Värmlänning gör tv-serie: Rått om kvinnor inom kampsporten

Sara Larsson är en filmens mångsysslare.

Ett brinnande sportintresse blev hennes ingång till filmbranschen där hon nu arbetar som producent, stuntkvinna och serie-skapare.

Bland alla de projekt hon bollar i luften just nu finns en tv-serie som utspelar sig inom kampsporten.

Hon har lärt Steffo Törnquist fallteknik i TV4:s "Nyhetsmorgon" – "Gå som en pingvin över den hala isen" – och på meritlistan står det att hon fixar fritt fall från upp till åtta meter. I actionscener kan hon slåss med både nävar, svärd och handvapen.

Allt började egentligen med en massa sport – judo, fotboll och ishockey i Skived utanför Forshaga där hon växte upp. Det fysiska ligger henne nära, hon trivs med att arbeta med kroppen och beskriver arbetet med stuntsen som ett utlopp för energi. Vägen från sporten till filmbranschen gick genom en släkting – hennes farbror, Jonas Larsson, arbetade som skådespelare, främst inom teater i Örebro och Stockholm. Senare kom han att sadla om och är nu präst i Torsby.

– Att vara präst är också att stå på en scen inför en publik, ler Sara Larsson och fortsätter:

– Under hans tid som skådespelare gav han mig en biljett in i filmvärlden. Jag fick praktisera hos honom under gymnasiet. Han presenterade mig för många intressanta människor och jag fick en insyn i branschen. Tidigare hade jag inte ens koll på att stunt kunde vara ett yrke! Jag fick testa att göra enklare stunts och jag fastnade för det direkt. Fick nys om en stunt-utbildning och helt plötsligt så blev det viktigaste i hela världen att komma in på den.

"Älskade närduellerna"

Stunt-utbildningen genomförde hon 2007.

– Anledningen till att jag blev så tagen av just stunt beror på min bakgrund inom sporten. Judo var mitt största intresse när jag var yngre. Jag var med i Värmlandslaget i både judo, fotboll, inne- och utebandy samt hockey. Jag höll på med allt.

Hon berättar att judon möjliggjorde bra prestationer i de andra sporterna.

– Judon gav mig balans. Ofta handlar det om att rucka på motståndarens tyngdpunkter. I judon var jag den enda tjejen och alla killarna var äldre än mig, jag lärde mig snabbt hur jag skulle använda kroppen. Fotboll spelade jag också med killar och jag älskade närduellerna. Ingen trodde att jag skulle kunna tackla och stå upp för mig, men jag var smart och kunde använda kroppen på ett sätt som gjorde att jag vann närkamper.

Hon ler roat när hon minns hur hon under de första stunt-lektionerna var alldeles för glad.

– Jag kände mig så lycklig när jag arbetade med stunts, men ett brett leende passar inte så väl in i sammanhanget. När man utför stunts ska det ju se ut som att det gör ont.

Drömmarna på paus

Hemma i vardagsrummet i Kristinehamn, där hon bott med familjen sedan ett år tillbaka, hänger en sandsäck för boxningsträning. Innan Kristinehamn bodde hon i Stockholm under tio år där hon bland annat arbetade som barnskötare. Hon sökte sig till huvudstaden för att sporra en karriär som stuntkvinna.

– Jag letade stuntjobb, men de var få. Bland annat gjorde jag en grej för "Let's Dance" där Danny Saucedo medverkade. Det var väldigt roligt. Men jag började jobba extra som barnskötare och blev fast i det.

Filmdrömmarna sattes på paus.

– Men när jag fick mitt första barn så fick jag en tankeställare. När hon kom till världen föddes en instinkt hos mig. "Vad är det jag vill, egentligen?". Jag kände mig instängd, drömde till och med mardrömmar om jobbet. Var alltid sur och grinig.

Hon stannar upp och måttar med händerna mot kroppen:

– Det finns så oerhört mycket energi i mig! Jag är en doer, håller alltid på med en massa saker. Världen som barnskötare kändes för trång. Jag har alltid haft en förkärlek för berättande. Vill förmedla historier. Det finns i mig. Jag sa upp mig från jobbet.

"Modigt"

En idé om en tv-serie hade börjat ta form hos henne. En kontakt ordnade ett möte med TV4 och snart fann hon sig sitta på möten där hon presenterade programidéer. Några planer realiserades inte den gången, men Sara hade fått vittring på tv-världen och dessutom breddade hon sig ytterligare genom att utbilda sig till producent inom film och tv.

– Det var modigt av mig att säga upp mig utan att ha någonting konkret planerat. Jag hade ju barn, hus och bil. Men det gäller att satsa hundra procent för att komma någonstans.

Nu är det ett år sedan hon avslutade producentutbildningen och redan har hon två uppmärksammade produktioner varav den ena har plockats upp av en filmfestival i Kanada.

– En del av utbildningen gjorde jag på Warner Brothers i Stockholm. Det var mitt under deras arbete med serierna "Älska mig" och "Partisan". Jag fick i uppgift att skapa ett eget tv-projekt, någonting som skulle kunna bli av i verkligheten.

Utan att våga avslöja alltför många detaljer berättar hon om projektet som nu håller på att ta form på allvar.

– Grundidén är min, men en manusförfattare har utvecklat storyn. Vi har haft några stora bråk om vem som ska stå som vad, berättar Sara och erkänner att hon i stunder känt sig som en bortdribblad nykomling.

– Min roll nu är som junior producent tillsammans med huvudproducenten Sofie Palage som tidigare gjort bland annat "Älska mig". Det känns trots allt som mitt projekt.

"Rått"

Serien är tänkt att utspela sig inom kampsporten.

– Det är rått. Jag vill att serien ska spegla det. Ofta när jag skapar historier så handlar det om en person som det går väldigt bra för, men som förlorar allt. Det går även igen i den här serien.

Handlingen i serien är verklighetsbaserad.

– Grunden är kvinnor i en tuff miljö. Starka kvinnor inspirerar mig, det finns många power women därute. Det är en kontrast från hur det var när jag var liten, då såg jag bara upp till killar.

Nästa månad ska hon ha ett planeringsmöte för framtiden tillsammans med de övriga inblandade.

– Det här projektet är det som ligger mig allra närmast just nu. Det skulle vara häftigt att vara med och göra min första serie från frö till färdig serie.

Stora bråk

Utöver stuntjobben, programutvecklingen och producentbiten har hon dessutom haft tankar på att skådespela och vara programledare i tv.

– Det jag gör kan tyckas spretigt, men för mig så är just bredden det som är kul. Allt har sin charm. Egentligen innebär arbetet att du skapar en berättelse tre gånger – först skriver man den, sedan filmar och till sist klipper man den. I varje moment är det som om projektet föds på nytt. Många människor ska ha samma vision. Från manusförfattare till regissör och klippare.

Producentrollen tarvar en känsla för diplomati.

– I den aspekten kan jag dra nytta av mina erfarenheter som dagisfröken. Ibland blir det stora konflikter, alla går in med ambitionen att det ska bli det bästa någonsin. Det kan bli heta känslor och rejäla bråk. Som producent får man vara en fredsmäklare. I ett längre perspektiv är det nog producentrollen som kommer att vara min huvudsakliga syssla.

Oavsett vilken roll hon har under filmarbetet är det en värld som hon stortrivs i.

– Jag verkligen älskar miljön som omger en filminspelning. Älskar det! Det känns i hela kroppen – magen pirrar, det är som att jag hela tiden har en längtan efter att få vara i det.

Det här med att ha många bollar i luften – trivs du med det eller känns det som att bollarna börjar ramla ner?

– Projekten ligger oftast i olika faser. Varje projekt går man in i intensivt under en period, sedan blir det lugnare och jag kan fokusera på nästa. Det är faktiskt enklare att ha flera saker på gång samtidigt, de lyfter varandra. Pitchar jag in en film till en festival kan jag ta med en annan på samma gång. Trots att jag var höggravid i slutet av fjolåret hade jag svårt att tacka nej till jobb.