Sveriges kravlösa bistånd

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Ställ krav för biståndet.
Foto: Jessica Gow/TT
Sverige ger mer till världen utanför sina egna gränser än något annat land. Förra månaden uppmärksammade Utrikesdepartementet att Sverige ligger högst på Good Country Index för 2020.

Sverige ingår i ”de sparsamma fyra” inom EU tillsammans med Danmark, Nederländerna och Österrike. De fyra länderna försökte till en början stoppa EU från att skapa en coronafond för att hjälpa de länder, främst i södra Europa, som drabbats hårdast av coronaviruset.

Medlemsländerna har nu kommit överens om en budget. Statsminister Stefan Löfven (S) sade nyligen att beslutet är ”historiskt och en stor framgång” (Sveriges Radio 10/12). Sverige fick sin rabatterade EU-avgift och lyckades se till att EU-fonden blev något mindre än planerat. Det Löfven jublar över är att krispengarna bara delas ut om länderna efterlever rättsstatliga principer.

Sverige betalar ungefär 0,89 procent av BNI i EU-avgifter medan biståndsbudgeten ligger på ungefär en procent. Vi är snåla när våra egna grannar drabbas av kris men villiga att ge biståndspengar till regeringar som inte har samma krav på sig. Det är märkligt att man inte anser sig kunna ställa krav på biståndsmottagare i till exempel centrala Afrika när Sveriges regering är stolt över att göra det mot länder som Polen och Ungern. Varför skulle inte samma krav gälla för regimer utanför Europa?

När det gäller bistånd finns en ökad kritik mot att pengarna går till korrupta länder. De regeringar som tar emot dem lägger ofta pengar på krigföring och höga löner internt. Samtidigt är Italien, som är unionens tredje största ekonomi, hårdast drabbat av Covid-19. Landet har flest dödsfall i hela EU med över 65 000 döda.

Många klagar – med rätta – över den stora byråkrati EU representerar där pengar försvinner in i ett stort system. Men vi får också pengar tillbaka från EU genom både bidrag och handel. Klarar sig inte Europa får Sverige ekonomiska problem, säger Robert Bergqvist, chefsekonom på SEB (SvD 21/7). Att Sverige då vänder sig emot att stödja EU-länder samtidigt som pengar går till exempelvis golfspelande ledare i Kenya är svårt att förstå.

Den ekonomiska aspekten är inte allt. Det finns också en moralisk poäng i att se till att hjälpen går till människor som behöver den. Det är troligare att en demokratisk regering som Italien ser till att pengarna går tillbaka till landets invånare jämfört med till exempel Tanzania, en biståndsmottagare vars regering bedrivit häxjakt på homosexuella.

En omvärdering av vår relation till länder omkring oss kan hjälpa fler på ett bättre sätt. Det kan förbättra relationerna till våra grannar i EU. Att vi bemöter olika länder med rimliga krav visar dessutom på en respekt för landets förmåga att klara av dem. Det kanske inte ger oss titlar som ”världens godaste land” men istället kan vi gå mot en mer riktad hjälp som inte finansierar korruption.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.