Var ljuspunkter för varandra

Vi vet aldrig säkert hur vårt bemötande av andra påverkar dem. Men helt säkert vet vi att vi alla mår bra av vänlighet och omtanke, skriver Maria Stade.

Vintermörkret har lagt sig när vi nu befinner oss i mitten av december. Många upplever också ett inre mörker under denna tid på året, än mer påtagligt på grund av pandemin vi går igenom. Kanske är du en av alla dem som inte ser fram emot julen utan upplever den som den mest ensamma tiden på året? Men kom ihåg att inget mörker varar för evigt. Och att vi genom enkla gester av vänlighet kan sprida ljus till varandra.

Häromdagen talade jag med en man vi kan kalla för Nils. På grund av sin sjukdom lever han i vetskap om att han har en mycket begränsad tid kvar att leva. Att försonas med tanken på att ens liv går mot sitt slut är viktigt men kan vara svårt och smärtsamt. Efter en period av sorgblandad ilska sa Nils med ett trotsigt leende: ”I år är inget som vanligt. Då tänker inte jag heller vara som vanligt. Jag ska göra allt roligt jag kan som jag inte brukar göra, till exempel ringa grannen och tala om att hon har en så vacker amaryllis i fönstret! Det skulle jag aldrig våga i vanliga fall.” Ibland behöver man gå genom mörker för att se en strimma ljus.

Nu är inte mycket ”som vanligt”. Vi måste dagligen förhålla oss till denna annorlunda tid. Förluster och sorg är en del av livet, något vi alla oundvikligen kommer i kontakt med. Det här året har vi genom pandemin ständigt blivit påminda om hur döden, smärtan och sorgen påverkar oss. Alltför många har drabbats på nära håll. Som individer reagerar vi väldigt olika på strömmen av krisinformation. En del slår ifrån sig och förnekar farorna med pandemin, somliga går med konstant oro och ångest för att bli smittade, de flesta följer rekommendationerna så gott de kan och försöker göra det bästa av situationen.

Nils är en av de som tänker göra denna ovanliga tid till en möjlighet, ringa grannen och göra både henne och sig själv lite glad för en stund. Kanske stannar glädjen kvar hos dem båda, sprider sig som ringar på vattnet och ger hopp till fler om något bättre framöver? Vi vet aldrig säkert hur vårt bemötande av andra påverkar dem. Men helt säkert vet vi att vi alla mår bra av vänlighet och omtanke.

Just nu gläds vi diakoner över den omtanke Karlstadsbor visar genom bidrag till Julänglarna. Även i år kommer barnfamiljer som har det tufft ekonomiskt att kunna få hjälp att fira jul. Stort tack till många generösa givare som gör det möjligt.

Dagligen får vi genom media ta del av hur mänskligheten står inför allvarliga hot som handlar om pandemin, klimatet, krig och sociala orättvisor. Självklart måste vi kunna se problemen för att kunna göra något åt dem. Samtidigt behöver vi påminna oss om att det aldrig förr har funnits så många människor som just nu kämpar för en bättre värld. Tillsammans är vi i färd med att bygga den ljusa framtid vi alla längtar efter. Gud säger: ” Se, jag gör allting nytt.” (Uppenbarelseboken 21:5 )

Vi kan alltid försöka tänka nytt och vara ljuspunkter för varandra. Låt inte den svarta regntyngda asfalten sänka ditt mod. Höj blicken! Kanske ser du den stjärna som sedan tvåtusen år tillbaka lyser upp kärlekens väg för oss människor. Genom ett litet barn får mänskligheten nytt hopp.

Om du känner dig ensam under julhelgen, kom ihåg detta att inget mörker varar för evigt. Just nu kan den allra minsta ljusstrimma göra skillnad och det finns inget ljus som är för litet att tända. Liksom Nils kan vi börja med att bejaka vår glädje genom en enkel gest av vänlighet. För då blir vi en del av det julen verkligen handlar om: hopp, kärlek och gemenskap.

God Jul och Gott Nytt År önskar diakonerna i Karlstads pastorat genom

Maria Stade