Nu vet Sjöstedt hur det känns

Ledare
PUBLICERAD:
Jonas Sjöstedt kastar skugga över samtalet.
Foto: Jessica Gow/TT
Det blir nästan parodiskt när vänstern anklagar Sveriges Television för att gulla med Sverigedemokraterna.

I en kulturdebattartikel i tidningen Arbetet går nyligen avgångne Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt till hårt angrepp mot Sveriges television. Han menar att SVT, och särskilt då programmet Agenda, har svikit journalistiska ideal och gett Sverigedemokraterna klippkort till tv-studion (Arbetet 14/1).

Men det är inte SVT som gett Sverigedemokraterna klippkort till public service. Det är väljarna. En femtedel av väljarkåren sympatiserar med partiet, som är det tredje största i riksdagen. Public service kan inte utestänga SD.

Att SVT skulle gulla med Sverigedemokraterna är också svårt att påstå. Många skulle nog hävda att SD tvärt om har granskats hårdare än andra partier. Däremot vet vi från journalister som jobbat på SVT, som till exempel Janne Josefsson, att Vänsterpartiet tidigare har haft en särskild status inne på redaktionerna.

Om Sjöstedt ändå känner frustration över att sådana som han uppfattar som antidemokrater får breda ut sig i tv så vet han nu hur vi andra har känt i årtionden. Vänsterpartister har i tv kunnat hävda att deras parti brutit med kommunismen och framställt sig som vilket annat riksdagsparti som helst.

Jonas Sjöstedt går i sin kritik inte personligen på journalisten Anna Hedenmo. Men det har andra gjort under veckan, bland annat Johan Croneman på Dagens Nyheter. Kritiken gäller hennes intervju med SD:s Mattias Karlsson i programmet ”Min Sanning”. Croneman menar att Hedenmo i programmet inte ställer kritiska frågor, och därmed hjälper till att ”renskrubba” SD (DN 12/1).

Kritiken är orättvis. Intervjun med Mattias Karlsson saknar inte kritiska frågor (SVT 10/1). Den är mycket kritisk i stycken. Programmet bygger ju också på att människor som upplevts som kontroversiella skall få tala till punkt. Förra säsongen var till exempel Sven Wollter gäst och Hedenmo satte sig inte till doms över hans milt uttryckt kontroversiella åsikter.

Ändå är det många till vänster som verkar ha blivit rasande över just Mattias Karlssons medverkan i tv. Kan det vara därför att Karlsson är en person som många – även bland dem som aldrig skulle rösta på SD – upplever som sympatisk? Sådant händer ju i politiken. Sympatiska människor söker sig till osympatiska partier. Många borgerliga väljare skriver nog under på att de i grunden uppfattar Jonas Sjöstedt som sympatisk.

SVT och andra medier har samma dilemma när det gäller SD och V. Båda partierna har ett mörkt förflutet. Det ena som främlingsfientlig rörelse under 90-talet och det andra som diktaturfrämjande Quislingparti under Kalla kriget. Båda blir också återkommande avslöjade med att ha företrädare som i hemlighet sympatiserar med dem som hotar demokratin. Båda partierna försöker skriva om sin historia.

Journalisterna vet allt detta. Men de måste ändå ställa frågor om annat. Det följer av både det journalistiska och det demokratiska uppdraget.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.