Spelrecension: The Medium - En imponerande besvikelse

Polska utvecklaren Bloober Team är ambitiösa, det måste man ge dem. Jag gillade förvisso inte alls deras nöjesfälts-skräckspel Layers of Fear, där du mest gick omkring i ett spökhus fullt av förutsägbara jump scares. Däremot fick deras cyberpunk-spel Observer ett varmare mottagande, så jag hoppades ändå att de skulle ro iland sitt i särklass mest ambitiösa projekt hittills.

The Medium är ett skräckspel som försöker avhandla tunga teman som övergrepp på barn och olika former av förtryck. Men det lyckas inte alls säga något av värde om dem. Istället blir det mest en kuliss mot vilka en rad trötta genreklichéer radas upp, inte olikt Layers of Fear-spelen, fast med ett mer självupptaget och seriöst tilltal.

Tanken är att spelets visuella gimmick ska sätta fingret på människans dubbla natur. Skärmen är nämligen delad i två, där huvudpersonen Marianne rör sig både i den verkliga världen och någon sorts andevärld samtidigt. Det är riktigt snyggt gjort. Definitivt tekniskt imponerande. Men spelmässigt leder det aldrig någon vart. Precis som berättelsen fastnar allt i ogenomtänkta sekvenser som mest blir tröttsamma och trista väldigt snabbt. Det hela leder till en frustrerande upplevelse som har potentialen att vara något genuint intressant, men som istället växlar mellan att stampa vatten och att gå vilse i dåliga idéer. Enstaka ljusglimtar och en bitvis effektiv estetik räddar upp spelet från total kollaps, men den kvardröjande känslan efter att ha spelat The Medium är frustration över bortkastad potential.