätter ned foten så ber vi inte snällt om bidrag ifrån staten – vi kräver att få våra egna pengar tillbaks.

För landsbygdspolitik är också en fråga om frihet. Ska en skogsägare inte få förvalta sin egen skog för att det har upptäckts en liten biotop i ett träd? Ska inte en svensk bonde ens kunna konkurrera i sitt eget land på rättvisa villkor? Framförallt – ska inte människor som bor där skatter på mat och el tas ut få bestämma över de pengarna själva?

Landsbygden behöver få rättvisa och den revansch som den förtjänar. Vi kräver ingen särbehandling, bara att politiken lyfter foten från våra händer.

Emil Olsén-Johansson

Kandiderar till Kommunfullmäktige i Sunne för Kristdemokraterna

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.