Göthe: Beska piller från en hövding

Signerat
PUBLICERAD:
Jag fann hur det politiska maktspelet för varje år alltmer bestod av ett taktikspel där det gällde att misskreditera sina politiska motståndare, skrev Bengt Norling 1998 i sitt politiska testamente.
Foto: NWT ARKIV
Han är rak, saklig och ärlig när han berättar, ett signum som gällde för honom livet igenom, skriver Kjell Göthe.

Det kan vara spännande att inventera ett bibliotek. När jag gjorde det i mitt nyligen hittade jag en skrift av Bengt Norling, landshövding i Värmland under åren 1977-90, statsråd i Olof Palmes ministär 1969-76, dessförinnan LO-sekreterare. Eftersom vi träffades en del och sedan fortsatte att hålla kontakten genom åren fick jag den av honom när den gavs ut 1998. Nu läste jag om den och fann beska piller. Bengt Norling gick ur tiden 2002 så den blev något av hans politiska testamente. Han är rak, saklig och ärlig när han berättar, ett signum som gällde för honom livet igenom. Det som följer är citat:

"Jag fann hur det politiska maktspelet för varje år alltmer bestod av taktikspel. För de politiska partierna gällde att inte alltid söka förbättra förhållandena för människor och land med de demokratiska medel som stod till buds, utan att istället misskreditera, misstänkliggöra och nedvärdera politiska motståndare… Förvissningen om att en borgerlig regering inte skulle kunna klara något ingöts på ett sätt som närmast liknade ett önsketänkande. Ingen i S-toppen trodde att något gott skulle kunna komma ur en ministär ledd av Fälldin... Vidare: 1973 års valrörelse gick med viss tröghet och för oss blev det svårare att fånga intresset för vår politik."

Det blev dött lopp i valet 175-175 och den s k ”lotteririksdagen” infördes. Vid lika kastade man lott om förslagen i demokratins högborg. Jag/krönikören undrar vad historikerna kommer att tycka om detta fenomen om femtio år. Det fanns då 350 ledamöter i riksdagen, men efter fadäsen korrigerades det till 349. Fortfarande är det hundra för många!

Åter till Norling: "Palme prövade olika möjligheter till koalition, men beslutade fortsätta regera själv. Han insåg förstås att manöverutrymmet beskurits starkt. Men partiet och LO var ju två grenar på samma träd så detta skulle utnyttjas. Palme fördjupade kontakterna med LO så till den grad att det kunde ifrågasättas vem som i många fall hade det avgörande ordet när den ena viktiga samhällsfrågan efter den andra skulle avgöras. Att det var täta kontakter framkom när Geijer (ordförande i LO) vid ett tillfälle suckade och frågade mig om vi inte kunde bestämma någonting själva i regeringen… För att kunna regera var vi under långa perioder beroende av kommunisternas stöd. Jag frågade mig om det ur renlighetssynpunkt var rätt att ge kommunisterna denna ställning."

Norlings slutsats: "Det skulle ha behövts mycket mera av samarbetsvilja och kompromisser i svensk politik genom åren. Som största parti skulle vi ha vågat ta sådana initiativ… Min tes är att socialdemokraterna under Olof Palmes regeringstid allt för ofta glömde bort den enskilda människan." Vidare: "För varje år som gick förändrades Olof Palme. Jag hade en känsla av att han blev tröttare på verkligheten. De signaler som kom från högsta ort inom partiet var ofta kategoriska och det sättet spred sig nedåt i organisationen, därför uteblev diskussion och förankring..." Norling fortsätter: "Jag upplevde också detta märkliga sätt att vara under mina år som landshövding i Värmland. Hos ledningen för socialdemokraterna i länet utvecklades styret ovanifrån till något som vi andra mest förknippar med översitteri..."

Vid flera tillfällen tog Elisabeth och Bengt Norling emot Aina och Tage Erlander på residenset i Karlstad. Paren trivdes tillsammans. En kväll kom Tage in på glädjeämnen och besvikelser under sin politiska karriär. Det positiva var att välfärden hade utvecklats. Besvikelse kände han inför den moraliska skrupelfriheten, det ökade våldet, narkotikaligornas och stöldligornas härjande, berättar Norling i boken.

Kjell Göthe

Politisk krönikör

Fotnot/källa: ”Skotten i Stockholm och Santiago” utgiven 1998 av Högmans Förlag AB i samarbete med ABF.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.