Svensk försvarsindustri måste vi vårda väl för den ligger på högteknologins framkant och betyder så mycket också för det civila samhällets utveckling, skriver Kjell Göthe.
Folk och Försvars årliga rikskonferens genomfördes i dessa coronatider via nätet för de flesta av deltagarna. Seminariet hade som vanligt hög aktualitet. Men tyvärr, de spontana kontakterna som är så viktiga för oss människor föll förstås bort. Folk och Försvar vill sprida kunskap och främja debatten om säkerhetspolitik, krisberedskap och vårt totalförsvar. Med 103 anslutna medlemsorganisationer är den en av ett dussintal äkta folkrörelser som ännu finns kvar.
Krönikören följde återigen med stolthet två värmlänningar i huvudrollerna – ordförande i försvarsutskottet Pål Jonson (M) och Daniel Bäckström (C), ledamot i utskottet. Jonson lyfte den strategiska debatten och frågan om nordiskt samarbete, Bäckström tog greppet om civila försvaret och bl a vår livsmedelsberedskap.
Själva försvarsbeslutet har vi tidigare behandlat i NWT:s spalter. Det innebär dessbättre nysatsning under de närmaste åren. Krigsorganisationen växer till 90 000 personer och viktigt är att ny högteknologisk materiel skall tillföras.
Av stor betydelse är att vi får nya förband ute i landet – Kristinehamn i vårt närområde t ex – både av strategiska skäl och för att få försvaret ännu bättre förankrat i folkdjupet. Gotland återtas av svensk militär; nedläggningen där borde få alla inblandade att skämmas! För den fiende som sitter på Gotland kan med dagens teknik därifrån skjuta missiler mot vår huvudstad så att den läggs i ruiner.
Pål Jonson varnade för att försvarsbeslutet är underfinansierat, det gäller inte minst ny materiel. Redan har också ÖB Micael Bydén tvingats flagga för en rad omstuvningar och förseningar i sin plan för genomförande. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) tycks ta detta med ro. Det blir därför viktigt att Socialdemokraterna i riksdagen har förstånd om att skjuta till mera pengar långsiktigt. Det har Socialdemokraterna lovat muntligt, men inte skrivit under på och det oroar.
Svensk försvarsindustri måste vi vårda väl för den ligger på högteknologins framkant och betyder så mycket också för det civila samhällets utveckling, genom arbetstillfällen och kunskapsöverföring. Låt mig ta ett exempel: Kockums/Karlskronavarvet, som i dag tillhör Saab-koncernen, arbetade tillsammans med SSAB under 30 år i ett forskningsprojekt för att få fram den absolut bästa stålkvaliteten till våra svenska ubåtar. Detta resulterade i ett stål som heter Weldox och som dessutom blev en civil succé. I dag är det nämligen en av SSAB:s främsta exportprodukter och används bland annat vid brobyggen världen över.
Ett annat exempel: Inom dåvarande Celsius togs fram en radar, som är något alldeles extra och som kan ge våra bilar förmågan att automatiskt bromsa in om du råkar komma för nära framförvarande bil. Ja, den kan till och med fickparkera automatiskt, vilket ju kan kännas skönt.
När vi nu är inne på försvarsindustrin så noterade jag att Hägglunds i Örnsköldsvik, som numera tillhör BAE Systems, nyligen fått en order på totalt tio miljarder kronor till Nederländernas försvar. I den familjen ingår ju också BAE Systems Bofors, som betyder så mycket för Sverige och Karlskoga.
Apropå Hägglunds, där var Stefan Löfven fackordförande och där träffade han sin hustru Ulla. Sedan blev han ordförande för Metall i Sverige och de flyttade till Stockholm. Nu är de som bekant vårt statsministerpar, som tillsammans gjorde väl ifrån sig hos Carina Bergfeldt i tv nu senast.
Kjell Göthe
Politisk krönikör