Min sommar i Värmland

Helg
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

”Sommaren i Värmland” har funnits på den här platsen nu i åtta år.

Lika länge som jag.

Den lanserades som världens första instagramkrönika och det kan jag ju vara lite stolt över. Instagram är ju större än nånsin. Så kallade influensers säljer och köper sig själva dygnet runt på Instagram och det finns snart inte en graviditet i maghöjd eller gravitation i brösthöjd som inte dokumenteras inför tiotusentals följare på Instagram.

Att sommaren i Värmland skulle bli en succé även i år var jag övertygad om.

Ända fram till att sommaren i Värmland plötsligt var en högst osäker företeelse - överhuvudtaget.

Coronan gjorde att man inte behövde vara Trump för att tala om att bygga murar. Även i Värmland – och även i Värmlands västra provins Norge – talades det om murar. Mot utsocknes. Mot värmlänningar. Och andra smitthärdar.

Det var en ny, oskön värld.

Man kände sig förbanne mig som ett enmanskluster.

Vi vet alla hur det gick.

Världen öppnades upp en smula under sommaren. Människor kunde träffas igen. Jag kunde tillbringa sköna dagar i Värmland och allt släppte.

***

Sommaren i Värmland blev magisk.

Varm, rolig, badig, metig, grillig, kantarellig. Barnbarnen krävde att få klippa mitt hår.

Alla ville vara där. Ingen ville vara där. Inga beväpnade vägspärrar utanför Karlskoga. Knappt ens i Eda. Inga norrmän kom. Inga norrmän gick. Inga norrmän syntes överhuvudtaget. Allt var mycket värmländskt. Det var som om nån genomfört en klinisk etniskt rensning. Ockupationen var hävd. Hela västra Värmland var befriat område. Nånstans runt 16 maj.

Så kan det gå.

Men i Arvika fanns turisttåget ändå kvar. Bättre än nånsin.

Jag åkte det bara 27 gånger i år.

Den nya sträckningen slutade ju aldrig locka…

***

Sommaren innehöll en upplevelse som inte liknande nåt annat. En sen kväll när vi promenerade det vanliga varvet runt gärdena gick det plötsligt knappt att gå. Hela Långgata upp mot Ängbackelon var svart – av myror. Miljarder myror gick mot skogen. Faktiskt miljarder. Naturens nycker 2020. Etnisk rensning. Det var så chockerande att jag inte ens kom mig för att fotografera.

Men en dag ska jag göra en film om när myrornas krig tar över jorden.

Var så säkra. Ibland utspelas det kriget redan nu i mina drömmar…

VECKANS BOK

”Norr om Beirut”. Det börjar med att en chef på MSB (!) dör på ett våldsamt sätt (nej, det är inte d e n chefen!) och sen rullar tredje deckaren av Årjängs hårdaste Anna Tell på och den är faktiskt hudlöst välskriven och spännande. Utan tvekan hennes bästa. Nu väntar vi bara på tv-serien.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.