Säg nej till panikpandemilag

Ledare | Coronaviruset
PUBLICERAD:
Socialminister Lena Hallengren (S) och näringsminister Ibrahim Baylan (S) vill ha mer makt.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Lagar och bestämmelser fattade i all hast och i panik blir nästan aldrig bra. Ofta är det precis tvärtom. De gör stor skada och får sällan de eftersträvade effekterna. Konsekvenserna med regeringens förslag till en ny tillfällig pandemilag utgör här inget undantag.

Trots att coronapandemin pågått i dryga tio månader så är det först nu under 2020 års sista skälvande dagar som regeringen verkar gripas av panik och vilja tillskansa sig den typen av maktmedel som fått många andra regeringar i världen att periodvis helt stänga ned sina länder. Det bådar inte gott.

De må känna sig frustrerade över de konstitutionella begränsningar som finns i Sverige, men det duger inte att i expressfart behandla en sådan genomgripande typ av lagstiftning det är frågan om. Särskilt inte som man haft all tid i världen på sig, och faktiskt under några månader hade en tillfällig fullmaktslag, men som aldrig kom till användning innan giltigheten löpte ut. Vad är det som gör att läget nu i mellandagarna är så pass annorlunda?

Det handlar om riktigt kraftiga inskränkningar i våra medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringen vill kunna stänga restauranger, butiker, shoppinggallerior, gym, badhus, resecentrum, kollektivtrafik med mera. De vill också kunna införa begränsningar över hur många som får samlas på allmän plats, som gator och torg, parker och badplatser. Personer som bryter mot restriktionerna skall kunna få böter och företag få viten eller tvångsstängas.

Visst kan man tänka sig att en del av dessa åtgärder skulle kunna hjälpa mot smittspridningen. Erfarenheterna från omvärlden med periodvis återkommande nedstängningar är dock inte så goda därvidlag. "Lockdowns" är mest symbolpolitik, ett sätt att visa på kontroll och handlingskraft, att man "gör något" oaktat om det verkligen hjälper.

Justitieombudsmannen sågade också det förslag som gick på remiss strax innan jul och som fick en behandlingstid på ynka två veckor. Bland annat sade JO det är svårt att förutse omfattningen av den långtgående maktförskjutningen från riksdagen till regeringen, och över vilka föreskrifter som kan komma att bemyndigas. Att riksdagen sätts på undantag är särskilt allvarligt.

När regeringen i går presenterade sitt förslag, som nu skall till lagrådet, visade den att den inte tagit till sig av särskilt mycket av kritiken. En sak är dock att giltighetstiden, som först var tänkt att gälla in på 2022, nu "bara" blir till och med september 2021.

Riksdagen får två veckor att säga nej till en förordning, och inte behöva vänta en hel månad. Två veckor är ändå för lång tid. Den tidigare tillfälliga lagen stipulerade att riksdagen omgående skulle få säga sitt, och kom till efter hård kritik från oppositionen. Den kritiken har varit märkligt frånvarande nu, vilket är nedslående. Måhända beror det på att det bisarrt nog är oppositionen som på senare tid varit kritiska mot att regeringen inte haft tillräckliga befogenheter? Om något borde borgerliga partier särskilt värna om fri- och rättigheter och demokratiska spelregler. Varför ge bort än mer makt från en riksdag med icke-socialistisk majoritet till en rödgrön minoritetsregering?

Istället riktar kritiken nu mer in sig på att det inte finns bestämmelser om att kompensera näringsidkare för kommande nedstängningar. Det är rätt och riktig kritik, men varför denna tystnad när det gäller regeringens försök att tillskansa sig mer makt?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.