Hoppa till huvudinnehållet

Alva, 14, gick 48 000 steg på en dag

Publicerad:
Mor och dotter, Mia-Maria Cedervall och Alva Cedervall, gick från Åmål till Ånimskog. Den dagen gick de 48 000 steg var. Foto: Alva Cedervall

Alva Cedervall,14 år, från Åmål gillar långpromenader. Minst sagt. När hon och hennes mamma Mia-Maria Cedervall gick till Ånimskog kom de upp i 48 000 steg var.

Men Alva gillar att utmana sig, så nästa mål är att gå fram och tillbaka till Ånimskog.

Det var sista helgen i januari som Alva och Mia-Maria Cedervall gick till Ånimskog. Det tog 6 timmar och 45 minuter. Det blev inte så mycket vila på vägen, de stannade bara några gånger för att stretcha. Med sig hade de bananer och proteinbarer, men de åt samtidigt som de vandrade.

En genomsnittlig kontorsarbetare går cirka 4 000–5 000 steg per dag och många vuxna sätter målet att de ska gå 10 000 steg varje dag. Den här promenaden resulterade i att mor och dotter gick 48 000 steg var.

Alva Cedervall skulle klara att gå längre. Begränsningen är tiden det tar att vandra.

– Det kändes i kroppen precis efter, men dagen efter var jag på isen, så det gick snabbt över, säger hon.

I helgen gjorde de båda om turen i det soliga vädret.

Började med cykeltur

Vandringslusten väcktes efter att Alva Cedervall hade cyklat till Ånimskog med sin pappa. Hon ville utmana sig själv och tänkte se om hon orkade att gå dit istället. Sagt och gjort. I augusti 2020 tog hon med sig sin tolvåriga lillasyster på vandring till Ånimskog.

Lillasyster har varit med fler gånger. Tidigare i januari gick systrarna tillsammans till Säffle. Men medan syrran åkte bil hem, var Alva taggad att gå hela vägen tillbaka. Den turen tog cirka 4,5 timme.

– Det är skönt att komma ut och få frisk luft och att vara i naturen, säger hon.

Till Ånimskog gick Alva och Mia-Maria Cedervall över Säter, Vallsjön och Sandbol. Det är långtifrån den närmaste vägen, men de ville undvika E45.

Vägen till Tösse var fin att gå, i det öppna landskapet, men sedan blev det mer skog och berg. Solstrålarna hade svårt att tränga förbi träden, vilket gjorde att det blev kallt. Efter avtagsvägen vid Vallsjön blev det en lång grusvägssträcka innan de var framme vid sitt mål.

– Det blev jobbigt att gå på gruset och det gjorde ont i fötterna, säger Alva Cedervall.

Värk och smärta

Att vandra så här långa sträckor är ingen dans på rosor. Alva Cedervall säger att hon kan känna av värk och smärta.

– Det är inte roligt just i stunden, men det är skönt när man har klarat av det och man får komma hem och sova, säger hon.

När man ska gå så här långt är det viktigt att ha bra skor. Alva har ännu inte fått några blåsor, men hon får ont i fötterna vid varje långpromenad. Hon går i tennisskor och tycker det funkar bra.

– Det är roligt att se hur mycket man orkar, säger hon.

När hon inte vandrar går hon i skolan. Två gånger i veckan spelar hon handboll och en gång i veckan fotboll.

Alva Cedervall planerar för att fortsätta vandra, så ofta hon kan.

– Det är roligt att ha något att göra, säger hon.

Vid Vallsjön svängde Åmålsvandrarna av mot Sandbol.
Vid Vallsjön svängde Åmålsvandrarna av mot Sandbol. Foto: Mia-Maria Cedervall

Ett av hennes tips är att det är bra att hålla ett jämnt tempo, så man vet att man orkar att gå hela vägen. I naturen finns det också mycket att se, mer än träd och mossa. Under Alva Cedervalls turer har hon sett en älg och rådjur på nära håll.

Hennes lillasyster tycker inte det är lika roligt att vandra, men har gått med några gånger.

– Jag har också dragit med mig mamma. Det är skönt att ha någon att prata med, för då pillar jag inte så mycket med mobilen, säger Alva Cedervall.

Hennes personliga utmaningar fortsätter också. Alvas mål nu är att hon ska gå till Ånimskog och tillbaka, vilket blir runt 100 000 steg.

Artikeltaggar

ÅmålÅnimskogFritid och livsstilVandring

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.