Tystnar musikklasserna nu?

Ledare
PUBLICERAD:
Låt musikklasserna höras.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Runt om i landet finns musikklasser där elever får en utökad undervisning i musikämnet. Adolf Fredrik i Stockholm var först ut 1939. Därefter har liknande verksamheter vuxit fram i många svenska städer och sedan 1993 finns Norrstrandsskolans musikklasser i Karlstad.

I många kommuner har det varit en hård politisk kamp för att få starta musikklasser. Att ha grundskolor som tar in elever efter antagningsprov har inte alltid fallit i god jord hos politikerna. När väl verksamheten kommit på plats har dock de flesta förstått värdet i den. Inte bara får barn utveckla sin musikalitet, utan även förmågan till samarbete, lyhördhet och arbetsdisciplin.

Med Adolf Fredriks musikklasser som förebild, har fokus traditionellt legat på körsång. På senare tid har det även blivit vanligt med musikprofiler som orienterar sig mer mot ensemblespel på instrument.

För att få loss tid till en utökad musikundervisning – fem lektioner i veckan är inte ovanligt – har skolor kunnat använda sig av flera olika möjligheter. Man kan utöka timplanen, man kan ta undervisningstid från andra ämnen och man kan använda sig av ”elevens val”. Ofta har det varit en kombination av dessa tillvägagångssätt.

Elevens val har nyttjats väldigt olika i svenska skolor. Det finns exempel där den har använts på ett bra sätt, exempelvis genom att eleverna fått möjlighet att läsa ytterligare ett modernt språk. På andra skolor har man inte riktigt vetat hur man skall använda tiden. Ibland har man krystat fram ämnen såsom ”livskunskap”, ibland har den använts till temadagar eller samlingar.

Inför hösten 2019 beslutade regeringen om att grundskoleeleverna skulle få mer undervisningstid i matematik och idrott. För att möjliggöra detta minskades undervisningstiden i elevens val så att det i snitt blev 30 minuter i veckan kvar. För många musikklasser innebar detta att musikundervisningen fick skäras ned.

Nu föreslår Skolverket att elevens val helt tas bort. Bland annat vill man frigöra mer tid för undervisning i samhälls- och naturorienterande ämnen. Det främsta argumentet är att ämnen som historia har kursplaner, där mer skall hinnas med än vad det finns timmar till. Samtidigt ger man lite mer tid till de praktisk-estetiska ämnena, i musik föreslås eleverna få ytterligare tio timmar musik i lågstadiet.

För de musikklasser som inte längre kan använda sig av elevens val, återstår att förlänga skoldagen eller att ta från övriga ämnen – vilket många redan gör. Längre skoldagar är inte alltid realistiskt, det finns helt enkelt en gräns för hur långa dagar barn orkar med. Det är inte tillåtet att ta av undervisningstiden i svenska, engelska och matematik så där finns en begränsning.

I många musikklasser riskerar man att inte hitta någon annan lösning, än att skära ned på musikundervisningen. Eleverna kommer att utvecklas mindre och i värsta fall läggs musikklasserna ner. Det är inte bara tråkigt för barnen som sökt sig dit, utan även för alla de människor som regelbundet får ta del av resultatet i form av konserter.

Innan timplanerna förändras, måste det utredas hur musikklasser runt om i landet kan få fortsätta klinga.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.