Replik: Hur trovärdiga är Ibn Rushd?

Det finns alltjämt politiska beslutsfattare, även här i Värmland, som låter Ibn Rushds forcerade avståndstagande från islamism väga tyngre än forskarutsagor när skattemedel ska fördelas, skriver Charlie Weimers med flera.

Svar till Malin Novén (NWT 25/1 2021).

Det är glädjande att Malin Novén skriver att det muslimska studieförbundet Ibn Rushd tar avstånd från islamism och extrema yttringar. Men är detta trovärdigt?

Ibn Rushd bildades av Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS), som av forskarna Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren och Aje Carlbom beskrivits som Muslimska brödraskapets ”svenska huvudkontor”.

IFiS är än i dag en medlemsorganisation i Ibn Rushd. Sveriges Unga Muslimer (SUM) var en medlemsorganisation när de fick sina bidrag indragna för extrem våldsbejakande antidemokratisk islamism. IFiS och SUM har vid upprepade tillfällen bjudit in islamister, terrorapologeter, antisemiter samt kvinno- och homohatare som talare. S-politikern Nalin Pekgul har i Dagens Nyheter beskrivit IFiS som "en islamistisk organisation med starka kopplingar till Muslimska brödraskapet".

Det finns alltjämt politiska beslutsfattare, även här i Värmland, som låter Ibn Rushds forcerade avståndstagande från islamism väga tyngre än forskarutsagor när skattemedel ska fördelas. Det måste få ett slut. Skattemedel ska inte finansiera spridningen av Muslimska brödraskapets idéer i vårt land.

Malin Novén gör en stor sak av att Ibn Rushd gör insatser för marginaliserade grupper och integration. I detta sammanhang omnämner hon kurser för att lära atleter tejpa sportskador och tjejgruppen Älvan. Bägge är säkert hedervärda initiativ. Hon hävdar även att de som tar sig tid att granska Ibn Rushd imponeras, men det är svårt att granska dem då de är förtegna om sin verksamhet och exempelvis inte har offentligt tillgängliga kurskataloger.

Av det som är offentligt framgår att merparten av alla Ibn Rushds studiecirklar lär ut arabiska och islam. Kurser som är vanliga i andra studieförbund om teater, film, konst, matlagning och miljö förekommer förvisso, och det gör även kurser i svenska språket, men de är ytterst små inslag i verksamheten.

Kurser i arabiska och islam stärker inte integrationen och bidrar inte till att ge marginaliserade grupper en förståelse av, eller verktyg för att delta i, ett samhälle som sedan snart tusen år vilar på judisk-kristen grund och där svenska – fortfarande – är det dominerande språket. Snarare understödjer ett sådant kursutbud fortsatt utanförskap och marginalisering.

Kursutbudet hos studieförbund har ofta en koppling till dess ideologiska rötter. Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet erbjuder inte kurser i ölbryggning. Ibn Rushd-kurserna fokuserar inte på att lära ut majoritetssamhällets språk eller samhällssyn. Om Ibn Rushd exempelvis anordnade kurser för att förklara att antisemitism inte är gångbart i vårt land och varför kvinnor är jämställda med män, hade det varit ett bidrag till integration, och då kanske de hade förtjänat statsmakternas stöd. Men så är det inte i dag.

Charlie Weimers (SD)

Europaparlamentariker

Runar Filper (SD)

Riksdagsledamot

Ljubica Jasic Modin (SD)

Oppositionsråd, Region Värmland

Kjell Örnberg (SD)