Onsdagens stormning av den amerikanska kongressbyggnaden av en trumpistisk mobb var ett symptomatiskt slut på Donald Trumps presidentskap. Det är en dag som länge kommer att ihågkommas i vanära.
Det var när kongressen samlats för att formellt godkänna resultatet i presidentvalet, och ge segern till demokraten Joe Biden, som en pöbelhop, mer eller mindre uppviglad av Trump under ett massmöte i närheten av Vita huset, tågade till Kapitolium. Varpå ett flertal sedan bröt sig in och under flera timmar kunde härja fritt medan kongressledamöter fick evakueras. Det blev en skändlig och på många sätt surrealistisk uppvisning vi annars är mer vana vid att se i bananrepubliker och mindre utvecklade länder.
Ansvaret faller tungt på den avgående presidenten. Det är han som eldat på sina anhängare med bisarra konspirationsteorier om omfattande och systematiskt valfusk, och att det egentligen var han som vann en jordskredsseger i november. Trots många omräkningar och att domstolar kastat ut alla stämningar då det saknats minsta tillstymmelse till bevis, så vidhåller han alltjämt denna fiktion.
Allt han gjort kommer att förblekna inför hur skamligt det hela slutade. Republikanerna har all anledning att fundera ordentligt över den draksådd de skördat genom att låta Trump hållas. Det kommer att krävas räfst och rättarting, och paradoxalt nog kan onsdagens uppvisning göra det lättare att distansera sig från honom. Innan dess hotade hans skugga att under flera år falla över partiet.
Egentligen gick det ju rätt bra för Republikanerna i kongressvalet. Efter en andra valomgång i Georgia var det klart att de skulle behålla majoriteten i senaten. Men på grund av Trumps agerande efter valet stötte de bort många väljare och i tisdagens val vanns platserna av Demokraterna i denna annars djupt republikanska delstat. Det går helt enkelt inte att förlita sig på en ombytlig trumpistisk väljarbas, särskilt inte om man samtidigt jagar bort sina normala kärnväljare.
Det måste svida i Lincolns parti att se Trumpmobben vandra runt i Kapitolium med den ökända sydstatsflaggan. Republikanerna är partiet som står för lag och ordning, och respekt, ja rent av vördnad, för konstitutionen. Allt detta som Trump nu har visat att han inte står för. Det är nu en gång för alla bevisat att det enda Trump bryr sig om är Trump – inte det republikanska partiet och inte landet Förenta Staterna.
När Trump och hans anhängare skällt ut motståndare i det egna partiet för att inte vara riktiga republikaner, RINOs (Republicans in name only), så är det i själva verket han som är en RINO. Han har bara använt partiet för sina egna narcissistiska syften. Allt har kretsat kring hans person och vad som gynnat honom. Han har alltid krävt blind lojalitet men aldrig visat någon tillbaka. I hans sinnevärld är det oacceptabelt att vara en förlorare, därav allt snack om att han egentligen vunnit, men det är precis det han är.
Hans oberäknelighet har visat sig farlig och det diskuteras nu till och med om man kanske skulle avsätta honom enligt det 25:e författningstillägget, trots att det bara är två veckor innan Biden svärs in. I så fall ett slut som han förorsakat sig själv.