Militärgräns mot Norge

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Svenska soldater bevakar gränsen mot Norge vid Håvilsrud i Värmland.
Foto: Tommy Pedersen/TT
I söndags upphörde Försvarsmaktens insats för att hjälpa Polisen att övervaka gränsen mot Norge. Det var inte en dag för tidigt. Inte för att försvaret inte kan göra sitt jobb, men för det djupt symboliska i att militärt bevaka gränsen mot vårt norska broderfolk.

Under ett antal veckor i februari så fick olika enheter ur den svenska försvarsmakten hjälpa till med att bevaka vår långa Norgegräns, bland annat här i Värmland. Detta sedan både Sverige och Norge har stängt gränserna mot varandra i en strävan att bekämpa smittspridningen. Och den vanliga gränspolisen har inte riktigt varit dimensionerad för en sådan utökad gränsbevakning. Men nu anser de sig ha fått koll på läget och militären kan dras tillbaka.

Hade någon för bara något år sedan sagt att militär skulle bevaka gränsen mot Norge så hade man trott att vederbörande blivit galen. Det visar på hur mycket coroanpandemin ställt saker och ting på huvudet.

Det är förstås positivt att det svenska försvaret kan rycka in och hjälpa till med olika civila insatser. Ådalensyndromet, som i och för sig varit en sanning med modifikation, har alltför länge utgjort ett hinder. Men gränsbevakning är något särskilt, även om befogenheterna inte varit så stora. Symboliken är rätt ödesmättad, givet de krig som ägt rum mellan de nordiska länderna genom historien.

Nu sade både regionpolischefen Patrick Ungsäter och chefen för militärregion väst Peter Hederstedt att det inte handlar om en fiende på andra sidan, när de i fredags besökte insatsen tillsammans med landshövding Georg Andrén (NWT 13/2). Så klart inte, men vi kommer ändå inte undan symboliken. Särskilt som pandemin har visat på en ökad spricka mellan länderna.

Gränshinder av varierande slag under året som gått och svenskar som i Norge ibland utmålats som smitthärdar har inte direkt främjat grannsämjan. Nu har den norska regeringen skärpt inresereglerna så mycket att arbetspendlingen från Sverige i praktiken stannat av, utom för viss viktiga grupper som sjukvårdspersonal. Riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD), som bor precis vid gränsen, har ofta tagit upp dessa problem.

Det är många och djupa sår som det kommer att ta tid att läka långt efter det att pandemin är över. Det nordiska samarbetet har fått sig en allvarlig törn och det har också visat sig att vi kanske inte är så lika varandra som vi trott.

Gränsen mot Norge var faktiskt demilitariserad fram till 1994, och hemvärnet fick inte ens öva där. Gränsbevakning skall inte vara en militär uppgift. Historiskt fanns den så kallade Militärgränsen (Vojna Krajina på serbokroatiska) på Balkan mellan det Habsburgska kejsardömet och det Ottomanska imperiet, som en hypermilitariserad buffertzon.

Det går förstås inte att jämföra med vad som skett de senaste veckorna mot Norge, men det stämmer ändå till eftertanke. Symboler har betydelse. Vi skall inte ha en militärgräns mot Norge. Istället har behovet av en beredskapspolis visat sig igen, för att hjälpa den ordinarie polisen vid särskilda händelser. Så sent som 2012 avskaffades den dåvarande beredskapspolisen. Det är hög tid att den återinförs. Den hade behövts för att nu hjälpa till med gränsbevakningen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.