De facto är verkligheten att några höga naturvärden i skogen inte har skapats genom de senaste dryga 60 årens skogsbruksåtgärder med några få undantag, skriver Göran Rönning.
Svar till Karin Perers (NWT 13/1 2021).
Det omfattande brutala kalhyggesskogsbrukets effekter på våra skogars vattensystem känner få till. Låt oss därför redovisa effekterna av dagens hänsynslösa skogsbruk som LRF/Centern vill mörka.
Centerpolitikern/Mellanskogs ordförande Karin Perers förljugna retorik i NWT den 13 januari, får därför inte stå oemotsagd. Hon inleder sin artikel med mantrat från Centern om att "Skogsägaren som varsamt har utvecklat höga naturvärden har berövats sin skog många gånger utan ersättning". Detta är ren lögn. Och det vet centerpartisten Karin Perers mycket väl. De facto är verkligheten att några höga naturvärden i skogen inte har skapats genom de senaste dryga 60 årens skogsbruksåtgärder med några få undantag. Tvärtom har de fåtaliga höga naturvärden som finns glest utspridda mellan skogslandskapets plantager uppkommit genom avsaknad av just skogsbruksåtgärder.
Skogsnäringen sätter spår på miljontals hektar, ingen annan verksamhet har förorsakat så svåra och landsomfattande markskador som skogsbrukets maskiner.
Så skriver du en debattartikelI Skogseko nummer 2, 2020 skriver Skogsstyrelsen: "Efter en avverkning finns inte lika många träd som suger upp vattnet ur marken. Mycket av vattnet rinner istället vidare och tar då med sig kvicksilver. I sjöar nedströms kan nivåerna fyrdubblas efter en avverkning. Förutom att mer vatten rinner bort från ett hygge så uppstår ofta syrefattiga blöta partier där det bildas metylkvicksilver".
Karolinska: "Vi får i oss metylkvicksilver genom konsumtion av fisk. Metylkvicksilver passerar över moderkakan till fostret och foster är speciellt känsliga för metylkvicksilver. Den kritiska effekten av metylkvicksilver är påverkan på fostrets utveckling. Epidemiologiska studier har visat att gravida kvinnor som exponerats för stora mängder metylkvicksilver födde barn med grava hjärnskador". Skogsbrukets markskador kan orsaka detta lidande. Skall vi acceptera detta från särintresset skogsbruk?
Skogsbruket orsakar pandemier genom förstörda livsmiljöer och utarmning av biologisk mångfald. I rapporten "Förstörda livsmiljöer och klimatförändringar ökar riskerna för utbrott av djurspridda sjukdomar i Sverige – t ex sorkfeber", från Sveriges Lantbruksuniversitet 2020, läser vi följande:
"Ändrad artsammansättning ökar smittorisken. I olika studier har vi visat att förstörda livsmiljöer, t ex kalhuggning och skogsbränder ökar risken för överföring av viruset mellan skogssorkar och från dessa till människor. På grund av att artsammansättningen bland smådäggdjuren förändras, visar på vilken skyddande effekt som biologisk mångfald kan ha mot överföring av smittoämnen mellan värddjur. Under år då det finns gott om sork är andelen infekterade skogssorkar däremot högre i störda skogsmiljöer än i gammal skog vilket gör att infektionsrisken för människor också blir högre där.
Pärlugglan minskar smittspridning, specialist på sorkar. Pärlugglan har minskat kraftigt, denna minskning sammanfaller med en ökad andel sorkfeberinfekterade skogssorkar."
Att pärlugglan minskar beror på skogsbrukets metoder, för nu skövlas våra sista gammelskogar i rasande fart. Där har pärlugglor häckat.
Mellanskog har en egen flisterminal i bl a Norr Amsberg i Dalarna. Där lagras 10 000-tals presumtiva boträd, bl a för pärlugglan, för att malas till flis, som går under benämningen bioenergi, naturbränsle, biobränsle.
Göran Rönning
Skoglig debattör