Sverige är inte fritt från korruption

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Gulnara Karimova sitter sedan flera år i husarrest hemma i Uzbekistan.
Foto: Michail Metzel/AP
En förenklad syn på korruption riskerar att göra Sveriges arbete mot maktmissbruk verkningslöst. Det varnar tidigare ordföranden för Institutet mot mutor Claes Sandgren för på DN debatt (4/2). Han menar att regeringen missar de verkliga problemen.

Specifikt kritiserar Sandgren regeringens handlingsplan mot korruption som Statskontoret skall ta fram under 2021-2023. Den är förvisso ett steg i rätt riktning, men fokuserar främst på statsförvaltningen. Sandgren påpekar att maktmissbruk framför allt förekommer kring kommuner och regioner samt i offentligt ägda bolag. Där sitter förtroendevalda ofta på flera stolar vilket skapar intressekonflikter och möjligheter att fatta beslut för egen vinning.

Att frågan om korruption i Sverige alls diskuteras är faktiskt något av en nymodighet. Fram till början av 2010-talet ansågs det i princip inte förekomma. Det berodde delvis på att regelverket sedan länge har präglats av en naiv och formalistisk syn på vad korruption är. Än i dag är den svenska korruptionslagstiftningen fokuserad på just mutor.

Konsekvenserna av detta synsätt tydliggjordes på torsdagen (4/2) då Svea hovrätt fastställde den friande domen i det så kallade Telia-målet. Tre av telekombolagets chefer stod åtalade för att under 2007-2010 ha mutat Gulnara Karimova, dottern till Uzbekistans dåvarande president Islam Karimov, för att kunna driva affärer i landet. De friades eftersom dottern inte hade något formellt uppdrag och därför, enligt dåvarande svensk lagstiftning, inte kunde mutas. Denna lucka har tack och lov senare åtgärdats.

Sverige har generellt sett varit förskonat från direkta mutor, men det betyder inte att det aldrig sker. I onsdags meddelade Stockholms tingsrätt dom i den största korruptionshärva som utretts av polisen. En förvaltningsområdeschef vid Statens fastighetsverk dömdes till fyra års fängelse och måste betala över 7,5 miljoner kronor.

Ändå är sådana fall, som Claes Sandgren framhåller, inte den vanligaste korruptionen i Sverige. I och med vaccineringen mot Covid-19 har flera avslöjanden kommit om att personer i hög ställning går före i vaccinkön, trots att de inte tillhör riskgrupper. I exempelvis Kiruna kommun gällde det fyra avdelningschefer, i Halmstad och Malmö ett flertal chefer inom kommunen samt på Karolinska universitetssjukhuset i Solna två personer i ledningen.

Detta är typexempel på den sorts utnyttjande för egen vinning som de flesta troligen uppfattar som korrupt beteende, men som inte omfattas av lagstiftning. Det borde därför vara hög tid att se över regelverken i hela den offentliga sektorn. Maktmissbruk kan ske på fler sätt än enbart att ta emot mutor och förmåner.

Även ifall exempel på företräden i vaccinkön har förklarliga omständigheter, som i Karlstad där enhetschefer som finns mitt i verksamheten blivit vaccinerade, kan de vara skadliga i ett vidare perspektiv beroende på hur det kommuniceras och rapporteras. Enbart misstanken att företrädare går sina egna ärenden kan sänka medborgarnas förtroende för det politiska systemet. De som bär offentligt ämbete och utövar offentlig makt måste alltid stå över allt tvivel.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.