Samma dag som vi gör intervjun med cancerdrabbade Lotti Strömberg kommer det efterlängtade beskedet.
– Jag ska äntligen få operera bort mitt andra bröst. Det känns fantastiskt!
Det kanske inte är vad de flesta av oss skulle förvänta sig. Att ta bort ett bröst är för många en svår sak i sig.
Men inte för alla. Inte för Lotti Strömberg, 48, från Karlstad. För henne var det ett självklart val från början.
De ifrågasätter normen för kvinnlighetHon tycker att vården borde vara mer lyhörd för individens önskemål.
– Jag vill peppa andra som kanske inte har styrkan att kämpa. Man behöver göra sina egna val och beslut. Då tror jag man blir trygg i sin egen kropp och det ska man vara, säger Lotti Strömberg.
Hon fick besked om att det fanns en cancertumör i ena bröstet efter en rutinundersökning för snart fem år sedan.
– Jag visste direkt att jag ville ta bort även det andra bröstet också men ingen lyssnade på vad jag sa. Jag kände mig ledsen, besviken och överkörd.
Varje år drabbas nära 8 000 personer i Sverige av bröstcancer. De allra flesta är kvinnor men även män drabbas.
Lotti Strömbergs bröstcancer utvecklades på ett sätt som krävde flera operationer. I den sista togs hela det ena bröstet bort.
Hon erbjöds rekonstruktion flera gånger.
– För mig var det aldrig aktuellt. Det skulle inte kännas okej för mig med implantat. Jag skulle känna som om jag hade en extremt opassande kostym på mig, säger Lotti.
Vill ha rörligheten kvar
Hon jobbar som massageterapeut och utbildar inom mtb-cykling. Det är viktigt för henne att kunna röra sig obehindrat och att kroppen är i balans.
– Det är så provocerande att vid varje vända i vården har jag blivit erbjuden rekonstruktion men inte förrän senaste återbesöket var det någon lyssnade på vad jag själv ville, säger Lotti Strömberg.
Olika viljor
Hon är noga med att påpeka att hon har full förståelse för att andra gärna vill genomföra en rekonstruktion.
– Alla är olika och livet har sina olika skeden. Det jag vill lyfta fram är att man verkligen måste försöka tänka på vad man själv vill och inte bara lyssna på vad andra säger.
– Min faktiskt enda önska i samband med allt detta var från början att jag vill ta bort bröstet. Det finns inte ens antecknat i min journal, säger Lotti Strömberg.
Hon har svårt att förstå logiken i att vården är beredd till omfattande operationer för att bygga upp ett nytt bröst men vägrar att ”skära i frisk vävnad” när det gäller att ta bort ett oskadat bröst.
– I nästan fem år har jag kontinuerligt frågat om det finns någon möjlighet. Till slut lyssnade de. Fasen va gött. Jag vill eller orkar inte hålla på att kriga, jag vill se framåt och göra bra saker.
– Mina bröst har gjort vad de ska och jag har aldrig sett mina bröst som något som gör mig varken mer eller mindre kvinnlig. Jag är jag och min kropp är frän som den är.
I slutet av månaden kommer Lotti äntligen att få den operation hon själv valt.
”Det ska bara bort”
Fanny Vålemar i Karlstad var bara 28 när en tumör upptäcktes i hennes högra bröst. Det visade sig vara cancer.
Det har gått två sedan operationen där bröstet tog bort.
Nu är hon frisk från sin cancer, operationen och behandlingarna gick bra.
– Men det är allt det där andra. Min cancer var hormonell därför är jag satt i ett konstigt klimakterium i tio år. Min kropp har åldrats 40 år.
Som för många andra var hennes första reaktion att hon ville ta bort även det högra bröstet.
– Det skulle bara bort, säger hon.
Fanny Vålemar har samma känsla idag.
– Sedan jag fick cancer klarar jag mig utan bröst. Det är bara oro, jag går och klämmer och känner.
Svårt att förstå
Hon har svårt att förstå varför vården inte vill gå henne till mötes.
– För att få ett nytt bröst är det bara att boka en tid. Då kan man tydligen ta frisk vävnad från en annan del av min kropp, säger Fanny Vålemar.
Hon har blivit lovad av läkaren att de kan ta upp frågan igen om känner likadant om ett några år.
– Jag tycker det är mycket ledsamt att samhällets syn på hur en kvinna ska se ut väger tyngre än min vilja och känsla kring min egna kropp.