D'amour Nordkvist om krig, Ikea och hållbar integration

Från krigets Rwanda, via modelljobb, nattklubb och Ikea i Kina till det egna företaget i Sverige. Med egen erfarenhet av att vara ny i olika länder jobbar D'amour Nordkvist, 43, numera med integration i Värmland.

– Förändringen börjar med cheferna, säger han.

D'amour Nordkvist växte upp i byn Gituza, två timmar med buss från Rwandas huvudstad Kigali, med en mamman som jobbade som lärare och en pappa som var domare.

– Själv ville jag bli präst. För mig var prästen en person som representerade Gud, som alla människor tyckte om, som man kunde vända sig till och som visste mycket om livet. Jag tyckte de hade en bra position i samhället, säger han.

Men framtidsplanerna tog andra former under det blodiga inbördeskriget som härjade i Rwanda mellan 1990 och 1994.

– Jag var 13 år när kriget bröt ut. Jag såg saker jag önskar att jag aldrig sett. Människor dog, barn förlorade sina föräldrar. Det ändrade hur jag tänkte och tyckte, säger D'amour Nordkvist.

I allt kaos började han fundera kring hur han kunde förbättra det vardagliga livet för sina medmänniskor.

– Jag började göra affärer och hjälpte folk hitta vad de behövde under kriget. Världen började öppna sig och jag blev entreprenör.

Nattklubb

Efter krigets slut erbjöd många länder stipendium till elever från Rwanda. D'amour Nordkvist var en av fem landsmän som 1998 fick möjligheten att åka till Guangzhou i södra Kina för att plugga ekonomi på universitetet. Och han blev kvar i nästan tio år.

– Jag startade upp en restaurang och nattklubb ihop med några kineser år 2000. Vi spelade västerländsk musik och serverade västerländsk mat. Många kineser var nyfikna på det då, berättar D'amour Nordkvist.

Samtidigt drev han ihop med en australiensare ett import- och exportföretag som sysslade med belysning. Och innan dess fick han in pengar genom att jobba som fotomodell, översättare och språklärare i franska.

– Alla pengar investerade jag i företagen, och de gick bra. Jag var ung och nyfiken och såg bara möjligheter, säger han.

Svensk kultur

2005 började han jobba som kundservicechef på Ikea. 28-åringen från Rwanda hjälpte till med att integrera svensk kultur på butiken i Kina. Och det fick D'amour Nordkvist att få upp ögonen för Sverige.

– Jag läste mycket, som alla Ingvar Kamprads böcker och allt han skrivit om hur Ikea ska drivas. Då förstod jag the Ikea way och det som kallas the Swedish way. Att leda genom gott exempel, att vara kostnadsmedveten och att använda hjärna och hjärta samtidigt. Man ska veta att man jobbar med människor och vara hjälpsam.

När Ikea skulle öppna i Karlstad två år senare såg han det som en bra möjlighet att lära sig mer. Samtidigt hade han träffat en svensk tjej från Kil som gärna ville flytta hem till Värmland igen, så flytten var ett enkelt beslut.

– Jag blev miljöansvarig koordinator och skulle se till att personalen förstod vad Ikea stod för miljömässigt. Det handlade mycket om utbildningsinsatser och att kontakta företag om miljömässiga samarbeten. Jag byggde upp en grupp som skulle leda miljöfrågearbetet på varje avdelning och var även säljare i varuhuset, berättar D'amour Nordkvist.

Hur engagerad är du i miljöfrågor privat?

– Mycket. Jag är inte politiker och kan inte vara med och bidra med lösningar, men jag skriver ner mina idéer i böcker. Vi ska inte vara rädda för att ta ansvar för det vi gör. Alla kan börja från sin egna lilla bubbla. Det kan handla om att skaffa en miljövänligare bil, åka kollektivt, cykla mer eller att minska sin plastkonsumtion. Man kan läsa på och utbilda sig. Jag utgår från att varje individ tar eget ansvar och försöker se vad de kan göra på egen hand.

Författare

Hittills har han skrivit fem böcker, varav tre handlar om att lyckas som entreprenör och riktar sig till unga människor i Rwanda. I Sverige har D'amour Nordkvist gett ut självbiografiska "Far fick aldrig gå på vatten" och i februari kommer nya "The happiness Triangle".

– Den senaste handlar om varför vi människor flyttar till andra länder. Och jag försöker definiera vad glädje är.

Vad är glädje för dig?

– En kombination mellan hälsa, rikedom och värde. Det handlar om relationer och ens roll och värde i samhället – om att hitta balans.

Just den balansen började vackla under flyktingkrisen 2015. D'amour Nordkvist började tänka allt mer på hur han kunde vara av värde och kring hur inslussningsprocessen i ett nytt land skulle kunna förenklas. Det resulterade i att han startade det egna företaget Igitego som verkar för hållbar integration.

– De flyktingar som kom hit då skulle gå igenom samma sak som jag gjort i Kina och Sverige. Kanske kunde jag bidra med erfarenhet och kompetens och hjälpa människor komma vidare in i samhället så snabbt som möjligt.

Vikten av arbete

Han sade upp sig från Ikea och började istället åka runt och utbilda nyanlända i privatekonomi och berätta om hur det funkade ekonomiskt i Sverige. I dag lägger han stort fokus på att integrera människor på arbetsplatser.

– Det är där integration händer. Arbete är viktigt i människors liv oavsett ålder. Det får folk att må bra. Man hinner ju sällan umgås utanför arbetet, folk har knappt tid att prata när de ses i matbutiken, säger D'amour Nordkvist.

Vilka är dina bästa tips för att få jobb?

– Att ha viljan. Den styr hela tiden. Och att ha mål och motivation, att veta vad vill man jobba med i framtiden. Det är viktigt för att komma till rätt plats. Det kan ta olika lång tid beroende på vad personen varit med om. Men alla, oavsett ursprungsland, har samma behov. Vi vill ha ett bra liv och frihet.

Ingen fritid

När han själv var ny i Kina fick han lära sig språket under arbetstid. När han kom till Sverige fick han studera svenska för invandrare (SFI) på kvällarna efter jobbet, vilket innebar att han inte hade någon fritid alls.

– När jag kom hit ville jag läsa vidare på universitetet, men det gick inte. För även om de godkände min universitetsutbildning från Kina så hade jag inte behörighet eftersom jag inte hade svenska gymnasiebetyg. De reglerna har de ändrat nu som tur är, men det finns mycket kvar att göra för att förenkla vägen till sysselsättning, säger D'amour Nordkvist.

Vad borde göras?

– Det görs mycket just nu men jag tycker inte att företagen har förstått sitt ansvar i samhället gällande integration, eller förstår värdet av alla människor som kommer hit. Det kan behövas en liten kompletterande insats, sedan kan de betala skatt. Det finns stor potential sett till import och export till andra länder. Då måste man se möjligheterna och ge folk chansen, säger han och fortsätter:

– Det finns en rädsla kring hur man ska hantera det. Visst kan det bli konflikter, vi är alla människor. Men här handlar det om hur chefen hanterar det. Många blir just rädda och kan inte hantera det. Det är över deras kapacitet. Chefer borde utbildas i mångkulturell kommunikation och konflikthantering. Oavsett vad som görs politiskt så äger inte politiken företagen. Det måste börja med cheferna.

Resurser

I Kina upplevde han att människor från andra länder sågs mer som resurser än vad de gör här.

– I Sverige tycker jag ofta att det pratas om hur mycket nyanlända kostar, och inte lika mycket om vad de kan bidra med eller vilka företag som kan ta emot dem. I Kina hjälper man individer utbilda sig så de personerna exempelvis kan sälja kinesiska produkter i sina hemländer sedan. Det är ett kostnadseffektivt sätt att bygga en marknad.

Hur kan integrationen i Sverige blir mer hållbar?

– För mig är arbete nyckeln till hållbar integration. Och det handlar inte bara om de som är födda i utlandet, utan alla som är utanför i samhället – exempelvis unga, äldre och funktionshindrade. Det är många. Hållbar integration ger frihet och får människor att känna sig delaktiga. Vi måste vara nyfikna, inkluderande och vilja ha en förändring. Inte för att den ena gruppen ska hjälpa den andra, utan för att båda har något att ge till varandra. Jag har träffat många utlandsfödda som bott här i 20 år, som inte kan prata bra svenska, som aldrig ätit köttbullar och inte ens vet vad potatismos är. Då har vi missat något.

Vad gör vi för fel?

– Det finns inget rätt eller fel här. För mig handlar det om vilja till förändring. Det är nog många som är rädda att de ska förlora saker de är vana att ha eller göra. Att andra ska komma och ta över eller att det ska minskas ner på något. Det hör jag ofta om. Men samtidigt är Sverige ett öppet land som vill hjälpa människor. Det görs mycket bra saker, både på samhälls-, organisations- och individnivå. De bra sakerna borde vi lyfta mer. Jag vet att det inte är enkelt att jobba med människors utveckling. Det kommer inte bli enkelt. Men det är djupt meningsfullt.

D'amour Nordkvist tror att det hade gjort en stor skillnad om fler ställde upp som mentorer åt personer som söker jobb.

– Om alla som har ett jobb skulle ge tips till en person som är arbetslös skulle det inom ett år halvera antalet arbetslösa. Det är jag säker på.