Vänstern säger laissez-faire om kommunism

Ledare
PUBLICERAD:
Jonas Sjöstedt bor numera i Vietnam, vars styrande kommunistparti höll sin 13:e kongress i januari.
Foto: Hau Dinh/AP
Jonas Sjöstedt hävdar (15/2) att Sverigedemokraternas och högerns ”skrik” om kommunismens hot är starkt överdrivet. Samtidigt skriver Vänsterpartiets ungdomsförbund i sitt nyantagna program att deras mål är ”ett klasslöst samhälle, fritt från förtryck – ett kommunistiskt samhälle”.

Man kan med rätta efterfråga tydligare förklaringar om de visioner och ideal som vänsterrörelsens politik bygger på. Flera vänsterpartistiska nyckelföreträdare har tagit avstånd från att partiet skulle drivas av en kommunistisk ideologi. Avståndstagandena har påkallats av klavertramp av partiet som organisation och enstaka företrädare. Dessa har dessvärre varit enkla för partiet att vifta bort som enstaka händelser. Händelserna är däremot framförallt oroande i relation till partiets visioner som inte verkar ha förändrats.

Sjöstedt motiverar att hotet från kommunismen är obefintligt med att det går dåligt för de kommunistiska partierna i Europa. Att utspelet kommer strax efter att ungdomsförbundet bekräftat sin fortsatta jakt på ett kommunistiskt samhälle får det att framstå som att det inte skall anses vara så farligt eftersom kommunismen inte har inflytande nog att få en dominerande ställning. När det gäller extremism i de egna leden passar det således plötsligt för Vänsterpartiet att säga laissez-faire.

I det partiprogram som Vänsterpartiet skulle ha antagit förra året, men som skjutits upp, ser man snabbt vilka förändringar som föreslås göras från tidigare partiprogram. Passager som tidigare mött hård kritik – som att ägandet måste övergå i gemensamma former – har bytts ut. Men inte till något annat och tydligare, utan där man plockat bort kommunistiskt laddade ord återfinns istället luckor och abstraktion.

Det som står är att ägandet skall bli mer gemensamt av demokratiska skäl. Men hur mycket som skall vara gemensamt ägt sägs inte längre. Vänsterpartiet brister fortsatt i att förklara hur deras visioner skulle omsättas i samhället om de fick helt fria tyglar. Skulle allt privat ägande upphöra eller inte? Skulle de, om de fick en majoritet, ta ifrån människor allt de äger mot deras vilja, för att göra det gemensamt?

”Vi kanske står för det folk borde tycka, men vi har svårt att få dem att tycka det” sade en av Vänsterpartiets lokala företrädare (30/10 2020). Och nog ligger det något i det. Vänsterpartiets visioner präglas fortfarande av en tanke av att de själva vet bättre än vad enskilda människor själva gör. Det är därför ägande skall tas ifrån den enskilde. Ett sådant tänkesätt behöver man bemöta, eftersom det är just sådana som legitimerar att köra över folket om man får tillräckligt med makt.

Man kan förstå att det är bekvämt för vänsterpartister att peka ut de som vill ha svar som nazister eller en skrikande höger. Men det finns också många människor som sträcker sig över flera väljargrupper som lugnt undrar hur Vänsterpartiet egentligen förhåller sig till kommunistiska ideal som fortfarande finns stora spår av i deras idéer. Dessa förtjänar tydliga svar.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.