Tullchefen om arbetet: “Vi tog 30 kilo hasch i Röjdåfors”

Tullen är de som ser till så att allt går rätt till vid gränserna.

I Värmland är det Roger Nilsson med personal som stoppar knark och annat i bland annat Hån.

Vi har pratat stora beslag, troféskåp och pandemisvårigheterna.

Det var en ren slump att Töcksforssonen Roger Nilsson hamnade inom tullen. Han hade länge sett sin framtid i skogen.

– Jag hade gått gymnasiet på Södra Vikens skogsbruksskola och jobbade lite i skogen för att kunna söka mig vidare, men så dök det upp en annons om att de sökte personal till tullen.

Hade du någon relation till tullen då?

– Nej, inte mer än att man hade sett dem på vägarna och själv hamnat i någon kontroll. Jag tyckte att det såg häftigt ut.

Roger Nilsson läste på och skickade in en ansökan. Han blev antagen och fick sedan börja hos en myndighet som ”inte hade världens bästa rykte” som han säger.

– Tullen tog mycket matvaror från folk som handlat lite för mycket, vilket det var en del snack om. Så när jag berättade var jag jobbade i slutet av 1980-talet så var det inte många klappar på ryggen.

Men när tullen började göra större narkotikabeslag under 1990-talet så vände vinden och folk fick upp ögonen för hur viktig tullen är.

– Det är det vi brinner och lever för i kontrollen, att kunna ta stora narkotikapartier och ställa till det för smugglarna. När det är tyngre perioder så är längtan stor efter att kunna hitta nåt stort. För hur tråkig en dag än är så kan vi inte slappna av. För plötsligt är vi mitt i något.

Vilket rykte har Värmlandstullen i dag?

– Jämfört med 1988 är det som dag och natt. Nu hör man att folk berömmer oss och tycker vi är duktiga och myndigheter vill samverka genom gemensamma kontroller. Det tyder på att vi sköter oss.

Smugglarna kan vara enskilda personer eller delar av en större organisation. Det kan man ibland se på hur narkotikan hanteras.

– Kommer det förbilar och narkotikan är insvetsad i bilen, då ligger det mycket jobb bakom det och då rör det sig ofta om en organisation. Det är mycket pengar i narkotika och det blir en stor vinst om de kommer förbi.

Vad är det ni gör inom den brottsbekämpande delen av tullen?

– Mycket av tiden är det öppna kontroller som folk ser, där vi rör oss på vägarna. Sedan tar det en del tid när vi utreder. Tullen har egen förundersökningsrätt på det vi gör. Från ax till limpa, från beslag till färdig dom.

Roger Nilsson har totalt 17 personer i sitt manskap, varav två är utredare. Det är i huvudsak Värmland som bevakas av den värmländska tullen, men ibland blir det lite andra uppdrag.

– Det är mycket husrannsakningar, när det kommit narkotika som tullen tagit i posten. Då rör vi oss mest i Värmland, men vi har varit mycket i södra Dalarna också.

Hur har tullarbetet förändrats över tid?

– Vi har hängt med bra i utvecklingen genom åren tycker jag. Vi har fått bättre utrustning som gör att vi kan röntga bildäck, väskor och sånt som kan vara svårt att titta i. Sen har vi bra utbildningar.

Särskilt kroppsspråk visar det sig vara bra att kunna. Här delar Roger Nilsson med sig av en egenupplevd händelse.

– Det var sommaren 1989, under min praktik, som vi stoppade en bil i en öppen kontroll i Hån. Det var en bilist som kom från Oslo. När jag tittade i bilen, nära narkotikan, fick han tics och blev nervös. När jag sökte på andra ställen var han lugn. Där var det kroppsspråket som gjorde att vi kunde ta 278 gram amfetamin.

Hur är det att bevaka gränsen mot Norge? Är det ”där det händer” vad det gäller smuggling?

– Merparten av de stora narkotikabeslagen sker längs gränserna. Sverige är ett transitland, dit narkotika smugglas in och sedan ska mycket av det till Norge. Många ligor bygger sin verksamhet längs gränsen för att ha bättre koll på var tullen rör sig. De spanar på oss också.

De flesta av de som åker fast med narkotika smugglar för eget bruk. Det handlar oftast om ett mindre antal gram av amfetamin och hasch eller tabletter.

Hur reagerar folk när de blir påkomna?

– Vid mindre beslag så erkänner de utan större problem. Vid större beslag så försöker de smita. Det är mycket lögner om att de inte vet vad de haft i bilen, att de trott att det varit något annat.

Vad är det för beslag ni gör?

– Förutom narkotika, tobak och alkohol så tittar vi mycket på varor som kommer till Sverige från Norge. Det är varor som går i varutransporter som inte deklarerats eller feldeklarerats. Det är en viktig del i vårt arbete, som görs för att skydda den inre marknaden i Sverige och EU. Det är mycket pengar som kan gå förlorat för staten.

Finns det något troféskåp på tullstationen, med minnen från tillslag?

– Nej, vi hade det tidigare men efter flytten till nya tullstationen är det mesta kasserat.

Firas stora tillslag på något sätt?

– Det brukar bli tårtkalas efter de stora beslagen.

Är det E18 som är den stora drogvägen?

– Jag skulle säga att det går på alla vägar. Många försöker ta sig över på mindre vägar. Det beror också på hur de väljer att gömma narkotikan. Är det svårt att hitta det i fordonet så väljer de ofta mer vanliga vägar och vill smälta in. Har de det löst så känns det som de väljer småvägar. Det finns många exempel på när de försökt smita och gömma narkotikan när de haft det löst.

Här exemplifierar Roger Nilsson med ett tillslag som gjordes i Östervallskog.

– Vi tog en kille som kom på motorcykel. Han hade en förbil som skulle titta om det var någon kontroll, men den gången kunde vi ställa upp kontrollen efter att bilen kört förbi. Motorcyklisten såg oss och svängde av på en mindre väg 100 meter innan kontrollen. Så vi hängde på efter. När vi kom i kapp låg mc:n vält och han sprang, bärandes på så mycket narkotika han kunde.

Det visade sig att det totalt fanns 40 kilo hasch och 2 kilo amfetamin i sadelväskorna.

– Där hade vi tur. Ibland har man det.

Annars görs de flesta narkotikabeslag i personbilar. Tullens största beslag hittills gjordes en januaridag 2017.

– Då vi tog sammanlagt 10 kilo heroin, 7 kilo kokain samt 2 kilo hasch i ett och samma fordon, till ett värde av drygt 30 miljoner kronor, säger Roger Nilsson.

Vad händer med det ni tar i beslag?

– Allt går vidare någon annanstans. Narkotikan ska analyseras och det tas DNA-prov. Alkoholen går till ett stort lager som tullen har. Allt förstörs när beslagen är fastställda.

Händer det att något försvinner?

– Det är inget vi har råkat ut för. Vi kontrollräknar flera gånger vid beslagstillfället och när det hämtas så stämmer vi av igen. Så allt sköts väldigt noggrant.

Är det många som döms för smuggelbrott?

– Ja, det får jag nog säga. Det är sällan folk blir frikända, för ofta har de till exempel narkotika med sig, på sig eller i bilen. Bevisningen är bra från start. I de större ärendena så finns det ofta folk bakom som kan bli misstänkta, så det händer att vi kan ta fler än transportören. Det känns såklart extra bra.

Finns det någon hotbild mot tullen och er?

– Nej, vi har klarat oss bra. Det är bara någon enstaka som försöker göra motstånd. Vi har pepparsprej och batong med oss, pistol när vi gör husrannsakningar. Men det bästa vapnet är att vi kan föra dialog. Personalen är oerhörd bra på att prata med folk på rätt sätt, vilket gör att vi slipper handgemäng.

Pandemiåret 2020 innebar att tullens arbete försvårades till viss del. Trafiken blev mindre, men ändå gjordes ett antal större beslag. Nu är gränsen än mer stängt efter Norges senaste åtstramningar.

Hur länge kan ni fortsätta jobba under de här förutsättningarna?

– Det är ett svårt arbete, men vi är lyckligt lottade att vi har jobbet kvar och att det ändå finns ett visst trafikflöde. Men jag tycker att nu när det står många poliser vid gränsövergångarna så skulle vi kunna vara behjälpliga tillsammans med till exempel militär och kustbevakning. Det kommer bli tungt för polisen i slutändan, så nu är ett ypperligt tillfälle att samla verksamheter.

Hur kan tullarbetet utvecklas mer tycker du?

– Det gäller att ha koll på olika flöden och var de går. Gör man inga beslag till slut så går de en annan väg. Så det gäller att ha en omvärldsspaning och samverkan med andra myndigheter och nationer för att utbyta erfarenheter. Det blir allt mer viktigt med samarbeten.

Har du ångrat att du valde tullyrket?

– Det är aldrig en tråkig dag, så nej det har jag inte. Dels är jobbet intressant, men kanske viktigast av allt, alla härliga kollegor som förgyller dagarna.

Kan du släppa yrket på lediga stunder eller är tullglasögonen alltid på?

– Det är svårt att släppa det när man bor som man bor. Det är som att bo i ett tullfilter på en flygplats när man är ute och rör sig. Så det händer att man ringer kollegor eller polisen och ser om de kan agera.

Det är inte så att du har råkat sparka till mossa i skogen och hittat knark under en promenad?

– Nej, säger han och skrattar.

– Men grejen är att en traktorförare som skulle hämta virke vid en slutavverkning såg en massa krukor. Så han ringde oss och sa ”Det är nåt som inte stämmer”. Så vi åkte dit och hittade ett 15-tal krukor med marijuanaplantor. Någon försökte odla där i solen, men vi plockade med oss krukorna. Någon ägare hittade vi aldrig.