Från Grums och Göteborgsoperan till Taylor Swift och Ariana Grande.
NWT möter violinisten Mattias Johansson för att prata om Billboardettor, slentrian och superhemliga låtar.
I skrivande stund är den amerikanska artisten Ariana Grande den mest strömmade på Spotify. Hon har nära nog 80 miljoner lyssnare i månaden och har flera låtar som passerat miljardgränsen i antal lyssningar. Grande tog över förstaplatsen från The Weeknd och det finns en värmländsk koppling mellan dessa två världsledande artister.
– Jo, det där är ganska häftigt, börjar Mattias Johansson efter att vi fått ordning – "Hör du mig nu?" – på den digitala mötestekniken. Han berättar om sina musikaliska äventyr som började i Grums och som sträcker sig över orkesterdiket på Göteborgsoperan till världens topplistor.
– Vid sidan av mitt jobb på Göteborgsoperan spelar jag fiol på väldigt många poplåtar, fortsätter han och börjar räkna upp några av de artister vars låtar han medverkar på – The Weeknd, Avicii, Taylor Swift, Ellie Goulding, Katy Perry och Pink är några.
– Selena Gomez låt "Lose you to Love me" som toppade Billboardlistan är ett annat exempel, fortsätter han förundrat, nästan som om han själv inte riktigt trodde det var sant.
"Lose you to Love me" har ytterligare en koppling till Värmland – den är delvis skriven av producent- och låtskrivarduon Matman & Robin från Karlstad. När låten behövde ett stråkarrangemang gick uppgiften till Mattias Bylund som bland annat är kapellmästare för bandet i TV4:s "Bingolotto" och har arbetat med både Sven-Ingvars och Christer Sjögrens krogshower. En av de som flitigt använder Bylunds tjänster som arrangör är hitmakaren Max Martin. De båda lärde känna varandra genom låtskrivaren Johan Carlsson som tidigare hade Bylund som musiklärare.
– Det är tack vare Mattias Bylund som jag har hamnat på de här inspelningarna, jag lärde känna honom via hans pappa, fortsätter Mattias Johansson.
– Taylor Swifts låt "Wildest Dreams" är ett annat exempel där Bylund har skrivit stråkarrangemangen och jag spelar. Den ligger på albumet "1989" som belönades med en amerikansk Grammy 2016.
På inspelningarna står Mattias Johansson för fiolerna och hans kollega från Göteborgsoperan – David Bukovinszky – bidrar med cello.
– Ibland kan det kännas overkligt. Jag brukar titta på Youtube och se hur många miljoner gånger de här låtarna spelas och det är svårt att ta in. "Lose you to Love me" till exempel, den hade över 20 miljoner visningar på bara några dagar, säger Mattias.
En av julens mest spelade
Den allra mest framgångsrika låten där han medverkar – sett till antalet lyssningar – är Ellie Gouldings "Love me Like You do".
– Den var med i filmen "50 Shades of Grey". Det har hänt rätt ofta att jag har varit ute i affärer eller liknande och hört en låt som jag är med på. Nu i julas hände det flera gånger med Ariana Grandes jullåt "Santa Tell Me", där jag är med. Det var en av de mest streamade låtarna i världen under julen.
Tidigare spelade de in stråkpartierna tillsammans i Mattias Bylunds studio. Numera spelar de in var för sig och skickar till Bylund som sammanställer ljudfilerna.
– Jag spelar in här hemma i källaren. Det är smidigt, säger Mattias och kliar sig över håret som inte längre finns kvar.
– De första låtarna spelade vi in 2009. Sedan dess har det blivit mellan 50 och 70 låtar varje år. Alla blir inte monsterhits, en del låtar tar sig ingenstans. 2018 var vi med på fem låtar i Melodifestivalen. Alla tog sig till finalen, men ingen vann. Däremot var vi med på Finlands och Englands mellovinnare 2018 respektive 2019.
När du arbetar med de här låtarna – får du en känsla för huruvida den kommer att slå eller inte?
– Ja, ibland. När vi gjorde "Love me Like You do" kände jag på mig att det skulle bli stort. Det var en av de första Max Martin-grejerna vi gjorde. Överlag så är det väldigt stor variation på låtarna, en del är väldigt roliga att spela, andra mindre roliga. Det är också väldigt varierande i vilken form vi får höra låten. En del är nästan klara, andra är helt utan sång. Nyligen spelade jag på en låt där allt var extremt hemligt, vi fick inte ens mejla demon, bara skicka den som sms. Den låten är inte släppt än och jag får inte säga någonting om den.
"En lyx"
Han beskriver arbetet med poplåtarna som oerhört givande. Till stor del beror det på kontrasten mellan den moderna populärmusiken och den musik han till vardags spelar på Göteborgsoperan.
– Det en lyx att få göra de här stråkinspelningarna. Jag har alltid gillat att hålla på med olika musikstilar. Dessutom upptäcker jag artister som jag inte hört talas om tidigare.
Tidigare har musiken han spelat mest varit förankrad i klassiskt, fusion, jazz eller blues.
– Jag har aldrig varit inne i den moderna popvärlden på det här sättet. Pop har aldrig varit min stora grej. Men nu har det förändrats. Oavsett genre så handlar det om kvalité. Jag utvecklas som musiker genom att spela de här arrangemangen, jag hittar nya vägar. Vissa tonarter är inte stråkanpassade och då får jag tänka till ordentligt. Det är givande att få vara med i olika musikaliska världar.
Musikal och opera
Som violinist har Mattias Johansson tillhört Göteborgsoperans orkester sedan 2002.
– På operan spelar vi både musikal och opera. I regel pågår flera projekt samtidigt, så arbetet är väldigt omväxlande. Det kan vara vanliga konserter, ett dansprojekt och så en musikal och en opera.
Som musiker upplever han ett samspel inte bara med de på scenen, utan också i väldigt stor mån med de som sitter i publiken.
– Även om vi är placerade i ett dike mellan scenen och publiken är det viktigt att känna en närvaro. Vi ska ju vara ett team. Och publiken är oerhört viktigt, gensvaret är en av anledningarna till att jobbet är så kul. Det är det jag saknar mest under de här pandemitiderna, att spela inför en levande publik.
Operan har genomfört en del strömmade konserter, men det är ett påvert substitut menar Mattias.
– Vi höll på med Puccinis "La bohème" och musikalen "Oliver" när vi fick stänga ner i våras. Tror den sista föreställningen gjordes den 12 mars.
Just "La bohème" har han även spelat med Wermlandsoperan, då under ett kort vikariat 2008.
– Var man hamnar här i livet är ju alltid lite av slump. Jag trivs väldigt bra på Göteborgsoperan och familjen har sina rötter här nu. Vi bor i Nödinge som ligger utanför Göteborg längs med 45:an mot Karlstad.
Aretha Franklin och Ray Charles
Han växte upp i Grums med musikläraren Jan "Janka" Johansson som pappa. "Janka" har lovordats av bland andra Rigmor Gustafsson och Martin Hederos och visst var det pappa som satte fiolen i näven på Mattias i unga år.
– Jag testade att spela fiol när jag var fyra, men det var först som sjuåring jag började på allvar. Spelade både trummor, gitarr och elbas i perioder också, men det blev fiolen jag fastnade för.
Från början var det både klassiskt och folkmusik som fick hans fiolintresse att växa.
– Varför det blev just fiol för mig vet jag inte. Jag trivs väldigt bra med det instrumentet. Jag älskar att spela fiol.
Pappa "Janka" har pensionerat sig men undervisar fortfarande musikelever på frilansbasis.
– Efter Sundstagymnasiet i Karlstad och fem år på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm stack jag till USA där jag studerade i två år, berättar Mattias.
– Under tiden i USA fick jag medverka på konserter tillsammans med bland andra Aretha Franklin och Ray Charles. Jag minns fortfarande den stämningen som var både inför och under de där konserterna. Aretha Franklin var oerhört proffsig under repetitionerna, hon visste precis hur hon villa ha det.
Han nämner Itzhak Perlman, David Ojstrach och Isabelle Faust som inspiratörer och som musiker strävar han hela tiden efter att hitta nya intryck.
– Det är viktigt att undvika slentrian. För mig måste det alltid betyda något när jag spelar. Jag måste känna en glädje i det och en känsla av att jag ger något. Jag gör mitt bästa för att aldrig tänka på arbetet som ett jobb. Utan som något lustfyllt och roligt. Annars skulle det kunna kvitta, konstaterar han.
– Det kanske låter klyschigt, men även om jag får spela en föreställning väldigt många gånger och kan bli less emellanåt, så är ju varje kväll unik för den publik som är på plats. De vill ha sin upplevelse och den ska vi leverera. Entusiasm smittar också, många i publiken brukar titta till oss nere i diket och om de ser att vi har kul så påverkar det såklart deras upplevelse.