Höjt tonläge och sänkt nivå

Ledare
PUBLICERAD:
Nej Peter Hultqvist, detta är ingen politisk motståndare.
Foto: Michael Probst/AP
Socialdemokraterna fortsätter med att höja tonläget och sänka nivån i den politiska debatten. De känner sig uppenbart desperata för att ta till sådana här metoder, men de som varit med ett tag vet att det är inget nytt i historien när de försöker utmåla sina politiska motståndare som en fara för landet och demokratin. Men det politiska samtalet smutsas ned och väljarna blir knappast klokare av det.

Flera ledande S-företrädare har på sistone gått till attack mot inte bara Sverigedemokraterna utan också den borgerliga oppositionen. Försvarsminister Peter Hultqvist (S), som åtminstone tidigare brukade hålla ett sansat tonläge och till och med uppskattades långt in i borgerliga led, går nu fullständig bärsärkagång. Det började med en krönika i Dala-Demokraten, som fick hård kritik, men efter det har han bara fortsatt på det inslagna spåret.

Hans uppvisning mot SD-ledaren Jimmie Åkesson i SVT:s Aktuelltstudio i tisdags var rent beklämmande. Utfallen var hätska och oförsonliga och Åkesson blev självklart den som gick segrande ur meningsutbytet genom att behålla lugnet och just påpeka hur Hultqvist sänker debattnivån.

Försvarsministern upprepade sina ord om att "tämja högerextremismen" och att "hur mycket man än sminkar en gris så är det fortfarande en gris" – det sista för övrigt ett eko av vad Barack Obama sade om John McCain och Sarah Palin i det amerikanska presidentvalet 2008. Att sänka sig till en sådan nivå att man liknar sina politiska motståndare vid grisar är rent ovärdigt en minister i en svensk regering!

Samtidigt så klingar det hela falskt. Det verkar regisserat. Det känns inte äkta när Hultqvist står i tv-studion och ständigt sneglar på en skrynklig papperslapp för att komma ihåg allt han skall vara upprörd över. Det gäller för övrigt de flesta av de förargade S-röster som nu hörs.

Allt handlar förstås om spelet om makten. S är oroliga för att mista sin maktställning och då gäller det att svartmåla – eller snarare brunmåla – sina motståndare så mycket som möjligt, särskilt som man inte har mycket att komma med själv. Man vill höja tröskeln för Liberalerna att lämna januariöverenskommelsen, som då kanske skulle innebära att L återgår till den borgerliga oppositionen med Moderaterna och Kristdemokraterna, som ju sagt sig kunna regera med stöd från SD.

För det är inte bara på SD som det skvätter när S går i gång. Det skvätter lika mycket på M och KD, de främsta rivalerna om makten. För om SD är grisar och högerextremister som inte går att tämja, vad är då M och KD? Det är det budskapet man vill få fram, men därmed gör man ju all opposition mot det egna maktinnehavet illegitimt. Och tyvärr är det nog alltför många socialdemokrater som faktiskt tycker allt annat än ett S-styre är oacceptabelt, och ett "hot mot demokratin". Det är precis så bakvänt som det låter.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.