När vi nu summerar 2020 kan vi konstatera att det i många avseenden var ett annus horribilis. Känslan av att årsskiftet ger en möjlighet till nystart, är för många starkare än vanligt i år. Men när vi nu ringer ut det gamla, bör vi inte glömma bort att även påminna oss om ljusglimtarna 2020.
Covid-19 låg som en våt filt över mycket. För den som miste någon i sin närhet, är det svårt att se något positivt med pandemin. Men trots återkommande larm om medborgare som inte följde rekommendationer och regleringar, finns det skäl att glädjas över den övervägande majoriteten som faktiskt tog sitt ansvar.
För många människor blev det uppenbart att det som de saknade mest av allt detta år, var att kunna gå på teater, konserter eller andra kulturevenemang. Likaså blev det för många sekulariserade svenskar tydligt hur mycket kyrkan ändå betyder, både som en plats för konsertupplevelser och som en plats för bön.
Stora idrottsevenemang sköts på framtiden, till stor besvikelse för många. Samtidigt innebar den gångna sommaren att fler upptäckte det svenska friluftslivets glädje. Människor snörade på sig vandringskängorna och gav sig ut i vår inhemska natur.
Annars handlade mycket av nyhetsrapporteringen om utlandet. Brexit kändes länge som en av dessa såpoperor som sänds dagligen men där inte mycket nytt händer i avsnitten. Från USA kom rapporterna om demonstrationer och kravaller kopplade till Black lives matter-rörelsen. En rörelse vars antirasistiska slagord vid en första anblick var lätta att ställa sig bakom, men som vid en närmare granskning visade sig vara ännu en yttring av den moderna identitetspolitiska vänstern.
Det amerikanska presidentvalet rönte som vanligt stor uppmärksamhet här hemma. Många svenskar kan inte skilja på EU-kommissionen och ministerrådet, men kunde plötsligt redogöra för detaljer i det amerikanska valsystemet. Likaså kunde förmodligen fler svenskar namnge en domare i den amerikanska högsta domstolen, än något av de svenska justitieråden.
Utredningen av Palmemordet lades officiellt till handlingarna. Ett annat uppmärksammat brottsfall som fick sitt avslut, var dubbelmordet i Linköping 2004. Näst efter Palmeutredningen var det Sveriges största brottsutredning någonsin. Den klarades upp med hjälp av dna-register för släktforskning. Samma teknik användes för att få fast den så kallade ”Golden State Killer” i Kalifornien.
Det är naturligtvis mycket glädjande att mördare kan ställas till svars för sina gärningar. Samtidigt kommer dna-tekniken förmodligen att bära med sig nya etiska dilemman som vi måste ta ställning till. Upptäckten av den så kallade gensaxen som ledde fram till årets nobelpris i kemi, är ett av många exempel på hur vi måste förhålla oss till nya möjligheter.
En av december månads verkliga ljuspunkter var Sveriges televisions sändning av Luciamorgon från Jukkasjärvi. I det vackra traditionella luciatåget fick vi bland annat höra Lucia själv sjunga Karin Rehnqvists tonsättning av Erik Blombergs text: ”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där”. Det är ord väl värda att bära med sig in i det nya året.