Nedstängning hotar

Ledare | Coronaviruset
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Lena Hallengren som lockdown-general.
Foto: Jessica Gow/TT
Regeringen förbereder nu, snart ett år efter pandemins utbrott, några av de mest genomgripande åtgärderna mot smittspridningen. Det verkar inte särskilt genomtänkt utan mest ett tecken på desperation – man vill visa att man gör något.

I vanlig ordning var det socialminister Lena Hallengren (S) som fick framträda med hoten, som för att ta udden av dem, när det förstås borde ha varit statsminister Stefan Löfvens (S) uppgift. Det handlar ju trots allt om den typen av mer totala nedstängningar av hela samhället som funnits av och till i många andra länder under det gångna året. Det är i princip fråga om ett undantagstillstånd i fredstid.

Förslaget, som sker inom ramen för den pandemilag som hastades igenom under mellandagarna, går ut på att göra det möjligt att stänga ned verksamheter som till exempel handelsplatser, restauranger, gym och sportanläggningar. Kommuner skall också kunna få besluta om förbud att vistas på platser där det kan finnas risk för trängsel. Remissen löper till den 26 februari. Exakt vilka åtgärderna kan bli ville Hallengren inte säga. Beslut om nedstängningar skall riksdagen sedan ta ställning till inom en vecka. Det lär inte bli några problem.

För beklämmande nog så har detta inte mötts av några större reaktioner, vare sig i media eller från oppositionen. Tvärtom så är det snarare oppositionen som drivit fram det här, genom sin – senkomna – kritik mot att det gjorts alldeles för lite, och underförstått att man då efterlyser mer av "lockdowns". Annat ljud i skällan var det i våras när oppositionen varnade för att ge regeringen extraordinära maktbefogenheter i samband med att det då stiftades en tillfällig bemyndigandelag (som sedan aldrig kom att användas).

För att göra budet mer aptitligt så vill man ändra reglerna så att även platser som museer, konsthallar och nöjesparker skall ha samma regler som för exempelvis butiker, och därmed kunna öppna igen. Å andra sidan kanske hon stänger ner alla butiker (utom apotek och livsmedelsaffärer), så då spelar det väl ingen roll.

Det här var helt förutsägbart att det skulle hända i samband med att den nya pandemilagen antogs. Man vill ju använda den. Men det är mest ett tecken på desperation och ett senkommet kontrollbehov. Erfarenheterna av så kallade "lockdowns" i andra länder är inte så positivt – de flesta har haft hög smittspridning och dödlighet ändå. Det har inte varit någon större skillnad på utfallet mellan olika länder beroende på olika grader av nedstängningar, särskilt sett över tid. Under höstens och vinterns andra våg har inte Sverige utmärkt sig något särskilt jämfört med andra.

Det går inte att nu säga exakt vilka orsakerna till de olikheterna varit, även om förstås en del tvärsäkert yttrar sig om det, och det kommer att bli något för epidemiologer och historiker att ägna många år åt att gräva i. Viruset är lurigt och inte så lätt att kontrollera som många tror och hoppas. Att hålla avstånd, tvätta händerna, jobba hemifrån om man kan och stanna hemma om man är minsta sjuk är alltjämt det bästa vi kan göra.

Genomgripande nedstängningar genomförs mest för att man vill kunna visa att man gör något, att man vill ta tillbaka kontrollen över ett virus. Att Sverige inte gjort det förrän kanske nu snart har berott på att vår lagstiftning inte tillåtit det. Men nu har man som sagt skaffat sig en undantagslag, och tror sig kunna göra något ett år efter pandemins utbrott. Och oppositionen nickar gillade.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.