Varje morgon, alla dagar i veckan, beger sig Inger och Tobias Eriksson ut i Sunne centrum för att plocka skräp.
– Vi vill göra vår del för miljön. Idag kan jag inte ens gå till affären utan att plocka upp det jag hittar längs vägen, berättar Inger Eriksson.
Inger Eriksson har alltid varit miljömedveten, och sonen Tobias går i hennes fotspår.
– Jag sorterar papper, glas och sånt och Tobias ville tidigt vara med och hjälpa till. Det började redan när han var 5-6 år. Han blev väldigt intresserad och när han kom till dagis och skola talade han noggrant om att de skulle göra likadant där, berättar Inger med ett leende.
Hon berättar att hon blir frustrerad när hon ser människor som slänger ut glasflaskor och tomma cigarettpaket genom bilrutan. Eller när hon hittar godispapper på marken, en meter från soptunnan.
– Jag tycker att var och en ska göra sin del för miljön och slänga skräpet på rätt ställe. Tänk om alla kunde göra det, säger hon.
Tyvärr är det alltså inte riktigt så.
– Jag hittar ofta sönderslagna flaskor alldeles intill soptunnan och hundbajspåsar bredvid latrinen, berättar Tobias.
Började samla pant
Att regelbundet gå ut för att städa centrum började Inger och Tobias med för ett par år sedan.
– Vi var ute och cyklade för att få motion och såg att det låg mycket godispapper, tomma snusdosor och annat skräp på marken. Vi såg även pantflaskor och bestämde oss för att ta hand om dem. Då tog vi även med skräpet och slängde i närmaste soptunna. Vi kunde bara inte låta det ligga kvar, berättar Inger.
– Så i slutet av förra året bestämde vi oss för att gå ut och städa. Vi tänkte att om ingen annan plockar bort, så gör vi det, berättar Tobias.
Varje morgon alla dagar i veckan, beger de sig ut på Sunne. De väljer att gå ut redan vid fem- halv sex på morgonen eftersom det oftast är lugnt och stilla och inte så mycket folk ute.
– Det är skönt att vara för oss själva. Ingen som stirrar eller dömer. Jag tycker det är obehagligt att bli utstirrad, säger Tobias och Inger håller med.
– Ibland står människor i en grupp en bit ifrån oss och det verkar som om de säger något och sedan tittar på oss. Men jag bryr mig inte. Det är ju inget farligt det vi gör. Och jag känner mig så nöjd med dagen när jag varit ute, säger Inger.
Fast de får förstås också mycket beröm för sina insatser.
– Många ger oss uppmuntran och komplimanger. Själv tycker jag det känns bra att ha gjort en god gärning, att det jag gör betyder nåt. Och om nån uppmuntrar oss, då vill vi göra det ännu bättre, säger Tobias.
Det tar cirka ett par timmar att städa upp i centrum. Om de även tar rundan vid tågstationen dröjer det ytterligare en timme. Vid åttatiden på morgonen brukar de vara färdiga för dagen. Nu på vintern går de gå ut lite senare, och om det regnar kan det hända att de stannar hemma.
– Men nu har vi skaffat pannlampor så då blir det lättare att se när det är mörkt, berättar Inger.
Varje gång blir det några plastkassar med skräp och dem stoppar de i papperskorgarna. Även pant blir det en del, vilket förstås gett några välförtjänta kronor med tiden.
– Dem har vi oftast använt till extrakostnader som kan vara jobbiga att betala, förklarar Tobias.
För ett par veckor sedan fick de ett ordentligt bevis för att deras arbete är uppskattat, då de tilldelades Årets eldsjälsstipendium av Fryksdalens sparbank och Lions club Sunne. Alltsammans började med att Inger flera morgnar träffat en kille som jobbar på banken.
– Han tyckte att vi var duktiga och sa att vi var hans hjältar. Sedan talade han om att vi blivit nominerade till ett stipendium. Jag trodde inte att det skulle bli något av det, men en dag ringde de från banken och sa att vi skulle få stipendiet. Vi blev helt ställda!
Fick 10 000 kronor
Då trodde de att det handlade om ett diplom. Att det i själva innebar att de skulle få dela på 10 000 kronor, var förstås ren och skär lycka.
– Nu ska Tobias köpa grejer till sin dator och jag ska skaffa tvättmaskin! Jag har alltid drömt om en egen tvättmaskin i lägenheten och slippa gå till tvättstugan, berättar Inger Eriksson.
Städa centrum kommer de fortsätta göra.
– Jag har problem med ryggen men tror att jag är i så bra form som jag faktiskt är, tack vare att jag rör mig så mycket. För numer kan jag inte ens gå till affären utan att plocka upp det jag hittar. Vi kan bara inte blunda för det som ligger på marken. Det går inte, konstaterar Inger Eriksson.