Ann Linde målar in S i ett hörn

Ledare
PUBLICERAD:
Ann Linde bakbinder övriga.
Foto: Jessica Gow/TT
Samtidigt som en allt större del av svenska folket vill ha ett Nato-medlemskap dundrar utrikesminister Ann Linde (S) på i motsatt riktning, och kan inte ens tänka sig en uttalad möjlighet för ett framtida medlemskap i den västliga försvarsalliansen.

Det var i sitt tal på Folk och försvars rikskonferens i början av veckan, som i år av kända orsaker fick hållas digitalt och inte i Sälen, som utrikesministern med emfas slog fast att någon Nato-option inte kommer på fråga. Detta trots att en riksdagsmajoritet har uttalat det motsatta. Det är faktiskt förvånande att Linde går ut så starkt i den här frågan, och gör den till sitt huvudnummer under talet.

Givet både det försämrade omvärldsläget och den allt starkare opinionen för Nato hade det varit säkerhetspolitiskt klokare att hålla möjligheterna öppna. För det är det som en Nato-option innebär. Istället säger hon att det är riksdagsmajoriteten som bidrar till en osäkerhet i världen om Sveriges militära hållning. Detta samtidigt som Sverige fortsatt fördjupar sitt samarbete med Nato och Finland, det senare i något som kan liknas vid en de facto-allians.

Egentligen är det Nato-förespråkarna som gått de rödgröna till mötes genom att driva den mildare linjen om en Nato-option än ett fullfjädrat medlemskap. En Nato-option skulle göra det möjligt att han en seriös och fördjupande säkerhetspolitisk diskussion om Sveriges försvarssamarbeten, men en sådan vill Linde, och därmed regeringen och socialdemokratin, uppenbarligen inte ha. Och så har hon mage att säga att Nato-optionen kom "out of the blue", utan någon diskussion. Men vilka är det som inte vill diskutera?

Någon vidare respekt för vad riksdagens majoritet (Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern, Liberalerna och Sverigedemokraterna) tycker verkar hon heller inte ha. Till Aftonbladet säger hon: "Vi kommer hantera tillkännagivandet på samma sätt som vi hanterar andra tillkännagivanden". Och vi vet ju alla hur regeringen anser om dessa tillkännagivanden.

Vidare säger hon: "Vi lyssnar alltid på riksdagen men i den här frågan har vi en helt annan syn". Hennes enda argument är alltså att de inte tycker så och därför tänker strunta i vad majoriteten säger. Det är häpnadsväckande arrogant, även om det är regeringen som formellt styr säkerhetspolitiken.

Moderatledaren Ulf Kristersson är förståeligt upprörd över Lindes ord och säger att det är regeringen som skapar osäkerhet och att det är den som har problem och inte riksdagen om den ämnar strunta i riksdagens beslut. Det är bara att instämma.

Två opinionsmätningar visar också på ett ökat stöd för ett svenskt Nato-medlemskap. Enligt Aftonbladet/Demoskop tycker nu nära hälften, eller 46 procent, att Sverige skall gå med i Nato, och bara 34 är emot, medan 20 procent säger vet inte. I DN/Ipsos är det i praktiken jämt, med 35 procent nej och 33 procent ja, och där ja-sidan ökat. Det finns all anledning att använda omsvängningen i opinionen konstruktivt.

Man kan undra varför utrikesministern så effektivt målar in Socialdemokraterna i ett hörn. Stämningarna på försvarsdepartementet torde vara annorlunda. Socialdemokraterna är splittrade men tydligen är neutralitetsvurmarna fortsatt så starka att det är deras gammalmodiga världsbild som gäller, och de har all anledning att bakbinda resten av partiet. Men hur länge skall de tillåtas ha vetorätt över inte bara det egna partiet utan över den svenska säkerhetspolitiken?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.