Mellominnen: "En gigantisk upplevelse"

Hon har tävlat i Melodifestivalen hela tre gånger och ställts mot artister som Björn Skifs, Carola, Pernilla Wahlgren och Kikki Danielsson.

Den första gången hon ställde upp vågade hon knappt berätta det för vänner och bekanta, Melodifestivalen var allt annat än "inne".

NWT pratar mellominnen med Kerstin Andeby.

Sedan många år är Melodifestivalen en koloss inom svensk familje-underhållning. Sex lördagar vigs åt tävlingen som ska vaska fram ett bidrag som får tävla internationellt. Men Melodifestivalen har inte alltid varit så populär, vare sig att titta på eller medverka i, som den är i dag. När Karlstadsbandet Pastellerna medverkade 1978 var det knappt så att medlemmarna vågade yppa något till vare sig arbetskollegor eller vänner.

– Fast inombords var vi alla fruktansvärt glada över att få vara med, berättar Kerstin Andeby.

Hon sjöng i bandet tillsammans med Birgitta Höber och de övriga medlemmarna var Peter Wanngren, Stig Jonsson, Henrik Nilsson och Bertil Engh. Pastellerna hade funnits i många år med olika uppsättningar, redan 1972 låg de på Svensktoppen med "Ler, ber och bönar".

– Schlagerfestivalen – som vi sa då – hade inte mycket till status, fortsätter Kerstin.

– Det var vare sig fint eller inne att vara med, så jag berättade det knappt för någon. Vi fick hålla det för oss själva. Tidningarna skrev väl något litet om det, men det var ytterst sparsamt,

Några år tidigare hade Ulf Dageby från Nationalteatern gjort singeln "Doin' the omoralisk schlagerfestival" som ett led i det motstånd mot schlagern och Eurovision som var påtagligt i landet. Efter att ha arrangerat ESC 1975, efter Abbas vinst i Brighton, drog sig Sverige ur tävlingen 1976. Inget svensk bidrag deltog, det året sändes tävlingen endast i svensk radio.

– Vi kände av att festivalen verkligen var ute i kylan. Jag minns att jag satt i ett fikarum och så kröp det ur mig att jag skulle vara med i schlagern och jag möttes av kommentarer som "Hur kan du!?". En kille sa upprört: "Säg bara inte att ni ska ha scenkläder på er också!".

I dag skrattar Kerstin Andeby gott åt situationen, men då var det på allvar. Just när det gäller scenkläderna matchade de gruppnamnet.

– Vi hade proffshjälp från "högre ort", alltså från Stockholm, som hjälpte oss med kläderna.

Bad Lasse Berghagen om lov

Innan de kunde göra sin entré i Melodifestivalen 1978, som spelades in på Cirkus i Stockholm och eftersändes i tv senare samma dag, fick de be Lasse Berghagen om lov.

– Vi jobbade med Lasse på Lorensbergsteatern i Göteborg vid den tiden. Vi bad om en ledig dag och åkte tåg upp till Stockholm. Men vi var tvungna att hinna tillbaka för att göra show med Lasse senare samma kväll. Vi måste ha flugit direkt efter vårt uppträdande. Det blev vardag igen direkt, inget kändisskap inte, ler Kerstin.

– Det kändes snarare som att allt hade varit en dröm.

Vann gjorde Björn Skifs med låten "Det blir alltid värre framåt natten", bland övriga tävlande fanns Tomas Ledin och Pugh Rogefeldt. Totalt hade tio låtar valts ut för tävlan, att jämföra med dagens 28 bidrag.

– Det var en gigantisk upplevelse att vara med. I fikarummet var det dans, jag minns att jag blev uppbjuden av Tomas Ledin, säger Kerstin.

Pastellernas bidrag var "Idag är det vår" och skrevs av Peter Wanngren och Stig Jonsson. De hamnade på en sjätte plats.

Kan inte ha med en gravid kvinna på scenen

70-tal blev 80-tal och Kerstin Andeby kom att ställa upp i Melodifestivalen ytterligare två gånger, då med gruppen Ritz. 1983 är de först ut i tävlingen och ställer upp med låten "Marionett".

– Nu hade schlagerfestivalen blivit mycket större både medialt och publikt. Vi märkte av intresset på ett helt annat sätt, vi fick trycka idolkort och skriva autografer.

För Kerstin Andeby var uppträdandet extra speciellt, hon var gravid i åttonde månaden. Något som inte alls gillades av ledningen för festivalen.

– Min mage syns inte på bilderna, jag hade en väldigt finurlig dress på mig. En overall med väldigt mycket tyg. Men min medverkan ifrågasattes väldigt – "Vi kan inte ha en gravid kvinna på scenen", sades det. "Det är ingen som röstar på en tjej som ska ha barn och vara barnledig". Det gick många turer innan vi lyckades övertyga alla att vi skulle vara med. Det var tufft, men vi drev vår sak stenhårt.

– I kulissen alldeles bredvid stod min syster beredd i fall jag skulle behöva skynda till BB!

Som vanligt i schlagersammanhang var scenklädseln en obeveklig tidsmarkör.

– Folk tyckte vi såg fräcka ut. En designer i Stockholm ritade våra kläder som sedan min mamma fick sy upp åt oss. Visst är vi fina! På scenen hade vi en dansare, Gunta Liede, med oss, det var den första gången det hände. Hon skulle gestalta marionetten vi sjöng om. Men det var knappt vi fick plats på den lilla scenen.

Ritz gör Melodifestivaldebut med en fjärdeplacering. Det var egentligen inget snack om vilket bidrag som skulle flyga högst.

– Det var självklart att Carola skulle vinna. Redan när vi såg henne sjunga "Främling" på repet var det avgjort. Programmet spelades in på Palladium i Malmö med en levande orkester och hela lokalen kom i skakning när hon sjöng.

Kerstin minns ett hastigt möte med 16-åringen som skulle komma att bli en av Sveriges största artister.

– Vi satt alla i ett väldigt trångt green room. Carola satt i sin gula dräkt med en bibel i handen. Hon ville prata med oss alla, tyckte det var häftigt att jag var gravid.

"Låtsas vara på disco"

Kerstin Andebys schlageräventyr avslutas 1985 då Ritz för en andra gång medverkade. Den här gången hette låten "Nu har det hänt igen". Om det 1983 bjöds på levande orkester i direktsändning, rådde andra förutsättningar två år senare.

– '85 sjöng vi till förinspelad musik. Vi var återigen i Malmö, men den här gången i SVT:s lokaler med en publik som skulle låtsas som om de var på ett disco.

– Det var mycket som var superhemligt, vi fick inte prata om att vi skulle vara med förrän samma dag tävlingen var. Det var absolut inte så glassigt som det är idag.

Den tredje festivalen var inte en lika positivt omtumlande upplevelse som de två tidigare.

– Nej, stämningen var mer nervös, alla artister höll sig för sig själv. Den var inte lika lustfylld och rolig, utan stelare och mer nervig.

"Bra vibrationer" vann

Hälften av de tio bidragen gick vidare till en finalomgång, de övriga fick tacka för sig och lämna tävlingen. Ritz slogs ut och fick sällskap till utgången av en annan värmländsk artist – Stefan Borsch. Vann gjorde till slut Kikki Danielsson med "Bra vibrationer". Ett annat bidrag som nådde stor framgång var Pernilla Wahlgrens "Piccadilly Circus".

– Genom den här resan med tre schlagerfestivaler så har mitt intresse för mellon – som jag säger i dag – blivit stort. Det är inte många festivaler jag missat genom åren, det är spännande och roligt att tippa vilka som vinner och kommentera de olika låtarna.

Åren efter Melodifestivalen började Kerstin Andeby tillsammans med Peter Wanngren att fokusera på musik för de yngre. Ett arbete som fortfarande är igång. Just nu jobbar duon med att spela in ett stort antal av Kerstins låtar.

– Det är låtar från boken "Sånger rakt upp och ner". De kommer att släppas under våren, nu jobbar vi med barn som är med och sjunger via länk.

Berättar du för barnen att du har varit med i mellon tre gånger?

– Ja, det händer faktiskt! "Wooooow, har du varit med i melloooon!" Det är härligt. De kan knappt tro att det är sant. Det är ju betydligt hetare i dag än det var då.