Å ena sidan hyllad som författare, å andra sidan mitt i ett virvlande kaos privat. När Kristian Lundbergs liv började likna hans litterära idol Gustaf Fröding alltför mycket, fick det bli ett omtag.
Nu är han tillbaka - med En liten bok om kärlek.
2019 belönades Kristian Lundberg med Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris - ett i en lång rad priser som den produktive och uppmärksammade poeten och prosaisten förärats under en 30-årig författarkarriär.
Men framgångarna är inte kapitel i en självklar och rätvinklig framgångssaga. Snarare har hans liv stundtals haft fler beröringspunkter än önskvärt med Fröding.
– Han har alltid varit min stora litterära idol. En av de första jag började läsa och drabbades av, berättar han. Allting var så tragiskt kring honom, samtidigt som han var så gudabenådad som poet. En sorglig figur, men en genialisk diktare!
Tvungen att välja
Gustaf Fröding slarvade bort många chanser, slet med alkoholmissbruk och sjukdom och hade svårt att hitta till den äkta kärleken, som han besjöng med skorrande strängar.
Kristian Lundberg vet också av egen erfarenhet vad missbruk gör med en människa - och dess omgivning. Han vet också hur kombinationen som förlaget beskriver i presstexten om den nya boken fungerar: “ett författarliv i Malmö med missbruk och samtidigt mycket framgång”.
– Det fungerar ju inte alls. Man blir som en kopia av Thorsten Flincks sämsta sidor till slut. Jag var tvungen att välja, fortsätta skriva eller ägna mig åt missbruk, säger han.
Men hur illa var det?
– Det var rätt illa. Jag håller på och skriver en prosabok om den tiden nu, som kommer till Bokmässan, berättar han.
– Det är betydligt mer komplicerat än att skriva om kärlek. Samtidigt känns det nödvändigt att rannsaka sig själv. Det är många människor som far illa runt den som missbrukar. Du har en virvel av kaos kring dig då. Jag vill göra ett bokslut och göra upp. Det kan inte ha varit helt enkelt att ha varit i min närhet.
Kopia av sig själv
Ett avgörande steg ut ur kaosvirveln var en flytt. Kristian Lundberg är - fortfarande - skåning, men han har lämnat Malmö och bor sedan 14 månader tillbaka i den lilla byn Hörte, utanför Ystad. Här finns elva fasta hushåll, något helt annat än den vimlande stad han levt i och även skrivit om i flera av sina böcker.
– Jag är född och uppvuxen i Malmö och jag kände att det var dags att göra någonting annat. Det var stundens ingivelse - jag var trött på Malmö, säger han.
Eller om det kanske var sig själv han var mest trött på...
– Man började känna sig som en kopia av sig själv.
Flytten till landet har gått bra:
– Jag har ännu inte blivit galen, jag trivs gott här. Det är skönt att slippa storstadsmänniskorna för ett tag.
Hur är dom?
– Lite von oben, mycket attityd och lite innehåll, säger han utan någon betänketid.
– Här är det ingen som bryr sig om hur jag ser ut. I början var folk här i och för sig väldigt bekymrade över vad jag pysslade med. Här är folk bönder och här sitter jag och skriver. Men de har vant sig nu.
Odlar kärleken
14 månader visar sig också vara den tid han hållit sig ren från missbruk. Och flytten visar sig ha frigjort utrymme också inte bara för ett nytt, renare liv utan också för - kärlek. Han har hittat den.
– Ja, verkligen. Det är en ny företeelse och har till viss del med flytten att göra också. Det tar tid att odla kärleken, säger han.
Att kärleken bröt fram ledde honom till valet att skriva om kärlek.
– Ja, utan tvekan! Det var inte ens ett medvetet val från början. Plötsligt bara satt jag och skrev om det, säger han.
Liten bok om stort ämne
Resultatet heter “En liten bok om kärlek”, en samling dikter, som ges ut i dagarna.
Borde det inte varit en stor bok, med tanke på ämnet?
Han skrattar. Avslöjar att han nu i efterhand sett att det finns “En liten bok om...” diverse ämnen. Det brukar vara söta presentböcker. Hans är något annat, men ändå - det är en bok om kärlek, men inte den där stora, dramatiska.
– Jag ville skildra kärleken i vardagen, säger han. Det är den som finns kvar. Det är inte svårt att vara passionerat förälskad i en vecka.
”Inget nytt att tillföra”
Om det finns något nytt att tillföra som författare på temat kärlek är han inte så säker på.
– Nej, jag har inget nytt att tillföra, hävdar han till och med. Alla teman är till slut uttjatade och schablonartade. Men man kan ju inte ge upp kärleken bara för att andra varit förälskade före dig!
Att skriva poesi om kärlek har sina risker, konstaterar han dock.
– Många gånger har jag känt mig som Edward Persson! Det är lätt att glida in i schabloner och förenklingar. Här kommer en lycklig man! säger han med en lätt blinkning till Ulf Lundell.
Frödings skjorta
Till skillnad från den litterära idolen Fröding har Kristian Lundberg alltså fångat kärleken, hållit galenskapen stången och hittat en ny hembygd, där han känner sig trygg. Vägen har inte varit rak, och han tillåter sig att se på sig själv med distans.
Han berättar, apropå Fröding, om en gåva han fick av en vän efter priset 2019.
– Jag fick en sjukhusskjorta i present.
Varför? Jo, för att när han låtit skägget och håret växa såg han faktiskt ut som Fröding, på det berömda porträttet av den store skalden i sjukhussängen. En inte så smickrande jämförelse, men en älskad poets motigheter i livet var också en viktig byggsten i det som blev hans litterära tonfall.
– Jag tror inte han haft sådan vidd i sitt register, om han inte haft den tragiken, säger Kristian Lundberg.