Joost Lakmaker, Säffle, har avlidit i en ålder av 97 år. Han överlevde Förintelsen under andra världskriget och har ägnat stor del av sitt liv åt att vittna om sina upplevelser i utrotningslägren i Buchenwald och Auschwitz, inte minst på skolor runt om i Värmland.
Hans berättelser berörde dem som mötte honom djupt. En av dem var Margot Wallström som lärde känna Joost Lakmaker för över 40 år sedan när hon besökte Säffle för att starta en SSU-klubb.
– Det är med sorg jag tar emot beskedet att min vän Joost Lakmaker gått bort. Jag träffade honom första gången under min tid som ombudsman för SSU Värmland på 1970-talet. Jag frågade om siffrorna på hans arm och Joost berättade om sina upplevelser i Auschwitz. Nazismen utrotade hela hans familj. Det blev en kväll med många tårar men även inledningen av en lång och djup vänskap. Mina tankar går till hans familj idag.
Joost Lakmaker ansåg att han var skyldig att berätta – för de miljoner människor som dog under nazismens illdåd – och för att det inte ska hända igen.
I en intervju med Säffle-Tidningen sade han bland annat:
"Jag tycker det är viktigt att ungdomar lyssnar på berättelserna om Förintelsen och jag känner hopp och glädje när jag känner ungdomarnas engagemang och empati. Vi får inte glömma vad som hände och jag kommer att berätta min historia så länge jag orkar."
Joost Lakmaker var med på ett antal resor till Polen och Auschwitz som arrangerades av Brottsförebyggande centrum och ABF.
– Hans vittnesmål har betytt oerhört mycket för alla som har lyssnat på honom. Jag var med då vi hittade hans brors grav utanför Auschwitz. Det är många som har lovat honom att föra berättelsen vidare, säger Björn Samuelsson, tidigare ombudsman på LO-distriktet.
Joost Lakmaker föddes i Amsterdam, Nederländerna, där hans pappa var en framträdande politiker. Hans engagemang gjorde att familjen var tvungen att fly undan nazismen. Joost Lakmaker lyckades till en början fly undan tyskarna med hjälp av motståndsrörelsen, men greps så småningom och fördes till Auschwitz där han satt i nära 1,5 år.
När tyskarna märkte att krigslyckan vände tömde de koncentrationslägren, lägerfångarna tvingades gå tillbaka mot Tyskland. Vintern var sträng och av 10 000 lägerfångar överlevde endast 4 000 den så kallade Dödsmarschen.
Joost Lakmaker var en av dem. Han lyckades fly och hålla sig undan tyskarna med hjälp av den franska motståndsrörelsen och ryska och amerikanska trupper.
När Nederländerna befriades återvände han till Amsterdam med hjälp av Röda Korset.
Han var ensam kvar, alla andra i hans familj, tolv personer, hade utrotats under kriget. Men Henny levde, skolkamraten som han hade förälskat sig i innan krigets utbrott. De gifte sig men ville inte vara kvar i Nederländerna utan flyttade till Stockholm 1947, där Joost Lakmaker bland annat läste samhällskunskap vid LO-skolan, gick Hermodskurser samt fackligt/politiska kurser.
Under sina yrkesverksamma år har han jobbat som flyginstrumentmakare och lärare i samhällskunskap inom ABF. Han var nämndeman vid Stockholms tingsrätt från 1967 till 1983, då han och Henny flyttade närmare sina barn i Värmland.
De bosatte sig i Säffle där Joost Lakmaker under många år var politiskt aktiv inom arbetarekommmunen, S-föreningen, kommunfullmäktige och i olika nämnder.
Det var också efter flytten till Säffle som Joost Lakmaker började dela med sig av sina upplevelser under Förintelsen. Han har träffat tusentals elever på skolor runt om i framför allt Värmland. Han har vittnat för att de miljoner och åter miljoner människor som dödades inte ska glömmas bort.
För sina insatser har Joost Lakmaker belönats med bland annat Säffle kommuns kulturstipendium (1992), Hjalmar Brantings medalj (1992), stipendium ur Konungens jubileumsfond och Tage Erlanders hedersmedalj 2017.
2014 utsågs han till Årets Säfflebo.