Som man känner sig själv...

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
En nöjd statsminister efter fredagens pressträff.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Så har Sverige då till sist begåvats med en egen variant av "lockdown". Den så kallade tillfälliga pandemilagen ger regeringen exempellöst stora befogenheter att styra människors liv, och invändningarna har varit sorgligt få.

Den mesta kritiken från oppositionen har snarare varit att regeringens utökade maktbefogenheter kommer alldeles för sent, och rent av är fortsatt otillräckliga. Detta är alltså samma regering som de säger sig ha opponerat kraftigt mot ända sedan den bildades och vars bevisade tafflighet de aldrig försuttit något tillfälle att slå ned på. Och nu ger samma regering mer makt?

Regeringen ges alltså möjlighet till ännu mer ingripande begränsningar och nedstängningar. Detta efter 11 månaders pandemi då dylika befogenheter inte ansetts nödvändiga och då vi redan börjat vaccinera och förhoppningsvis ser ett slut på coronaeländet. Det följer dock samma mönster som i ett tidigt stadium visades upp i många länder i omvärlden, där hårda nedstängningar blev ett sätt att visa på kontroll, att man "gjorde något".

Pandemin har slagit olika i olika länder beroende på en mängd olika faktorer som alla nog inte kan redas ut förrän kanske långt efteråt. Men att hårda "lockdowns" skulle ha varit någon sorts effektiv universallösning har ju visat sig inte stämma. Smittan har inte bankats ut och den andra vågen har kraftigt slagit till i alla länder ändå.

Nu vill dock regeringen Löfven visa på handlingskraft i elfte timmen, eller snarare den elfte månaden. Detta efter att oppositionens partier och även stödpartierna har drivit på. Samma partier som under hela våren stod bakom den svenska linjen, men som nu ser detta som en möjlighet att distansera sig från regeringen samtidigt som de också vill visa på handlingskraft.

Av vårens kritik mot den då tillfälliga lagen (som bara gällde ett par månader och aldrig användes) mot att den var för ingripande i våra medborgerliga fri- och rättigheter, samt kringgick riksdagen, har inte hörts mycket denna gång. Istället har man mestadels riktat in sig på att regeringen inte samtidigt klargjort att de företag som nu kommer att drabbas också skall få ersättning för det. En nog så viktig fråga förstås, men det handlar om proportionerna. Vi talar om statsskickets grunder.

Likväl röstades pandemilagen igenom. Regeringen var väl medveten om att inte oppositionen skulle fälla den bara för att ersättningsfrågan inte stod med. Det hade ju sett underligt ut om man röstat mot en lag man själva drivit fram. Nu fick det bli ännu ett i raden av tandlösa tillkännagivanden från riksdagen till regeringen. Givet hur dessa brukar behandlas av regeringen och hur njugg den under hela pandemin varit med ersättningar och stöd till drabbade företag och verksamheter är det inte svårt att gissa vad som kommer att hända, eller snarare inte hända.

Det är också frestande att kalla lagen för "som man känner sig själv-lagen", givet hur ministrar, med självaste Löfven i spetsen, generaldirektörer, politiker och andra beslutsfattare, agerat på senare tid för att kringgå och bryta mot sina egna råd och rekommendationer. Men måste verkligen Löfven trumfa igenom en lag för att han själv inte kan hålla sig borta från en galleria?

Förhoppningsvis kommer inte denna i all hast framtagna undantagslag att komma till någon större användning och att den fortsatta vaccineringen kommer att få pandemin att avta under de kommande månaderna.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.