178 dagar på sjukhus – Hammaröbon Christer, 55, vårdades med konstgjord lunga

Han är en av dem som varit svårast sjuk i covid-19 i hela Sverige.

Hammaröbon Christer Markusson, 55, skrevs in på sjukhus den 13 mars – först 178 dagar senare kom han hem igen.

Däremellan blev han först i landet att vårdas med konstgjord lunga, ECMO, på grund av coronaviruset.

Efter tuffa dygn i respirator och flera nära döden-upplevelser väjer han att titta framåt:

– Jag har fått en chans till – det är jag medveten om.

Christer Markussons covid-19-historia är lång. Den ena händelsen chockar mer än den andra.

– Jag har nog något sorts världsrekord över antal dygn i respirator bland covidsjuka. Det är helt fantastiskt vad kroppen klarar av, säger han.

Allt tog sin början under sportlovsveckan – på en buss till norra Italien.

Då var det bara att åka hem och sätta sig i karantän

I januari 2020 började ett fåtal rapporter från Wuhan, Kina, dyka upp i nyheterna i Sverige och Värmland.

Ett nytt, okänt coronavirus svepte över den kinesiska provinsen. Många smittades, många dog.

Viruset tog sig allt närmare Europa och fick till slut fäste bland orter i de italienska alperna.

Detta skedde samtidigt som värmlänningarna hade sportlov och resor till just snörika alperna i hopp om att hitta den bästa skidåkningen är minst sagt populärt.

Ett resesällskap från länet, på 43 personer, som gjorde just en sådan resa visste inte då men kom sedan att bli historiska.

En av resenärerna var Christer Markusson tillsammans med familj.

– Innan resan pågick diskussioner om smittspridning i delar av Italien, men vi som reste och även bolaget kollade flera gånger med utrikesdepartementet och det fanns inga råd eller rekommendationer att inte åka dit vi gjorde. Det var långt ifrån områdena där det fanns smitta, var bedömningen, säger Christer Markusson.

Själva resan, som Christer beskriver som mycket lyckad, pågick utan någon större coronaoro. Resesällskapet umgicks i princip bara med sig själva plus en tysk resegrupp som bodde i närheten av värmlänningarna.

– Det var inga konstigheter, sen åkte vi hem och gick till jobbet som vanligt på måndagen. Sedan kom tisdagen och onsdagen och till slut kom samtalet: någon från resan hade blivit snorig och testat positivt. Då var det bara att åka hem och sätta sig i karantän, säger Christer Markusson.

Snabbt förlopp

Samtidigt som Christer och familjen satte sig i karantän höll Region Värmland presskonferens den 4 mars och meddelade att viruset tagits sig till länet. Två resenärer hade testat positivt.

Kort därpå blev även Christer sjuk. Febern steg snabbt under ett fåtal dagar.

– Det var det enda jag kände: feber. Då åkte jag in och testade mig och blev även inlagd för observation. Jag hade ju så hög feber. Men den sjönk ganska snabbt och jag blev utskriven dagen efter, säger han.

Väl hemma i huset på Hammarö var det fortsatt något som inte kändes rätt hos Christer. Nu var det lungorna som spökade och härifrån gick allt väldigt fort.

In till Centralsjukhuset i Karlstad igen.

Direkt till intensivvårdsavdelning.

Nedsövd i respirator.

Datumet: 13 mars.

– Sedan minns inte jag mer förrän jag vaknade upp i Stockholm på Karolinska.

De kopplade upp mig i sin bil och körde mig till Stockholm

Christer Markusson hade drabbats av en rejäl dubbelsidig lunginflammation. Han kunde inte längre andas själv.

Vanlig respirator var inte nog. Den bedömningen gjorde läkarna på Centralsjukhuset i Karlstad och sökte hjälp.

Svaret fanns i Stockholm. På Karolinska universitetssjukhus i Solna finns ECMO-vård, där en maskin agerar som en konstgjord lunga och syresätter blodet utanför kroppen.

– De har ju ett mobilt ECMO-team också som hämtade mig i Karlstad. De kopplade upp mig i sin bil och körde mig till Stockholm, säger Christer Markusson.

Väl på plats fick han ECMO-vård på sjukhuset i Stockholm. Långtifrån sitt hem och sin familj. Han var också ensam – på grund av strikt besöksförbud fick ingen följa med honom.

– Det var jäkligt tufft, säger han.

I mitten på mars kom också nyhetsflasharna: en covidsjuk person får ECMO-vård i Stockholm.

Bakom flashen: Christer Markusson från Hammarö.

Som om det inte var nog blev också Christers sambo, Carina, svårt sjuk. Hon hade också smittats av viruset och blev inlagd på Centralsjukhuset i Karlstad.

För att vara två personer – som inte är i någon riskgrupp alls – i 50-årsåldern hade covid-19 slagit otroligt hårt mot paret.

Minns piggelinen

Carina, Christer sambo, tillfrisknade ändå ganska fort och fick komma hem efter ett par dagar.

Det är allt annat än vad som kan sägas om Christer själv.

På frågan vad det första är han minns efter att ha blivit nedsövd i Karlstad är svaret nästan komiskt:

– Piggelin.

– Ja, men det är faktiskt det. Jag kommer inte ihåg exakt vilket datum det var, men det var i början på april och jag minns att de väckte mig flera gånger och matade mig med piggelin. Och det var så gott att få någonting i munnen, annars var det ju bara sondmatning för min del.

Härifrån började en lång rehabiliteringsresa, som än i dag inte är helt klar.

– Jag blev mer och mer medveten för varje dag som gick och då började rehabteamet jobba med mig, säger han och fortsätter:

– Men det var svårt för läkarna och rehabteamet att kommunicera. Allt var ju så nytt och de ville lite olika saker. Jag kände mig som en försökskanin. Men till slut gick det bra.

80 dygn i respirator blev det. Det är nog ganska unikt, jag har inte hört om någon annan som legat så länge efter att ha smittats av coronaviruset

Den 13 april hade Christer Markusson nått vägs ände. Hans kropp skulle inte längre klara av ECMO-vård utan att ta skada.

– Då ringde de Carina och sa: vi måste plocka bort ECMO annars förlorar vi honom. Och det var ju fruktansvärt för henne att höra.

Men flytten till vanliga intensivvårdsavdelningen på sjukhuset gick bra och nu låg han "bara" i vanlig respirator.

Det kom han att göra ända till den 31 maj. De sista dagarna i respirator kunde han spendera på Centralsjukhuset i Karlstad, efter att han blivit stabil nog att flyttas.

– 80 dygn i respirator blev det. Det är nog ganska unikt, jag har inte hört om någon annan som legat så länge efter att ha smittats av coronaviruset, säger han.

Samtidigt pågick hela tiden rehabilitering för Christer, med fokus på alltifrån att lära sig andas själv till att klara av att sätta sig upp.

Till slut kunde han flyttas till vanlig vårdavdelning. Men vägen hem till huset på Hammarö var fortsatt lång.

Skador kvar

Det var först den 7 september som han fick kliva in i sitt eget hus igen – efter 178 dagar på sjukhus.

– Helt magiskt kändes det, säger han.

Sedan dess har Christer Markusson tagit jättekliv. Till en början satt han i rullstol och hade svårt att gå, i dag arbetar han redan på 20 procent och kan gå utan större problem.

Men det är fortsatt en bit kvar till den Christer som klev på bussen till Italien. Nervskador gör vänsterfoten nedsatt, domningar uppstår emellanåt i fingrar och tår och lungorna har tagit rejäl skada.

– Det är dock inte efter coronaviruset, utan efter att jag vårdades så länge i respirator, säger han och fortsätter:

– Läkarna har sagt att jag kanske måste byta lungor någon gång eftersom jag har så stor ärrbildning i mina. Men det gör jag inte, som det känns nu fungerar det bra. Jag kanske inte kommer kunna springa några maratonlopp i framtiden, men det har jag inte planerat heller.

Jag vet ju att jag varit nära på att, ja, inte klara mig. Och så var det verkligen, jag var uppe och knackade på liksom.

Frågan kvarstår dock: Vad var det som gjorde honom såpass sjuk?

Christer Markusson är 55 år gammal och levde ett aktivt liv innan han drabbades.

Han tränade sin sons ishockeylag, spelade själv med vänner på kvällarna och var en aktiv golfare på sommarsäsongen. Han är även stolt båtägare som vid första bästa tillfälle gärna ger sig ut på sjön.

Inte direkt riskprofilen för covid-19.

Svaret på frågan är fortsatt okänt.

– Nej, de vet ju inte det. Men några av läkarna jag stött på har en teori. Det är så här, jag har typ aldrig i hela mitt liv varit sjuk. Jag har varit väldigt tålig helt enkelt. Då skulle man tro att jag har ett väldigt bra immunförsvar, och det som skulle kunnat ha hänt när jag smittades är att immunförsvaret vände sig mot mig, säger han.

I dag står han på andra sidan efter 80 dygn i respirator och flera nära döden-upplevelser, men det är något han inte reflekterar särskilt över.

– Jag vet ju att jag varit nära på att, ja, inte klara mig. Och så var det verkligen, jag var uppe och knackade på liksom.

Han fortsätter: