Sista dagen på jobbet.
Efter sex år som kommunalråd packar Leif Haraldsson ihop kontoret.
– Det har varit mycket kriser och däremellan ganska kul, summerar han.
Leif Haraldsson har gjort sig populär bland Grumsborna och många vill prata politik när han visar sig ute.
– Det har varit mycket ryggdunk och hejarop. Jag har inte fått ett enda hat- eller hotbrev, säger Leif Haraldsson.
Vad är hemligheten?
– Jag vet inte, jag är bara Leif. Jag lyssnar och försöker hitta lösningar. Man kan inte hjälpa alla men man kan alltid ge ett svar.
Han säger det inte rent ut men man kan ana att kändisskapet låg i vågskålen när han i somras bestämde sig för att lämna uppdraget.
Du hade ambitionen att jobba hela mandatperioden ut. Vad fick dig att hoppa av i förtid?
– Det har växt fram. Man lever, sover och äter Grums, det snurrar hela tiden hur man skulle kunna göra. Grums är en liten kommun och man är tillgänglig överallt.
– Det har blivit som en bebis. Det tar kvällar och helger. Jag är 55 år och man lever inte för evigt.
Nu ska det bli ordning på livet. Mer motion och bättre mat.
– Jag promenerar fem dar i veckan men nu vill jag köra lite styrketräning också.
Han hade tänkt sig en lugn avlämning till efterträdaren Malin Hagström under hösten.
– Coronan har gjort att man måste vara på tårna hela tiden. Allt annat har stoppat upp.
Digital avtackning
Avtackningsminglet blev digitalt. Ett trettiotal hade anmält sig och fått sig en korg med förtäring tillskickat.
– Det var lite vemodigt, jag kommer att sakna folk. De sa att jag har varit öppen och ärlig. Det var så mycket fint att jag nästan trodde det var begravning.
Kriserna har avlöst varandra. Först ut var den som följde efter SVT:s "Uppdrag gransknings" nedslag i Grums med en mycket mörk berättelse om droger och självmord.
– Min företrädare sa att Grumsborna pissar på sin egen lagtröja. Så tycker jag inte att det är idag. Jag uppfattar det som att folk är stolta över Grums. Det kan vi tacka "Uppdrag granskning" för.
Även om invånarna inte kände igen sig i den nattsvarta bilden av sin hemort så finns problemen där. Och ökar. Utgifterna för individ- och familjeomsorg är tung i kommunens budget och fortsätter öka.
– Det ökar överallt och jag framhärdar med att säga att det är inget vi löser i kommunerna.
Fulla bussar
Nästa prövning var flyktingkrisen. Fulla bussar körde norrut från Skåne och löste boendefrågan längs vägen.
– När man stod mitt uppe i det var det intensivt. Det kom ungefär 200 personer. Några är kvar och aktiva med föreningsliv och jobb. Som helhet ser jag det som övervägande positivt.
Sista året på jobbet präglas av pandemin.
Vad har varit roligast?
– Det var nog samtalet från Anita Sjölander (dåvarande chefen för Gruvöns bruk red anm) när de fått ja på investeringen. Ett nej hade kunnat betyda nedläggning.
– Hur många får vara med om en 9-miljardsatsning.
Vad är du mest nöjd med?
– När jag började här var samtalsklimatet i politiken inte bra. Nu är det skillnad, vi lyssnar på varandra.
– Nya skolan. Och att vi gjort i ordning i centrum.
– Vi har också jobbat hårt med näringslivet. När jag började fanns ingen näringslivsenhet.
Vad har gjort dig arg?
– Andra säger att jag blir arg men jag minns det inte. Jag går nog undan. Jag har jobbat med förhandlingar i så många år och blir man arg där har man redan förlorat.
Nu ska Leif Haraldsson gå tillbaka till sitt tidigare jobb i Byggnads och Malin Hagström flyttar in på kontoret med utsikt över Sveaplan.
Kommer du att sakna makten?
– Makt? Ja, kunskap blir en sorts makt. Jag som kommunalråd har mer tid att sätta mig in i saker. Jag tycker det känns gött att släppa. Det är en lättnad.
Nu hägrar lediga helger och kvällar.
Vad ska du ägna den tiden åt?
– Jag ska lägga mer tid på familjen, barn och barnbarn. Förhoppningsvis blir det mer tid att sticka ut och fiska en kväll.
– Jag sitter kvar i kommunfullmäktige och som ordförande i bostadsbolaget.
Vad har du för förhoppningar inför 2021?
– Vi vill gärna resa till Vietnam, Thailand eller bila ner till Normandie. Men jag tror inte på det. En förhoppning är att kunna åka till Norge och fiska som vi brukar. Men det ser mörkt ut.