Det är tjugo år sedan förra skivan men så känns det inte, allt hänger ihop, och under tiden har Martin Hederos och Mattias Hellberg förgyllt svenskt musikliv på varsitt håll, strålat samman ibland och när man nu gått in i studion igen är det som att de bara tar vid.
Om de två första skivorna handlar om ett gemensamt sökande, är det som att de hittar mer tillsammans här och musikaliskt är det mer såväl utforskande som självsäkert. De verkar trivas och får en egen nerv ihop; Hellbergs röst blir ännu mer på riktigt och Hederos pianospel har den där subtila skönheten som man inte lär sig, man bara har den.
Hederos och Hellberg sträcker sig mot ljusetVår tid är mörk och kanske hörs det; det finns ett vemod i mitten. Men ändå är blicken stadigt riktad framåt, uppåt och sångerna ger samma känsla som den där dikten av Tranströmer om gläntan som den bara hittar som har gått vilse. Med ett steg framåt, två åt sidan – i riktning mot livet.
Bästa låt: Tid