NWT:s krönikör Sara Broos slutar: "Det känns väldigt sorgligt"

Filmaren Sara Broos började skriva krönikor redan som 15-åring, då för Värmlands folkblad.

Hon har varit en omtyckt krönikör för NWT Helg sedan hösten 2016, men nu upphör uppdraget.

– Det känns väldigt sorgligt, men det är en lång tid och jag är väldigt tacksam över att ha fått förtroendet att skriva för NWT.

Sara Broos skriver om det allmänmänskliga och reflekterar över "allt mellan himmel och jord" i sina krönikor.

– Jag har fått både positiva och negativa reaktioner på mina texter. Att skriva om Black lives matters och rasism är inte populärt hos alla läsare. Men jag fick väldigt fin respons på min text om polarisering, där jag efterfrågar en mer nyanserad debatt. Jag har en trogen läsare som skrivit till mig efter varje krönika och säger att jag får honom att känna sig mindre ensam. Det betyder oerhört mycket. ”Det som är botten i dig är botten även i andra” och om man vågar blotta sig och vara ärlig och personlig och närma sig både det mörka och ljusa så finns det också större chans att man kan beröra andra.

Hur ser ditt liv ut i dag?

– Jag brukar vanligtvis resa mycket och har ett andra hem i Berlin men under pandemin har jag varit på samma plats längre än någonsin; mitt hem utanför Sunne. Och jag är så tacksam över att bo på en så vacker plats och ha så fina människor omkring mig. Jag har blivit mindre rastlös och insett att de stora upplevelserna ofta utgår från vardagen. Men det är kanske en naturlig följd också av att bli äldre. Att inte söka så desperat utan inse att det stora ofta finns i det lilla. I ögonblicken när man kan vara närvarande och inte alltid längtar någon annanstans.

Klipper nya filmen "Skärvor"

– Jag är utbildningsledare för en filmmanusutbildning och älskar att skapa ett sammanhang där andra kan utvecklas. Utbildningen bedrivs delvis på distans så vi har inte påverkats nämnvärt av pandemin. Jag klipper en ny film; ”Skärvor” som handlar om hur man ska kunna hitta hopp och ljus i en tid som på många sätt är så mörk. Filmen utgår från en personlig erfarenhet av en djup depression då jag förlorade all livslust och hur jag genom att stanna upp och se tillbaka på det som betyder något, genom möten med andra människor hittade tillbaka till ljuset igen. Jag har under 25 års tid filmat på resor, samlat på material och i filmen ser jag tillbaka på möten som betytt något och människor som gått igenom svårigheter men tagit sig vidare. En film om ljus och mörker och vad det innebär att vara människa. Den kommer att visas på SVT och förhoppningsvis på bio så småningom.

Finns det något speciellt budskap du skulle vilja lyfta fram till läsarna?

– Det känns lite högtravande att ge råd och förmedla budskap. I stället för att lyssna för mycket på andra tycker jag att du ska följa ditt eget hjärta eftersom ingen annan kan veta vad som är rätt för någon annan. Svaren finns ofta inom dig själv om du bara lyssnar och tänker efter. Inte bara kör på i för hög fart utan ser till att det finns tid att stanna upp. Att du inte är rädd för tystnaden och tomrummet. Att du inte stannar kvar i relationer som är destruktiva utan omger dig med människor som tar fram det bästa hos dig och som får dig att må bra.

Hur firar du jul i år?