Hoppa till huvudinnehållet

Fortsatt stängt – men Rackstadmuseet bygger för framtiden

Publicerad:
Reporter Lena Richardson
Lena Richardson
lena.richardson@nwt.se
Hannes Trygg och Anneli Strömberg är glada över att kunna utnyttja pandemistängningen för en ombyggnad. En helt ny basutställning växer fram, där konstnärskolonin kring Racken ska lyftas fram.
Hannes Trygg och Anneli Strömberg är glada över att kunna utnyttja pandemistängningen för en ombyggnad. En helt ny basutställning växer fram, där konstnärskolonin kring Racken ska lyftas fram. Foto: Lena Richardson

Pandemin håller i och många museer håller stängt. I väntan på säkrare tider, passar Rackstadmuseet på att bygga om sin basutställning.

Nu ska konstnärskolonin kring Racken lyftas fram på ett tydligare sätt.

– Det går inte att lägga energin på att saker inte fungerar, utan vi försöker lägga energin på vad vi kan göra, säger museichefen Anneli Strömberg.

Stängt tills vidare, står det på anslagstavlan vid Rackstadmuseets parkeringsplats.

– Vi sätter inget datum, utan vi följer de här restriktionerna. Vi förstår att februari inte är något öppningstillfälle, säger museichefen Anneli Strömberg.

– Vi stängde ju när Region Värmland fick utökade restriktioner. Säger man att du ska i princip bara besöka mataffären och apoteket, så är det ju svårt för oss att rättfärdiga att säga “kom hit”, säger Hannes Trygg, konstintendent.

Väntar in vändningen

Den 13 november kom stängningsbeskedet och regeringsbeskedet häromveckan om fortsatta restriktioner var väntat. Anneli Strömberg ser dubbla skäl att fortsätta ha stängt - tills vidare.

– Dels för besökarnas skull, dels för att vi har ideella krafter, som är i riskgrupper. Vi väntar in att det vänder och blir bättre. Vi försöker att inte tänka datum framöver, för det är bättre att tänka vad vi kan göra under tiden.

För bakom den stängda museidörren är det ändå aktivitet.

Rackstadmuseet är stängt för besökare, men innanför den stängda dörren jobbas det för framtiden.
Rackstadmuseet är stängt för besökare, men innanför den stängda dörren jobbas det för framtiden. Foto: Lena Richardson

– Vi har fått möjligheten att jobba med basutställningen nu, vilket underlättas när vi har stängt, säger Anneli Strömberg.

Smältdegel av uttryck

I en stor utställningshall i museets hjärta har nya interiörer börjat byggas upp. Det blir flera “rum i rummet”, där måleri möter skulptur, textil, keramik och trähantverk.

– Konsten och konsthantverket kommer närmare varandra, säger Anneli Strömberg.

Tidigare har de visats på varsitt plan i museet, men nu förs de samman, så som det också var när konstnärerna i Rackenkolonin skapade sina verk.

– Nu har vi ambitionen att visuellt skapa en smältdegel av olika konstformer, som är en grundförutsättning för hur Rackstadkonstnärerna tänkte om konst och konsthantverk, där inte måleri och skulptur var finare än keramiken eller snickeriet eller så. Det vill vi ska synas direkt när du kliver in. Vi vill lyfta fram sammansmältningen av influenser, sammansmältningen av konsthantverk, möbelsnickeri, måleri, hur man arbetar tillsammans, hjälper varandra och utvecklas, säger Hannes Trygg och tillägger:

– Det är inte en berättelse om det stora konstnärsgeniet, utan det här är en berättelse om samarbete, kollektivet och hur man arbetar tillsammans.

Influenser utifrån

De konstaterar att Rackstadkolonin är komplex och inte helt lätt att kategorisera.

– Många konstnärskolonier ute i Europa hade manifest och en gemensam vision för saker och ting och det existerar inte riktigt i Rackstadkolonin, utan det är snarare en våg av människor som söker sig till Arvika och Värmland. De flesta är inte värmlänningar från början utan kommer från Stockholm och Skåne eller Paris för den delen, för att de tror på ett sätt att samarbeta om konst och kultur utanför storstaden. Det vill vi lyfta in - att det var en grupp människor som verkade här, som tog in influenser från arts and crafts i Storbritannien, från Frankrike och Paris och hur man arbetade där, och från Japan och även indisk kultur, och gjorde det till sitt eget här i Arvika. Det är en helt unik berättelse, säger Hannes Trygg.

"Jag tror att Rackstadskolonin har en viktig plats i den svenska konsthistorien, men det är lite svårare att förmedla berättelsen om samarbete, än om det ensamma konstnärsgeniet. Vi är inte lika vana vid det“ säger Hannes Trygg - som inte slår sig ner med museichefen Anneli Strömberg i de antika möblerna. Det får man inte göra ens om man jobbar på museet!
"Jag tror att Rackstadskolonin har en viktig plats i den svenska konsthistorien, men det är lite svårare att förmedla berättelsen om samarbete, än om det ensamma konstnärsgeniet. Vi är inte lika vana vid det“ säger Hannes Trygg - som inte slår sig ner med museichefen Anneli Strömberg i de antika möblerna. Det får man inte göra ens om man jobbar på museet! Foto: Lena Richardson

Här finns konstverk men också livsöden:

– Man ska kunna komma hit och få en känsla både för konsten och människorna bakom konsten, säger Anneli Strömberg.

Påverkar fortfarande

Rackstadkolonins startpunkt kan sättas till 1898. Det var då Maja och Gustaf Fjaestad kom till bygden.

– Under generationer fylls det på med konstnärer och konsthantverkare, som ser Arvika som en naturlig plats att verka på och hitta folk att samarbeta med. Det här är något som kommer att påverka Arvika och Värmland ända in till idag, säger Hannes Trygg.

Att sätta en slutpunkt är svårare:

– Det finns inte ett definitivt slut på Rackstadkolonin. Jag tror definitivt det finns saker kvar av den kulturella identiteten i Arvika. Arvika konsthantverk är ett tydligt exempel och vi har ett konstnärscentrum idag som kallar sig Kolonin, men man har också Ingesunds musikhögskola. Även Arvikafestivalen tror jag grundades i att Arvika har en identitet som kulturskapande plats.

Christian Erikssons skulptur Sankt Göran och draken har en effektfull plats med museientrén som bakgrund.
Christian Erikssons skulptur Sankt Göran och draken har en effektfull plats med museientrén som bakgrund. Foto: Lena Richardson

Då och nu möts

Hannes Trygg och Anneli Strömberg hoppas också knyta ihop nutid och dåtid i den nya utställningen.

– Förhoppningen är man som besökare här ska få med sig känslan av inte bara då, utan också känna en koppling mellan den tillvaro som de här konstnärerna verkade i och saker vi kan relatera till idag, som stad och landsbygd, eller ekonomiska svårigheter. Det finns mycket att hämta där. Konsthistorien kan ge oss perspektiv på var vi befinner oss idag, säger Hannes Trygg.

Den Racken-blå bakgrunden lyfter fram och ramar in både konst och konsthantverk, som här en detalj på Christian Erikssons konstfullt utsmyckade skrivbord.
Den Racken-blå bakgrunden lyfter fram och ramar in både konst och konsthantverk, som här en detalj på Christian Erikssons konstfullt utsmyckade skrivbord. Foto: Lena Richardson

Vägg i vägg finns dessutom utställningshallen där utställningar av samtida konst avlöser varandra. Så möts historia och nutid på ytterligare ett sätt.

Och, apropå väggar, de nya väggarna som sätts upp har målats i “Rackenblått”.

– Det har varit väldigt mycket färgtestande här inne. Vi landade i den här färgen för att den lyfter fram snickeri, smide och även måleri på ett väldigt fint sätt, men också - om det är något som är centralt rent geografiskt, för Rackstadkolonin, är det den här mytomspunna sjön Racken. Det kändes som att den kunde få en central plats i utställningen och i känslan, säger Hannes Trygg.

När ska ni vara färdiga med utställningen?

– Det blir en invigning av den här utställningen, om världsläget tillåter, i juni, säger han.

Känner stödet

De tycker båda att det känns bra att de kan utnyttja stängningstiden till något positivt.

– Det går inte att lägga energin på att saker inte fungerar, utan vi försöker lägga energin på vad vi kan göra. Det tycker jag vi fått förmånen att göra nu och det är ju tack vare det stöd vi har, från kommun och region och stat och sponsorer, och intresserad allmänhet, säger Anneli Strömberg, som också med värme nämner uppropet “Rädda Rackstadmuseet” som blivit stort.

– Vi har blivit påminda om att vi betyder någonting, säger hon.

Det första ögat landar på i den nya utställningen är ett litet men magnifikt snidat skrivbord, skapat av Christian Eriksson.
Det första ögat landar på i den nya utställningen är ett litet men magnifikt snidat skrivbord, skapat av Christian Eriksson. Foto: Lena Richardson

Fakta

Utställningsåret 2021 på Rackstadmuseet

Leif Engström, Arvikafödd konstnär, visar sitt måleri i separatutställningen “Brus som av vågor”. Skulle ha visats i vintras, men är nu inbokad under våren.

Sunna Hansdottir, skulle ha ställt ut i fjol somras, är nu inbokad för sommaren 2021 istället. Hon är från Hammarö från början, men bor i Stockholm, och arbetar med textil, måleri och skulptur.

Åsa Elzéns utställning En träda, ska visas i Arvika i höst. Den omfattar bland annat en matta vävd av Maja Fjaestad som hon nytolkat.

Den nya basutställningen om Rackstadkolonin ska invigas i juni.

Mer exakta datum kommer så snart man vet:

– Vi har A-, B- och C-planer som vi får mixtra med beroende på vad det blir för datum. Det går inte att sätta vem som kommer när, säger Anneli Strömberg, museichef.

"Avskrift av en Träda”, applikationsteknik, återvunnen textil , 470 x 600 cm, Åsa Elzén 2019. Elzén har utgått från mattan "En Träda" som beställdes av Elisabeth Tamm på Fogelstad som fick idén och beställde, av Maja Fjaestad som konceptualiserade och komponerade och av Amelie Fjaestad som vävde, 1919–1920.
"Avskrift av en Träda”, applikationsteknik, återvunnen textil , 470 x 600 cm, Åsa Elzén 2019. Elzén har utgått från mattan "En Träda" som beställdes av Elisabeth Tamm på Fogelstad som fick idén och beställde, av Maja Fjaestad som konceptualiserade och komponerade och av Amelie Fjaestad som vävde, 1919–1920. Foto: Valdemar Asp

Artikeltaggar

Anneli StrömbergArvikaChristian ErikssonCoronavirusetHantverkKoloninKonstMuseumPandemiRackstadsmuseetUtställningar

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.