Samtal är ofta bättre än bojkott

Ledare
PUBLICERAD:
Bättre att diskutera.
Foto: Gorm Kallestad/NTB Scanpix/TT
Den skrivna lagen är blott toppen på ett civilisatoriskt isberg. Den är resultatet av ett pågående mellanmänskligt samtal som började för flera tusen år sedan. Det är därför vi inte kan förbjuda allt i lag som vi anser vara klandervärt, likaså är allt inte lämpligt bara för att det är lagligt.

När någon använder sin yttrandefrihet på ett sätt som inte strider mot lagen men som vi ogillar, finns i princip två alternativ: att reagera eller låta det passera. Men även när vi väljer att reagera finns olika tillvägagångssätt.

Ponera att en släkting under julmiddagen säger något som vi finner stötande. Vi kan då låtsas som att det regnar och börja prata om något annat. Vi kan också inleda en diskussion där och då, som i värsta fall leder till bråk och en gråtande värdinna. Kanske kräver vi rent av att släktingen skall lämna bordet. Men det är också fullt möjligt att ta konfrontationen senare.

Ofta är det sista alternativet det mest framgångsrika. Vi kan förklara för släktingen vad vi ogillade, utan att vederbörande behöver tappa ansiktet. Det förutsätter dock att vi är beredda att ställa vårt ego åt sidan.

Det offentliga samtalet tenderar att fastna i ett poserande. Det viktiga är inte att nå fram till meningsmotståndaren, utan att manifestera sin egen förträfflighet. Vi ser det ofta i samtidens rop på bojkotter av olika slag.

Bojkotter behöver inte vara fel. Det kan vara moraliskt riktigt att exempelvis avstå från en produkt därför att det finns något i tillverkningen som vi ogillar, såsom barnarbete. Det som blir mer problematiskt är bojkotter till följd av att någon gett uttryck för en åsikt vi inte delar. När det handlar om vad vi själva gör med våra pengar och vår tid är det i första hand en privatsak. När vi däremot kräver att någon skall deplattformeras, blir frågan större. Sådana krav är lagliga, men är de alltid bra?

Plötsligt handlar det inte bara om hur vi förhåller oss till en person och dess åsikter, utan även om vilket slags samhälle vi vill ha.

Tolerans innebär inte att vi gillar alla åsikter, utan att vi kan leva sida vid sida trots meningsskiljaktigheter. Vi kan avsky det som någon uttrycker, utan att vilja göra personen till paria. Vi kan ogilla vad någon står för politiskt, men ändå uppskatta personen – antingen i dess yrkesutövning eller som familjemedlem eller vän.

”Yttrandefrihet innebär ingen rätt att stå oemotsagd” är ett populärt uttryck. Och det är ju sant. På samma sätt som vi har rätt att skälla ut släktingen vid julbordet, har vi rätt att uppmana till bojkott mot både personer och företag.

Den fråga vi måste ställa oss är dock: kommer detta att leda till ett bättre samhälle, eller handlar allt om att jag vill få ryggdunkar? Hur får jag flest att lyssna på mig – genom samtal eller genom att tysta de som inte tycker som jag?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.