Intervju Nuri Kino: Viruset och invandrarna

Signerat | Coronaviruset
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jag älskar Sverige och är så glad att jag kan verka här, men vi måste våga tala om bristerna. Om vi inte gör det, vad gör vi vid nästa pandemi, säger Nuri Kino.
Foto: Hopig Khachadourian
De var rädda för att bli anklagade för att stigmatisera de här grupperna. Jag blev anklagad för det. Men missriktad välvilja hjälper ingen, säger Nuri Kino.

I Sverige har coronapandemin slagit hårt mot vissa grupper med invandrarbakgrund. Nuri Kino, undersökande journalist, har arbetat aktivt för att begränsa smittspridningen i dessa grupper.

Du har grundat kampanjen Tellcorona tillsammans med Bright mind agency för att sprida information om coronaviruset på olika språk. Varför?

– Inför jul 2019 fick jag höra av en infektionsläkare i Libanon att det aggressiva viruset nog skulle komma dit. Hur skulle då trångboddheten i flyktingstråken i Libanon och Syrien hanteras? Senare fick jag se bilder på hur coronaviruset spred sig i Iran. Då började jag studera hur ett virus sprider sig och det fick mig att tänka på skuggsamhället i Sverige, förorterna och alla kulturer där man umgås på ett helt annat sätt än i majoritetskulturerna. Jag åkte till förorterna och pratade med människor och ställde frågor om hanteringen av viruset.

– Det bästa sättet att nå ut är att göra videoklipp, kom vi fram till. De ska gärna vara korta och med folk som människor känner igen och har förtroende för. De ska spridas i grupper på exempelvis Facebook och Whatsapp, där det sprids både humor och viktig information.

Vilka är anledningarna till att viruset fått så stor spridning bland vissa invandrargrupper i Sverige?

– Det beror på kluster med trångboddhet och de socioekonomiska aspekterna. De här människorna kan inte jobba hemifrån, de åker kollektivt och de har yrken som innebär nära kroppskontakt, ofta inom omsorgen.

Varför lyckades inte myndigheterna nå ut med information för att stoppa smittspridningen i vissa utsatta områden?

– De var rädda för att bli anklagade för att stigmatisera de här grupperna. Jag blev anklagad för det. Men missriktad välvilja hjälper ingen.

– Jag hade många samtal med MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) om Tellcorona, men de backade och ville inte ha någon hjälp. Media gjorde också ett mycket dåligt arbete som inte ifrågasatte myndigheterna tillräckligt. Public service når inte heller ut till hela befolkningen, såsom de tror. Och de ville inte sprida videoklippen som jag erbjöd. Vissa egna initiativ till att göra något liknande kom sedan, men för sent.

Fungerade inte den skriftliga information som myndigheterna gick ut med i invandrartäta områden?

– De glömde ju att kolla vilka språk som talas i vilka områden när de sände ut sina affischer. Den somaliska versionen var dessutom felöversatt. Men ingen ville ta emot vår hjälp. I slutet av sommaren förstod jag att i Sverige vill inte myndigheterna brista, och då gör de hellre fel än att ta hjälp. Jag undrar vad som skulle hända om det blir krig här.

– Jag älskar Sverige och är så glad att jag kan verka här, men vi måste våga tala om bristerna. Om vi inte gör det, vad gör vi vid nästa pandemi? Vi vet aldrig hur morgondagen egentligen kommer se ut. För mig handlar det om samarbete, och tillsammans kan vi förhindra att folk dör. Myndigheterna har misslyckats att förmedla att det finns asymtomatiska smittade, och att det handlar om andras liv, inte bara dig själv.

Gör det någon skillnad om människor har bekanta som smittats och blivit sjuka?

– Ja. Människor vill gärna att sjukdomen inte ska finnas. De klarar inte av det psykologiskt.

Tror du att myndigheternas sms, som skickades ut 14 december, gjorde någon skillnad?

– SMS och andra sätt att nå ut var vi många som föreslog redan i mars, men myndigheterna hade ingen kunskap om hur människor numera konsumerar medier, traditionella som moderna.

– Att SMS:et kommuner nu är väldigt sent. Men det måste handla om hur var och en av oss boende i Sverige ska agera för att stoppa smittspridningen nu. Inga hänvisningar. Det borde också innehålla videoklipp, där någon tittar en i ögonen och talar om vad som måste göras. (SNB)

Agnes Karnatz

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.